ARTIKELSERIE. Ett reportage i Sveriges Radio idag, på pressfrihetens dag, illustrerar hur journalister använder diktaturers Orwellska omdefiniering av ord för att gynna vänsterståndpunkter och smutskasta ickesocialistiska.
Sveriges Radio P4 publicerar idag ett studieexempel i socialistisk ordvrängarkonst. Inslaget handlar om en bibliotekarie på Ekerö som förra året stoppade införskaffande av Tino Sanandajis bok ”Massutmaningen” om migrationspolitiken. Hon gillade inte att han genom fakta och vetenskapliga studier visade att den förda politiken i Sverige har stora brister. Därför såg hon till att boken stoppades.
Att en bibliotekarie som handskas med skattemedel anser sig kunna censurera litteratur som hon inte gillar är i sig häpnadsväckande. Att boken i fråga dessutom var en storsäljare som länge låg etta på bokförsäljningslistorna och blev recenserad i alla stora medier, gör bibliotekariens agerande än mer tvivelaktigt.
Men det tycker inte journalisterna på Sveriges Radio. De väljer att vinkla biblioteksbesökarnas krav på att få tillgång till boken som ”hat” och ”bråk”. Så här lyder deras ingress:
”När biblioteket på Ekerö beslutade att inte köpa in en bok som de menade stred mot demokratiska principer drabbades de av en hatstorm. Arbetsgivaren Ekerö kommun gav vika för stormen och köpte trots allt in boken – då fick bibliotekarien Nina Sundberg nog och sa upp sig.”
Det finns fyra invändningar att göra.
1) För journalisterna på Sveriges Radio är det alltså ”demokrati” att censurera en bästsäljande bok på kommunalt bibliotek. Frågan är hur dessa journalister skulle beskriva ett bokbål som bränner Tino Sanandajis böcker? Det skulle förmodligen i public service beskrivas som en demokratisk manifestation…
2) När medborgare till kommunens bibliotek framförde krav på att boken ska införskaffas, kallar Sveriges Radio detta medborgarengagemang för ”hatstorm”. För public service är alltså uttryck där medborgare framför sin rätt att få läsa böcker utan censur för hat. Vad är SR-journalisterna beredd att göra för att stoppa detta hat? Avskaffa yttranefriheten?
3) När kommunen lyssnar på medborgarna, kallar Sveriges Radio det för att ”ge vika för hatstormen”. Jag undrar hur medarbetarna på Sveriges Radio ser på demokrati – är det att under inga omständigheter lyssna på medborgarna? Vad vill SR-journalisterna att man ska göra med de hatfyllda medborgare som kräver yttrandefrihet? Ska man, som i Sovjet, låsta in dem?
4) Självfallet är meddelanden med våldsbudskap till bibliotekarien inte acceptabla, men det är inte orsaken till att bibliotekarien hamnat i fokus, utan hennes totalitära tänkande där hon anser att hon likt en diktator kan bestämma att kommuninvånarna inte ska få läsa en bästsäljande och mycket omskriven bok på det biblioteket som kommuninvånarna finansierar via sin skatt. Journalister borde se vad som sakligt sett är nyhetsvinkeln, men man klarar inte av det utan väljer att tolka verkligheten med vänsterextremistiska glasögon.
Journalister ska bevaka och rapportera vad som händer i samhället, men istället har de blivit propagandister i politiska syften.
Är det då så konstigt att medborgarna slutat lyssna på etablerade medier? Nej, det är ett sundhetstecken. Dessa så kallade journalister, som egentligen är propagandister, är ett hot mot yttrandefriheten i landet. Att chefer och ägare till mediehusen inte rensar ut dessa extremister från sina redaktioner är skrämmande. De undergräver hela meningen med massmediernas roll.
Hur kan de ansvariga i massmedier ens tro att svenska folket ska gå på dessa förvridna och extrema vinklingar? Hur kan man släppa allt vad kvalitet och saklighet innebär, och ändå förvänta sig att lyssnarna inte ska stänga av?
*
Faximil, Sveriges Radio P4 i dag.
*
Artikelserie på Pressfrihetens dag
Nr 1: Pressfrihetens dag: Så gräver media sin egen grav
Nr 3: Etablerade medier i maskopi med staten för att strypa yttrandefriheten