Nu droppar nyheter in om att den ene riksdagsledamoten efter den andre inom alliansen tänker rösta med Miljöpartiet och Socialdemokraterna om att ge amnesti åt de 9.000 afghanska män som saknar skyddsbehov på torsdag.
Sveriges Radio rapporterar i eftermiddag att Annika Eclund (KD) kommer att stödja amnestin för de ensamkommande som fått nej till asyl eftersom de saknar skäl enligt svensk lag, men nu alltså föreslås få nya chanser av regeringen. Ett nej är inte längre ett nej.
Samtidigt skriver Expressen att minst två liberala riksdagsledamöter på torsdag kommer att gå emot partilinjen i omröstningen om de 9.000. Utbrytarna uppger att det dessutom finns ytterligare en handfull riksdagsledamöter som kommer att rösta med partilinjen, men då mot sin övertygelse.
– Jag gör det här för att kunna se mina barn i ögonen, säger Christina Örnebjär (L) om varför hon sviker alliansen.
Sedan tidigare är det känt att Centerpartiet bryter med Moderaterna för att rösta med S, MP och V.
Därmed är det klart att förslaget kommer att antas, trots att alliansens oppositionsledare Ulf Kristersson (M) är emot amnestin. Nu går alltså ledamöter i alla andra allianspartier emot Ulf Kristersson och Moderaterna i en högt profilerad migrationsfråga. Det är svårt att inte se det som en käftsmäll mot den borgerlige oppositionsledaren mitt i valrörelsen.
Om det blir så att ledamöter från alla riksdagspartier, utom M och SD, röster för amnesti åt personer som saknar skyddsskäl, väcker det frågor kring vilken förmåga Moderaterna kommer att ha när det gäller att leda en alliansregering. Och då i synnerhet när det gäller migrationspolitiken, där Moderaterna nu intensivt försöker profilera sin nya, restriktivare politiska linje.
Den restriktiviteten tycks ha svagt stöd i andra allianspartier. Kommer Moderaterna att vika ner sig och anse samarbetet inom alliansen är viktigare än att strama åt migrationspolitiken efter valet, är en fråga väljarna har att ställa sig.