Vi är inne ljusets och skolavslutningarnas tid. Många av oss har minnen från barndomen angående den lycka vi kände när ett långt sommarlov stundade. Vi som värnar traditioner nödgas bevittna hur de politiskt korrekt skolmyndigheterna i många fall tvingar rektorer att avstå från skolavslutning i någon av alla våra vackra kyrkor. Psalmer som Den blomstertid nu kommer och En vänlig grönskas rika dräkt gör sig inte lika bra i unkna gymnastiksalar.

Stefan Löfvens debatt med Jimmie Åkesson i Aktuellt häromsistens – avseende vinster i ”välfärden” – understryker det uppenbara; Vår statsminister håller inte måttet! En av våra döttrar sade till mig; ”Jag skämdes. Jag ville inte se. Det var som att titta på en svår tågolycka, det var hemskt”. Den som inte tror på detta kan eventuellt fortfarande se Aktuelltinslaget på Svt-play eller Youtube och det talar för sig själv! Och vad själva ämnet beträffar, vinster i privata s.k. välfärdsföretag, är regeringens förslag att betrakta som en anomali, dikterad av Jonas Sjöstedts kommunistparti!

Vad bör känneteckna någon som är partiledare och ansvarig för ett lands exekutiva makt? Vad konstituerar ett attraktivt parti och en statsman helt enkelt?

Först måste man naturligtvis se till det sakpolitiska. Låt oss ett ögonblick bortse från en mängd underlåtenhetssynder (Inom; vård, skola, polis, äldrevård, infrastruktur, invandring och integration etc.) och där även alliansregeringar har ett delansvar och i stället hålla oss på ett allmänt plan. Trots ett antal ”reformer” inom arbetsmarknads- och integrationspolitiken har vi inte sett några påtagliga resultat av positivt slag. Socialdemokratin har inte lyckats att förnya sig. Man har inte lyckats motivera sin egen existens vilket bland annat tagit sig uttryck i att partiet inte på ett trovärdigt sätt kan måla upp en framtidsbild som inger tillförsikt och hopp. Genom att hoppa från tuva till tuva i sin desperata jakt på väljare har man i stället skapat förvirring såväl i den allmänna opinionen som internt i partiet. Torbjörn Nilsson I Expressen beskrev denna desperation på ett dräpande vis; ”Påträngande som ett antastnings ragg kvart i fem (på morgonen alltså) på krogen”!

Förutom sakpolitiken är naturligtvis själva ledarskapet av största vikt, såväl det rent personliga som det politiska handlaget och integriteten. Löfven är inte längre herre i sitt eget hus. Han sitter i knät på inte endast kommunisterna och miljöpartiet utan även delar av fackföreningsrörelsen. LO pressade tidigare Löfven att, sannolikt lagstridigt och helt utan saklig grund, sparka generaldirektören Ann-Marie Begler från Försäkringskassan.

LO ger SAP (Sveriges socialdemokratiska arbetarparti) 30 MSEK i kampanjbidrag förutsatt att Löfven lovar att satsa 70 miljarder på ”välfärden” efter valet. Kommunals ordförande, Tobias Baudic, ”lovar” 250 000 röster förutsatt att s.k. visstidsanställningar förbjuds! Förutom att denna köpslagan är ett hån mot den ”medlemsdemokrati” som facket så gärna talar om så är detta inget annat än s.k. klientelism (vanligt i outvecklade demokratier och korrupta stater) samt ren och skär korruption, ”big time”! Noteras i sammanhanget bör att färre än hälften av LO:s medlemmar anser att SAP är det bästa partiet! Vad säger medlemmarna om detta? Svaret är att pamparna ger tusan i det. Makten före demokrati, anständighet och moral! Makten före allt!

Apropå att ”tappa greppet”. Utrikesdepartementet (UD) under Margot Wallström driver nu en helt egen linje i invandrings- och integrationspolitiska frågor. UD förklarar helt oförblommerat att man ger högaktningsfullt sjutton i riktlinjerna från statsrådsberedningen, dvs statsministern och hans kansli! Till sin hjälp i denna ”obstruktion” har man bland andra SIDA och Concord.

Concord är helt finansierad av SIDA, dvs i slutänden staten eller skattebetalarna, och har juridiskt konstruerats som en ideell förening vilket innebär att all insyn saknas. Förvaltningslagen gäller inte, liksom inte heller Offentlighetsprincipen. Concorde är står därför utanför all insyn trots att föreningen är helt skattefinansierad! Vilka är då medlemmar i Concord? Jo, bl.a.; Islamic Relief (med ”islamistisk värdegrund”), IOGT-NTO, Olof Palmes Internationella Center, Forum Syd (typisk politiskt korrekt blaha, blaha organisation) samt Svenska kyrkans internationella verksamhet.

Allt detta är endast exempel på SAP:s bläckfiskliknande inflytande i det institutionella Sverige. UD har länge varit ett radikalt ”vänsterfäste”. På 1960-talet rekryterades unga revolutionära romantiker som hyllade Castro, Che Guevara m.fl. kommunister. Via SIDA har svenska staten under åren vräkt miljarder över kommunistiska och socialistiska regimer i 3:e världen samt befrielserörelser i Afrika och Latinamerika och där åtskilliga av dessa miljarder hamnat i diktatorers fickor. Allt detta har tillåtits fortsätta trots alliansregeringar där man liksom i en rad andra frågor kastat in handduken.

LO-basen, Karl-Petter Thorwaldsson, och Löven för osökt tankarna till de s.k. pilsnerfilmernas tid med Thor Modéen, Erik ”Bullen” Berglund m.fl. Dessa filmer kännetecknades av tarvlig komik och där Thorwaldsson ikläder sig grosshandlarrollen med stretande knappar i västen och Stefan Löfven den stabbige klumpedunsen. De två är av samma skrot och korn eller som man plägar säga; ”lika goda kålsupare”!

I ledarskapets roll ingår naturligtvis att kunna argumentera och svara trovärdigt på frågor, även helt oväntade sådana. Allt detta kräver, bland mycket annat, en viss retorisk förmåga, kvicktänkthet mm. Diskussionen i Aktuellt, mellan Åkesson och Löfven, visade åter på Löfvens brist på stringens och oförmåga att improvisera inför oväntade frågor.

En elefant i en glasbutik är snarast ett ”understatement”. När han ställs inför kritiska eller oväntade frågor börjar han att titta lite i kors. De blir blankt och han slår till med en inövad replik, ett inlärt mantra, eller undviker frågan och byter spår. ”Jimmie Åkesson, du vill sänka skatten för de rika med 35 miljarder”.

En såvitt jag förstår uppenbar lögn som slår till med automatik när det slår stopp i hjärnkontoret. Löfven har inte vare sig den bredd i sitt kunnande eller den intellektuella spänst som är önskvärd hos en statsledare. Om en retoriker och språkexpert skulle få tillfälle att analysera Löfven i Aktuellt debatten är det väl en ”no brainer” att betyget skulle bli ”icke godkänd”.

Löfven saknar vad som på engelska kallas ”stature” och som är ett mer innehållsrikt ord än det svenska, ”resning”. Att han säljer sig till kommunisterna, miljöpartiet och inte minst LO visar brist på just ”stature”, där integriteten är en del tillsammans med bland annat ”personlig utstrålning” och ”naturlig auktoritet”. Tyvärr inte heller de några kvaliteter som med den bästa välvilja i världen kan tillskrivas vår statsminister.

En god ledare, i krig såväl som i politik, måste kunna ”hålla ihop sina trupper”. Även här har Löfven misslyckats. Sprickorna inom de egna leden blir allt mer uppenbara. Som ett ytterligare exempel; I Göteborg är det numera endast 15 % av väljarna som ser SAP som det bästa alternativet. Ett helt nytt utbrytarparti, Demokraterna, har på kort tid kapat åt sig en lika stor andel av sympatierna, vilket är anmärkningsvärt!

Häromnatten hade jag en hemsk mardröm. Jag vaknade genomsvettig klockan fyra på morgonen och gick upp, duschade kallt och satte mig vid datorn. Det är ytterst sällan jag har mardrömmar och i det här fallet kunde jag inte se några kopplingar till aktuella händelser eller sentida tankar och funderingar. Jag talade med min fru om drömmen på morgonen och hennes enda förklaring var att jag tycktes ovanligt avspänd och att det därför kanske var några spänningar eller händelser i det förflutna som var drömmens bränsle. Jag vet inte? En sak vet jag dock. När jag hade vaknat till kunde jag, tack och lov, konstatera att det verkligen var just en dröm och inte verklighet.

Vår statsminister måste rimligen ridas av maran på nätterna. Det finns inget värre för en makthavare av Lövens enkla typ, som sannolikt saknar förmågan att intellektualisera situationen, än att se makten glida honom ur händerna. I likhet med flera systerpartier i Europa är den svenska socialdemokratin i en brant utförslöpa. Opinionssiffrorna är direkt katastrofala, falanger har bildats inom partiet, delar av fackföreningsrörelsen puffar honom hit och dit, kommunisterna vädrar morgonluft.

Han har liksom Belsassar i Gamla testamentets bok om Daniel ”vägts på våg och befunnits för lätt”. Inte varit vuxen sin uppgift helt enkelt och inte förmått anvisa en trovärdig väg framåt, utan roterat runt sin egen axel för att greppa halmstrån och hastigt påkomna idéer och reformförslag som skulle kunna ”slå” inför valet. I alla maktkonstellationer gäller samma psykologiska processer. När ledaren är svag vävs konspirationer runt honom/henne. Ledaren ser i förstone inte klart utan endast anar. Det är som med hyenorna på savannen. De cirklar inledningsvis runt sitt tilltänkta offer och skrattar till synes oförargligt. När det första vilddjuret vågat ta språnget och satt tänderna i offret och blödningen börjar, då släpper alla fördämningar. Offret är hjälplöst förlorat och äts i princip upp levande. En hemsk död!

De ljusa sommarnätterna hindrar inte maran att komma på besök. Och jag antar att Löfven under svettiga nätter i drömmen ser hur ett slukhål öppnat sig framför honom, ett bottenlöst mörker. En inte allt för lång tid efter valet kommer socialdemokratin att ha en ny ledare. ”Read my lips” och det borde inte vara svårt att hitta någon mer lämpad, även om historien förskräcker.

Det ser ut att bli vården, invandringen och brottsbekämpningen som blir de tre huvudsakliga frågorna i valet. Under lång tid har den politiska vänstern och dess proselyter inom media hävdat att; ”Invandringen är lönsam, åtminstone på sikt”. Alla som hävdat något annat har angripits som främlingsfientliga eller rasister. Utredningar och forskare som visat motsatsen har mörkats respektive smutskastats, tex Karl-Olov Arnstberg och Tino Sanandaji.

Nu har Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (”ESO”), som lyder under Finansdepartementet, lagt fram en rapport som visar att en genomsnittlig invandrare under sin livstid kostar statsfinanserna SEK 74 000 per år! Sammantaget blir det procentenheter av BNP varje år! Resurser som åtminstone delvis borde läggas på mer angelägna ändamål. SvT, som är helt ”vänsterstyrt”, gjorde då ”misstaget” att bjuda in den nationalekonom som ansvarat för rapporten, Joakim Ruist, till Aktuellt.

Intervjun med Ruist kommer att gå till historien. Inte minst för att frågorna var så tendentiösa och ”korkade” att Ruist närmast blev stum och dröjde med svaren vilket gav spektaklet en närmast sakral inramning. Här avslöjades den STORA LÖGNEN som drivits, och alltjämt drivs, av vänstern, såväl inom politiken som inom media. Aktuelltinslaget måste ses.

Efter sommaren går valrörelsen in på upploppet. Sverigedemokraterna med Jimmie Åkesson i spetsen ligger nu, för att använda travtermer, i vinnarhålet. Om man inte trampar helt snett så kommer tre konkurrerande partier att ligga jämsides i slutet av den sista kurvan och att således tävla om förstaplatsen. I drömmen ser jag hur öronpropparna dras och en rasande finish tar vid. När målfotot analyserats och vinnaren korats lyfter taket och vi står inför ett paradigmskifte i svensk politik.

Till skillnad från Löfvens mardröm önskar jag att min dröm är sann. På natten den 9 september vet vi och spänningen är olidlig. På morgonen den 10 september kommer Löfven att vid frukostbordet fullt ut inse att hans mardröm var sann. Natti, natti statsminister Löfven!