NEKROLOG. Förre folkpartiledaren och vice statsministern Per Ahlmark har gått bort, 79 år gammal. Han var ingen vanlig folkpartist.
Jag träffade honom under min tid på tankesmedjan Timbro i mitten av 1990-talet då han gav ut tre böcker som väckte enorm uppståndelse. Ahlmark hade nämligen fräckheten att ”göra upp med” vänsterns galna kvartssekel efter 1968. Han ställde 68-orna, de vänsterradikaler som sedan gjort lysande och välavlönade karriärer, till svars och begärde avbön för de vänsterextrema uttalande de gjort.
Några av de ilskna kommentarerna på böckerna Vänsterns moraliska skuld (1991), Vänstern och tyranniet — det galna kvartsseklet (1994) och Det öppna såret — om massmord och medlöperi (1997) återgav jag i min blogg när Ahlmark fyllde 70 år.
Det var en fest att se hur Ahlmark gjorde slarvsylta av alla ”fina” extremister från 1968 som 25 år senare tillhörde de etablissemang som styrt in svensk samhällsdebatt på en galen vänsterradikal väg, som vi nu ser början på ett folkligt uppror emot.
Per Ahlmark tog inte liberalismen lättsinnigt. Och i det nya förordet till återutgivningen av Vänstern och tyranniet år 2003 skrev han rakt på sak om islam, på ett sätt som de flesta av dagens partiledare inte skulle våga:
”Synen på den internationella terrorismen har blivit knutpunkten i en delvis ny idékamp som handlar om vår civilisation. Framför allt: den tredje totalitära världsåskådningen under de senaste hundra åren har nu trätt fram med kraft och tydlighet. Efter kommunismen och nazismen ser vi hur den islamska fundamentalismen ställer liknande krav på oss. Vi ska anpassa oss till dess anspråk som inte medger invändningar, pluralism eller kompromisser (…) De tre ideologierna kräver alla att få styra världen och är alla inställda på folkmord. De föraktar frihet, avvisar demokrati och hatar judar. Islamisternas metoder är alltså ohämmat våld.”
Man skulle önska att dagens borgerliga partier hade ett uns av de insikter om de stora dragen som Ahlmark gav uttryck åt.
Han var kanske inte helt lämpad för partipolitiska uppdrag och regeringsansvar, men han var en politisk tänkare som gjorde avtryck och ställde krav på alla oss andra att tänka till och inte glömma bort de grundläggande idéerna i vår demokratiska civilisation.