Merkel tappar greppet om Europa till invandringskritiska regeringar

EU-TOPPMÖTE. Många trodde att tyske förbundskanslern Angela Merkel skulle kunna ta greppet om Europa igen, sedan Emmanuel Macron vann presidentvalet i Frankrike för ett år sedan. Men de invandringskritiska regeringarna håller på att vrida makten ur Merkels händer.

Mycket står på spel under det EU-toppmöte i Bryssel som inleds i dag. Det kan bli det sista där Angela Merkel ses som den dominerande ledaren i Europa.

Antalet regeringar i Europa som börjar sätta de egna befolkningarnas välfärd före gränslös invandring från Afrika och Mellanöstern blir allt fler och allt mer bestämda i sitt motstånd mot Angela Merkels ”öppna era hjärtan”-politik.

Sedan tidigare har Östeuropeiska ledare, som Viktor Orban i Ungern och Jaroslaw Kaczynski i Polen, obstruerat mot Merkels öppna gränser. Men så länge det ”bara” var gamla öststater, som inte respekteras i Bryssels maktkorridorer, trodde etablissemangen i politik och medier att man kunde sätta dem på plats.

Men nu har Västeuropeiska befolkningar i val efter val givit regeringsmakten till invandringskritiska partier. Österrikes Sebastian Kurz är framgångsrik i att påverka tysk opinion i hans riktning och därmed undergräva Angela Merkels. Hans falang stärktes avsevärt när Italien på försommaren fick en invandringskritisk regering, vars premiärminister Giuseppe Conte redan har hotat att lägga in veto mot EU-toppmötets förslag kring migration, rapporterar Daily Express.

Och de ser ut att bli fler. Slovakien och Tjeckien har nu ledare som uttrycker kritik mot muslimsk invandring, skriver svenske EU-experten Fredrik Erixon i brittiska magasinet Spectator, Merkel’s grand project is crumbling.

Dessutom har Danmark skärpt tonen, och även om Socialdemokraterna skulle bilda regering avser Danmark att stänga gränserna för asylsökande vars ansökningar istället ska behandlas medan de finns i mottagningsläger utanför EU.

Och Angela Merkel pressas dessutom på hemmaplan, där hennes egen inrikesminister kräver att migrationspolitiken blir mer restriktiv.

Dessa nya förhållanden har förvandlat Merkel från avgörande maktfaktor till tiggare. Hon bönar och ber att andra ska ställa upp på hennes linje.

Men Sebastian Kurz blir EU-ordförande 1 juli och tänker arbeta hårt för den Australienska lösningen om att stänga gränserna och hantera asylsökande medan de befinner sig i mottagningsläger utanför EU.

Om Angela Merkel tar strid för öppna gränser kommer hennes regering att kollapsa, och om hon går med på de skärpningar som Österrike och Italien vill se erkänner hon att hennes öppna-dörrar-politik krossade hennes egen vision om ett Europa som välkomnar flyktingar, skriver Fredrik Erixon.

Mycket tyder på att hennes tid som maktfaktor är över. Och hennes eftermäle kan, likt Fredrik Reinfeldts, bli nedslående. De förstod ingenting om globaliseringens nya krav på välfärdsstater att antingen värna tryggheten för sina egna medborgare eller skapa ett samhälle med växande oro, otrygghet och polarisering för att försöka uppnå utopiska drömmar om en gränslös värld.