Partiledardebatter är ofta som ett självspelande piano. Rollerna är desamma varje gång, tonläget är surt och ingen nytt är att vänta. Men några guldkorn dyker upp emellanåt.
Under onsdagens partiledardebatt, mandatperiodens sista, var det Jonas Sjöstedt (V) som överraskade. Han riktade det retoriska svärdet mot statsministern Stefan Löfven och den regering Vänsterpartiet givit sitt stöd i fyra år.
– Om man ska utvärdera mandatperioden, så var det den väljare som röstade på Vänsterpartiet som fick bäst utdelning för sin röst, sa vänsterledaren i riksdagens talarstol.
Sjöstedt berömde skattehöjningarna på 60 miljarder kronor och gav regeringen en radikalare profil än regeringen själv vill ha.
I replikskiftet tar vänsterledaren sedan upp socialminister Annika Strandhäll (S) panikartade åtgärd när hon sparkade Ann-Marie Begler, Försäkringskassans generaldirektör. Men Begler gjorde bara de skärpningar som ni krävde, hävdade Sjöstedt.
Denna vändning överraskade tydligen Stefan Löfven, som sa att Begler ”inte fått sparken”.
Då skrattade riksdagsledamöterna i kammaren.
Ingen tror på statsministern.
Och utbytet med Sjöstedt blottlägger ett bekymmersamt faktum, att Löfven har så lätt att inte bara slira på sanningen, utan glida över i rena lögner. Hans främst återkommande mantra var att M och SD vill sänka skatterna så mycket att välfärden hotas. Men både Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson påpekade att Löfvens påståenden saknar grund.
Det är allvarligt när politiker säger sådant som inte är korrekt, och dessutom upprepar det gång på gång. Det är som att Socialdemokratin tror att man kan vinna val på lögner. Då har man inte särskilt stor tillit till väljarnas förmåga att tolka politikernas retorik.
Historien visar att det inte håller. När statsminister Olof Palme låg illa till i valrörelsen 1976 och utmanades av Thorbjörn Fälldin, tog Palme till lögnaktiga överdrifter. Det straffade sig. Socialdemokratin förlorade regeringsmakten efter 44 år.
Politiker bör ta motståndarnas argument på allvar, och argumentera emot dem. Inte hitta på vad motståndarna tycker, och attackera de påhittade bilderna. Jag är helt övertygad om att politikers låga förtroende beror på att folk upplever att politiker slirar på sanningen och inte håller sig till sanningen.
Med all rätt bör sådana politiker bestraffas av väljarna. På valkvällen vet vi om det gäller också 2018.