Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3790

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3791

Det blir surrealistiskt att höra forskare tala om invandringens kostnader. Alla är överens om att den kostar uppemot 90 miljarder kr per år. Alla studier visar samma tendens, ändå har det länge varit politisk strid om det. Forskarna tycker det är märkligt.

Häromdagen presenterade Joakim Ruist på seminarium en ny studie från expertgruppen ESO, som visar på nettokostnaden för flyktinginvandringen (se mer i Samtiden här). Också opponenten, professor Mats Hammarstedt, menar att alla vet att det är så här. Invandringen kostar 1-2 procent av BNP per år.

– Det pratas mycket om integrationen som ödesfråga. Vi måste lyckas bättre, annars kommer det inte att fungera. Annars kommer vi inte att hålla ihop. Jag är olycklig över att det pratas på det här sättet (…) Även om det finns ett antal negativa konsekvenser av att vi har flyktinginvandring, kostnaderna är stora, men kostnaderna har kommit nu i en tid då staten gör stora offentligfinansiella överskott. Det är en kostnad, men det hindrar inte att Sverige går starkt rent ekonomiskt. (…) Jag ser inte grunden till varför vi måste lyckas bättre.

Joakim Ruist menar också att integrationen förmodligen inte kommer att kunna fungera bättre än vad den nu gör.

– Det har varit svårt att få in flyktingar i arbete under alla tider. Det är svårt, eftersom man har lägre utbildningsnivå och inte kan språket. Vi har också gjort väldigt mycket aktiva integrationsinsatser under lång tid. Man skulle kunna tänka sig att de bra idéerna redan är genomförda. Det är i alla fall så att vi i forskarsamhället inte sitter på lösningar som vi vill att politikerna ska plocka upp och implementera. Det skulle kunna vara så, att det är svårt, nästan omöjligt, att få integrationen att fungera så mycket bättre än vad den gjort hittills.

Han menar att kraven på bättre integrationen innebär en olycklig press på politikerna att agera.

– Om det då inte finns några bra förslag att lägga, kommer de att lägga dåliga förslag som antingen är kostsamma ekonomiskt eller därför att de får negativa effekter.

– Jag skulle önska en mindre optimistisk och hoppfull ton om vad som är möjligt att göra med integrationen.

Han menar att man måste acceptera att kostnaderna är så här stora när man har flyktinginvandring.

Inte heller opponenten invände mot konstaterandet att kostnaderna är stora.

– Varje år fördelas 1-2 procent av BNP från inrikesfödda till utrikesfödda. Man kan ha olika uppfattningar om det är mycket, det är runt 90 miljarder, så det är rätt så mycket pengar. Det borde inte finnas några större meningsskiljaktigheter om att det är så. Men så är det, säger Hammarstedt.

Jag ser direkt tre kommentarer som måste göras.

1) Vad forskarna säger är att Sverigedemokraterna alltid haft rätt och alltid kommer att ha rätt om att flyktinginvandring är en betydande kostnad för svensk ekonomi.

2) Sverigedemokraternas motståndare, de gamla partierna, har aggressivt hävdat att SD har fel. Detta i strid med vetenskapens rön. Man har aktivt framfört rena lögner och stämplat dem som hävdar vetenskapliga fakta som rasister.

3) De etablerade politikerna har därmed grävt en grop som de nu själva faller i. De har först hävdat att invandringen är lönsam, sedan har de hävdat att invandringen kan bli lönsam om integrationen fungerar. Alltihop är en utopi, säger nu den ekonomiska forskningen.

Ruist tycker att man ändå kan lägga dessa stora summor på flyktinginvandring, men då uttalar han sig som privatperson och inte som forskare. Vad Sverige ska använda uppemot 90 miljarder kr om året till, är en politisk fråga. Vi är nog många, som anser att fattigpensionärerna har betydligt större moralisk rätt till dessa 90 miljarder än människor från andra delar av världen. Och Sverigedemokraterna vill använda en del av dessa medel för att göra mer för flyktingarna i deras närområde.

En sak borde Ruist forskning resultera i: ingen borde längre säga att integrationen kan bli bättre. Antingen accepterar vi de mycket höga kostnaderna eller så minskar vi invandringen. Var god välj.