Så fort minsta kritik av EU yppas, går EU-anhängarna till rasande attack med okvädningsord. Kan det bero på att nuvarande EU-projektet inte går att försvara på annat sätt?
Ett exempel ur högen är när Borås Tidning på ledarplats menar att kritiker av EU i allmänhet, och Sverigedemokraterna i synnerhet, uppträder som Krösamaja i Astrid Lindgrens Lönneberga. Hon sprider rykte om tyfus i Katthult. SD vinner stöd genom att likt ”den krumma gumman leva upp av att få sätta skräck i byn”.
Utöver att alltså vara sadistisk, tillvitas EU-kritiken tillmälen som ”ignorant”, ”fåfängt” odh ”skamlöst vilseledande”.
Därmed gör BT:s ledarskribent Johanna Grönbäck sig själv till Krösamaja genom att på osaklig grund skrämmas med EU-motståndet – och det helt utan respekt för sakfrågorna.
Eller som Samtiden-kolumnisten och riksdagskandidaten i Sjuhärad Thomas Brandberg (SD) skriver i kommentar:
”När Grönbäck låtsas som att vi är emot frihandel och internationellt utbyte åstadkommer hon det som brukar kallas för en halmgubbe. Det vill säga hon konstruerar sin egen bild av motståndaren och sablar sedan ner honom. Men Sverigedemokraterna har alltså inget emot normalt utbyte med resten av världen, det vi motsätter oss är den oansvariga asylpolitiken – och EU:s överstatlighet. Men vi förstår att Grönbäck är lite orolig för att tidigare moderater nu tänker rösta på SD istället.”
Diskussionen om Europasamarbetets framtid är oerhört viktig. Problemet är att EU-anhängare som Grönbäck försvarar den koloss på lerfötter som vuxit fram i Bryssel, och okritiskt hävdar att vi ska stödja detta politiska projekt med sikte på överstatlighet, eftersom vi då också får frihandel. Men det finns inget samband eller krav på att frihandel måste kombineras med politisk likriktning.
Det viktiga är just handeln. Ingen har för mig kunnat förklara varför frihandel i Europa måste – måste! – länkas ihop med ett politiskt projekt. Vi handlar ju med övriga världen utan att resa krav på politiskt organiserat samarbete. Självklart skulle Europa kunna vara ett frihandelsområde, som just gynnar tillväxt och välstånd, utan att vi göder en galen politisk byråkrati i Bryssel.
Det blir lite lustigt när en Moderaterna närstående ledarsida med sådan frenesi förespråkar politiska diktat, regler och styrning – så länge de kommer från Bryssel. När samma klåfingrighet framställs i Stockholm, då är moderaterna emot mer av politisk styrning och planekonomi.
Bara man talar om ”Europa”, så tycks moderater svälja vad som helst av politisk överhöghet. Jag tror banne mig att Moderaterna skulle anta hela det Kommunistiska manifestet, bara man slängde in ”EU” och ”Europa” lite här och var i texten.
EU-kritiken rör inte frihandel eller kontakter över gränserna, utan om att Europaprojektet blivit en politisk koloss som urholkar mångfaldens Europa och hotar demokratin. EU styrs av ickevalda tjänstemän som väljarna inte kan avsätta i val. Inget demokratiskt land skulle tillåta sig styras på det viset.
Samarbete och fri handel, ja. Politiserad byråkrati utan direkt ansvar inför väljarna, nej.
Eftersom EU blivit det senare, finns goda skäl att säga nej. Jag skulle vilja höra någon ja-sägare förklara varför vi måste avveckla svensk demokrati, när frihandel absolut inte kräver något sådant.