En uppgivenhet sprider sig i etablissemangen i takt med nya opinionsmätningar. Samtidigt märks ett växande förakt för väljarna i de gamla partierna. Om väljarna inte röstar på oss, är demokratin i fara, säger de. Snacka om dåliga förlorare – i förskott.
På hög politisk och medial nivå formar sig en unken attityd, ett dåliga-förlorare-kynne som tar ut sin frustration på svenska folket och vårt styrelseskick.
Följande replikskifte mellan Socialdemokratins främsta mediala redaktion, Aftonbladets ledarsida, och Moderaternas förre partisekreterare klargör i blixtbelysning hur känslor och stämningar bubblar i de tidigare så självklart statsbärande partierna.
Politiske chefredaktören på Aftonbladet (S), Anders Lindberg: ”Hela vårt partisystem [ligger] pyrt till. Hela balansen bygger på ju att M eller S blir störst respektive näst störst.”
Förre partisekreteraren Kent Persson (M) instämmer: ”Precis … Så den svenska demokratin, parlamentarismen och regeringsutövandet står inför stora utmaningar. Minst sagt.”
Reaktionerna på sociala medier låter inte vänta på sig.
”Kanske en lag snabbt kan införas som förbjuder SD att få mer än S eller M – för partisystemets skull?”, frågar Krister Thelin.
”Ja, usch vad jobbigt det är med demokrati. Varför inte låta sossarna regera oavsett hur folk röstar. Ja, DÖ hette det visst”, skriver Olle Wass.
”Så när FP respektive C var näst största parti cirka 1945-1980 var alltså det svenska partisystemet i obalans?”, frågar Reidar Carlsson.
Jonas Andersson parafraserar:
– Demokrati är dåligt! sa Bill(S).
– Jättedåligt! sa Bull(M).
– Usch för väljarna, sa Bill(S).
– Jag föraktar folk! sa Bull(M).
– Folk borde inte få rösta! sa Bill(S).
– För sin egen skull, sa Bull(M).
Min egen fundering är mer allvarsam. Är man på riktigt demokrat om man inte accepterar att någon annan vinner val? Svaret är givetvis: nej.
Demokrati är först och främst ett system för att lösa uppgiften om vem som ska få makten över staten. Denna ytterst viktiga och synnerligen känsliga fråga har lett till de flesta krig i mänsklighetens historia. De många länder där förtryck och kaos råder, har det oftast därför att man inte har ett allmänt respekterat sätt att avgöra vem som ska ha den politiska makten.
Demokrati är alltså en beslutsmetod som ger fred, stabilitet och ordnad maktöverföring. Den som förlorar ett val, accepterar att folket vill att andra ska styra statsmakten. Samtidigt vet förlorarna att man kan vinna tillbaka makten i nästa val.
Kärnan i demokrati är inte att hålla ETT val, utan att återkommande hålla val där folket kan välja att avsätta makthavarna och välja fram oppositionen.
Vad vi nu hör från framträdande röster inom S och M är att de inte respekterar demokratins fundament. Om de inte får behålla makten, ställer de inte upp på demokratins villkor. Om de hade demokratiskt sinnelag, skulle de spotta i nävarna och rikta in sig på nästa val, 2022. Om nu valet 2018 blir nederlag för dem.
Det är allvarligt när kända röster visar förakt för riksdagsvalet. Det är ett verkligt hot mot demokratin. Om det nu är så. Både Lindberg och Persson är i panik. De tar ut valförlust flera månader före valet. Desperata människor brukar inte tas på allvar när viktiga frågor avgörs. Kent Persson, som var Fredrik Reinfeldts partisekreterare, är ju redan satt åt sidan.