Är demokratin som vi känner den på väg att gå i konkurs? Det var en av frågorna som avhandlades på frukostseminarium med en bred panel. Många olika infallsvinklar avhandlades, men inte riktigt alla.

Jag kommer just från frukostseminarium med Jan Eliasson, ordförande SIPRI, Antje Jackelén, ärkebiskop, Daniel Sachs, vd Proventus, och Lisa Lindström, grundare till IT-gruppen Doberman. Samtalet leddes av Mia Odabas, grundare och vd för stiftelsen Smarta samtal, som arrangerade eventet.

Eliasson gjorde internationell utblick och såg med oro på hur Kina och Ryssland flyttar fram sina positioner, medan USA ”sviker”. Sista bastionen för liberal demokrati är Europa, och här har vi Brexit som försvagar Europa. Kvar blir Norden.

Hans svar på hur demokrati ska stärkas var att de olika sektorerna, diplomati, FN, myndigheter, universitet, politik, föreningsliv och företag måste börja jobba ”horisontellt”. Bara om man jobbar tillsammans kan man skapa kraft att utveckla samhället, menade han.

Jackelén var mer bekymrad över Twitterstormar utanför kyrkan än Svenska kyrkans interna problem med att behålla medlemmarna. Hon tyckte att vi mer måste prata om ondskan. Ordet finns inte i Nationalencyklopedin, sa hon. Vi har länge tagit demokrati för givet, men nu råder andra tider.

Entreprenören Lisa Lindström menade att olika aktörer måste förstå vad som skapar missnöje, innan man kan göra något åt det. Hon menade att människor mer har blivit konsumenter av tjänster som politiken tillhandahåller än medborgare som är med och bestämmer.

Daniel Sachs var frustrerad över att den breda mitten i politiken på 60-70 procent inte lyckas förnya sig, vilket gör att människor söker sig till mer extrema lösningar. Det vore bättre om vi fick lite ”institutionell extremism”, sa han. Alltså förändringar inifrån det demokratiska systemet, så att människor inte behöver söka sig till nya alternativ. När han skulle konkretisera sig hamnade han dock hos franske presidenten Emmanuel Macron.

Macron är visserligen inifrån etablissemanget och han har verkligen rört om ordentligt i det franska partisystemet. Han har i praktiken neutraliserat båda de två tidigare statsbärande alternativen, Socialistpartiet och borgerliga Republikanerna. Men min fråga är: vill Macron verklien förnya demokratin inifrån? Är inte hela förnyelsen verkställd genom bytet av personer vid makten, personer som har samma centralistiska tänkande som den gamla politiska eliten?

Daniel Sachs menade att just representativiteten är viktig för unga. Man vill känna igen sig i de personer som har makt. För mig framstår detta som väldigt ytligt och en eftergift till identitetspolitikens matra om att bara de som har exakt samma livshistoria som mig själv, kan företräda mig. Med detta tänkande kan inte en etnisk svensk representera en utlandsfödd (och tvärtom, förmodar jag, även om ingen säger det högt).

Detta är feltänkt i grunden. Och kan leda till… ja, ondska i form av polarisering och motsättningar.

Nej, demokrati handlar inte om att någon som har erfarenheter, utseende och ålder som mig bäst kan representera mig. Demokrati handlar om politikens innehåll och att välja de makthavare som kan leverera. Detta ord, leverera, saknas intressant nog i alla diskussioner om demokrati i Sverige. Ett avgörande skäl till det växande folkliga missnöjet med nuvarande vänsterliberala etablissemang är ju att de inte levererar vad de lovat.

Istället för trygghet, växer otryggheten. Istället för förutsägbara välfärdstjänster, växer kaos och bristande service i välfärdsstaten. Jag skulle vilja höra vad paneldeltagarna sa, efter att ha läst om hur vanligt folk har det, så som framgår i vår nu pågående reportageserie om Strömsnäsbruk. Vad säger Eliasson och Jackelén till Lisbeth, 64 i Strömsnäsbruk?

Jag vill påstå att demokrati i vår tid, då vi alla har så mycket som pockar på vår uppmärksamhet, handlar om att väljarkåren kan rösta på alternativ till den sittande makten. Grunden för den parlamentariska demokratin är att det finns en opposition som väljarna kan rösta fram till makten, och därmed avsätta nuvarande makthavare. Ytterst är demokrati att folket kan sparka makthavarna genom att rösta fram nya. I val efter val.

Inte heller denna centrala komponenten i definitionen av demokrati nämndes under detta frukostseminarium. Men hur mycket som helst hinns ju inte med på 60 minuter.

Att vi mer behöver diskutera vad demokrati innebär för oss, står dock helt klart.