Något håller på att hända. Och jag talar inte bara om opinionsmätningarna, utan i första hand om en stämning i samhället, så konkret att man nästan kan ta på den. Viskningarna har nu övergått i normal samtalston, i alla yrkesgrupper hörs folk säga att de ska rösta på Sverigedemokraterna i september.
I samband med valet 2014, då Sverigedemokraterna landade på 13 procent och blev Sveriges tredje största parti, korresponderade jag kort med en av landets mest kända ledarskribenter. Hon tillstod att hon inte kände en enda sverigedemokrat. Partiets anhängare och företrädare var ointressanta, diffusa figurer utanför hennes radar. Ett och annat har ju hänt sedan dess, men jag tror att detta demonstrerar avståndet mellan makthavarna och en stor andel av väljarna.
”Verklighetens folk” är ett begrepp som ursprungligen myntades av Ny Demokrati, men som togs upp av Kristdemokraterna 2009. Ny Demokrati är ju borta och Kristdemokraterna har förvaltat sin slogan uselt. Nu vänder sig verklighetens folk istället till Sverigedemokraterna.
Jag är alltså före detta forskare med naturvetenskaplig inriktning och jobbar numera som politiskt sakkunnig i riksdagen, men jag kommer i kontakt med många av verklighetens människor. Lantbrukare, rörmokare, tandläkare, företagare, vårdanställda, pensionärer – svenskar och utlandsfödda. Frisörer är intressanta eftersom de i sin tur talar med så många andra människor. Viskningarna har nu övergått i normal samtalston, ”alla” ska rösta på Sverigedemokraterna i september.
Nej självklart inte alla bokstavligen, men partiet gör stora inbrytningar i stort sett överallt. Före detta socialdemokrater och personer man trodde röstade på typ Liberalerna träder öppet fram med sina sympatier för SD. Jag letar efter deras gemensamma nämnare och jag tycker att just ”verklighetens folk” passar bra. Det där lite självständiga, jordnära draget som man hittar hos många, den sunt skeptiska hållningen till makthavarna och inte minst antenner ute i verkligheten.
Sofie Löwenmark, krönikör på Expressen, konstaterade alldeles nyligen ”stort stöd för Sverigedemokraterna” i Göteborgs invandrartäta förorter. Verklighetens folk med rötter i Turkiet och Irak avvisar både böneutrop och bidragsmutor. De vill ha mindre invandring.
Inför valet 2010 höll de flesta SD:are tyst på sin arbetsplats, 2014 var de mer frispråkiga men hårt ansatta. Nu skulle jag säga att många arbetsplatser i exempelvis industrin i första hand befolkas av SD:are och sossar – och det är sossarna som är på defensiven.
Med andra ord, något håller på att hända. Och jag talar inte bara om SD:s odiskutabla uppgång i opinionsundersökningarna utan i första hand om en stämning i samhället, så konkret att man nästan kan ta på den. Notera också att denna uppgång i opinionen tre månader före valet är värd mer än de höga noteringarna under 2016. Nu är det skarpt läge och väljarna kan syna makthavarnas kort efter en nästan genomförd mandatperiod. Löfven (S) gör ett osammanhängande och osäkert intryck och Kristersson (M) lever inte upp till sitt löfte om vuxna i rummet.
First they ignore you
Then they laugh at you
Then they fight you
Then you win
Citatet tillskrivs Mahatma Gandhi i en helt annan kontext, men passar kanske bra in på Sverigedemokraternas resa fram till valet 2018.
Exakt vad detta innebär för framtida regeringsbildningar och så vidare kan ingen avgöra just nu, men mycket tyder på att den politiska kartan ritas om ordentligt i september, vilket lär få stor betydelse för hela samhällsdebatten.
Det blir uppvaknandets ögonblick för många som tidigare inte velat bry sig om verklighetens folk.