Tänk om valresultatet kommer att avvika från SCB så som förra gången. Jag kan inte låta bli att kolla hur valresultatet kan bli i september, om avvikelserna från SCB:s majmätning blir exakt på samma sätt som 2014.

Vi minns ju från 2014 hur exempelvis Miljöpartiet sa att man skulle slå Sverigedemokraterna om att bli tredje största parti. Så blev det inte. De rödgröna tappade hela 7,7 procentenheter från SCB i maj 2014 till valdagen i september. Samtidigt gick Sverigedemokraterna fram 4,8 procentenheter. Också C och KD brukar öka från SCB-mätningen till valresultatet.

Om samma sak händer nu i år, får vi ett väldigt intressant valresultat (se kolumnen till höger). I förra valet räckte Kristdemokraternas valspurt för att komma upp över fyraprocentsspärren. Den valspurten räcker inte denna gång. KD skulle ramla ur riksdagen.

I förra valet hade Miljöpartiet råd att tappa 1,1 procent från SCB i maj till valdagen, men det har man inte nu. Också MP skulle ramlar ur riksdagen.

Centerpartiet ökar till 9,9 procent och Liberalerna klarar spärren. Moderaterna ligger still.

Störst förändring är att Sverigedemokraterna skulle öka till 23,3 procent och därmed bli landets näst största parti.

I praktiken skulle riksdagen ha tre jämnstora partier i S, SD och M. Därutöver skulle bara tre småpartier klara spärren.

Regeringskonstellationer
Då uppstår flera intressanta regeringskonstellationer som faktiskt når egen majoritet, dock ingen av de gamla regeringsalternativen. De röda får bara 113 mandat och allianspartierna 145 mandat, långt ifrån de 175 mandat som krävs för majoritet.

Däremot får ett regeringsunderlag med M och SD egen majoritet med 180 mandat.

På samma sätt får S och M majoritet med 183 mandat.

Också S och SD får tillsammans majoritet: 183 mandat.

En mittenvänster-regering med S, V, C och L skulle bara få 168 mandat och därmed bli omöjlig.

För första gången sedan enkammarriksdagen infördes 1970 skulle småpartiernas inflytande fullständigt marginaliseras. Bara de tre stora kan bidra till att skapa majoriteter, eller skapa överenskommelser om vem man släpper fram till regeringsmakten. Istället för två block, skulle tre jämnstora partier utgöra navet för riksdagens maktcentrum.

”Moderaterna måste inse att det är en annan verklighet och att vi är viktiga om man vill nå regeringsmakten”, säger Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof till DI med anledning av SCB-mätningen.

Ja, och det är Moderaterna som får nyckelrollen, i synnerhet om spekulationen i denna ledare blir valresultatet. Moderaterna har att välja mellan att ta ledningen för en konservativ regeringsbildning med stöd hos SD och borgerliga, eller söka samverkan med S för en ny sorts mittenregering.

Det partipolitiska landskapet kommer att till stora delar stöpas om. Det skulle kunna ge spännande nya lösningar, men också fortsättning på gamla låsningar.

Helt klart har väljarna stora möjligheter att på riktigt påverka politikens inriktning. Varje röst blir viktig.