Liberalerna har helt kastat om sin valplanering, meddelade Jan Björklund i sitt Almedalstal ikväll. Eftersom Jimmie Åkesson vill se folkomröstning om EU, vill Liberalerna lyfta Europafrågorna redan i valrörelsen till riksdagen.

Liberalerna är i djup kris. De har senaste veckan velat fram och tillbaka om en så teknisk fråga som riksdagens utskottsordförande och intagit minst fyra olika ståndpunkter: 1) ge SD ordförandeposter, 2) SD ska aldrig få ordförandeposter hur väljarna än röstar, 3) allt är Moderaternas fel och 4) förlåt vi hade fel.

Nerverna sitter utanpå. Minsta elak anklagelse från S, får hela partiledningen att göra i byxorna. Risken att partiet åker ur riksdagen är på riktigt.

Då kan det vara en smart idé att kasta ut gamla, vanliga valplaneringen och pröva något helt nytt. Nu gäller det att vinna eller försvinna!

Det är dock mer tveksamt om Europaunionen är rätt fråga. Och framför allt skälet: Liberalerna kastar om på grund av vad ett annat parti säger. Man börjar inte sitt upplägg med vad man själv tycker, utan låter andra avgöra. Det är svajigt.

Dessutom är EU en trist och svårfångad fråga att skapa energi kring. Det märks av Jan Björklunds tal. Han vill att Sverige ska inför euron, något en stor folkmajoritet är emot. Dessutom motiverar han det med så otroligt svaga skäl att de kan vinna hela Almedalsveckans pris i ”mest krystade argument”.

Han sa – håll i er nu – ”Kärnan i EU:s ekonomiska samarbete är den gemensamma valutan euron. Även bakom denna finns en ideologisk tanke om fred.”

Detta sagt bara några år efter Greklandskrisen då avskyn mellan Grekland och Tyskland var mycket stor och affischer med Angela Merkel med Hitlermustasch var vanlig. Och vi ser nu hur motsättningarna mellan Italien och Tyskland/Frankrike ökar i takt med att nya ekonomiska svårigheter tonar upp sig. Den oflexibla, stela valutan euron gör det omöjligt för regeringar att devalvera och anpassa det egna landets ekonomiska utveckling till omvärlden.

Att tvinga på Sverige denna orosskapande valuta är lika dumt nu som det var 2003 då svensk folket sa ett rungande nej till euron. Här blir det närmast övertydligt hur Jimmie Åkesson företräder folkflertalet, medan Jan Björklund företräder en liten extremistisk EU-sekt inom etablissemanget.

Men, som sagt, det är ett djärvt drag från Liberalerna. Det ska de ha ett erkännande för.