Vi har all anledning att fira vår svenska nationaldag idag. Vårt välstånd, vår trygghet och vår demokrati förutsätter nationalism. Det är den som gör oss villiga att betala skatt, lyda lagar och känna tillit till en större gemenskap än familj och släkt.

Gustav Vasa upprättade Sveriges självständighet och valdes till kung 6 juni 1523. I juni 1809 antog Sverige en ny grundlag som ersatte envälde med maktdelning, som utvecklades till demokrati.

Men är det något att fira? Behövs Sverige? Kan vi inte lika gärna avskaffa nationen? Vi är ju en del av den gränslösa och globala mänskliga gemenskapen – räcker inte det?

Utan Gustav Vasa och den svenska nationalstaten hade inte en rättsstat som säkrar ordningen och rättvisan kunnat upprättas, eller en välfärdsstat som ger social och ekonomisk trygghet.

Utan en grundlag skriven för nationen hade vi inte heller haft rösträtt och folkstyre.

Utan nationalism där gemenskap formas inom ett geografiskt avgränsat område hade vi haft laglöshet, ekonomisk otrygghet och saknat demokrati. Ungefär så som det är i Mellanöstern idag.

Hade det varit bättre? Den frågan måste kritiker av nationalismen svara på.

Visst kan nationalism, som allt annat, missbrukas och drivas för långt. Men när nationalism diskuteras kan inte de uppenbara fördelarna utelämnas.

Kan då inte rättsstat, demokrati och social trygghet upprättas utan nationalism? Knappast. Titta bara på hur EU agerar. Man kritiserar nationalism, men vad är det om inte nationalismens gemenskap och sammanhållning man vill försöka skapa på Europanivå?

Nigel Lawson, Margaret Thatchers finansminister, sa vid ett Sverigebesök för några år sedan att tre ting hänger ihop: demokrati, nationell självständighet och marknadsekonomi. Människor accepterar lagar bara om man ser dem som “sina” lagar, lagar som man kan påverka genom demokratiska val. Marknadsekonomi fungerar inom nationer eftersom man via demokratin kan lindra marknadsekonomiska skillnader genom att beskatta och omfördela inom den nationella gemenskapen.

Europa är ingen sådan gemenskap, konstaterade Lawson som är övertygad om att EU kommer att gå under. Norra Europa kommer aldrig acceptera att en stor del av deras inkomster beskattas för att skickas till Medelhavsländernas befolkningar som jobbar mindre effektivt.

Att tvinga fram ”gemenskap” är inte möjligt. Sådana konstgjorda försök skapar istället folklig misstro och konflikter. (Just det som växer fram i Europa idag.)

Därför måste vi vara mycket rädda om de naturliga gemenskaper som finns i dagens nationer.

Utan nationalism väntar motsättningar, klankrig, rättsosäkerhet och ekonomisk misär.

Den gemenskap och sammanhållning som finns i nationer som Sverige är den grund på vilken vi skapat civiliserade samhällen.

Vi borde inse att vi bäst värnar vår civilisation genom att respektera nationalismens avgörande betydelse för trygghet, hemkänsla och sammanhållning.