I duellen mellan Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson på söndagskvällen hävdade Kristersson att det var brott mot internationella förordningar att, som Åkesson förespråkade, ta emot noll asylsökande om Sverige inte var första asylland. Men Sverige kan faktiskt följa internationella förordningar och samtidigt ta emot noll asylsökande.
I SVT Agenda talade de båda om nivån på flyktingmottagningen. Så här lät det i sammandrag:
ÅKESSON: När vi pratar om asylrätten och internationella konventioner så bygger de på att man flyr till första säkra land. Sedan hjälper omvärlden till.
PROGRAMLEDAREN: Det betyder i praktiken noll?
ÅKESSON: Ja, där Sverige inte är första säkra land.
KRISTERSSON: Vi kan inte kasta Sverige rakt ur alla konventioner, bryta mot alla internationella överenskommelser. Så gör man inte.
Men det stämmer inte. Om man ser till exempelvis Dublinförordningen, gör Migrationsverket väldigt generös tolkning av vad reglerna om ”första asylland” innebär:
”Den som flyr har enligt Dublinförordningen inte rätt att välja asylland. Tanken är att personer som har skyddsskäl ska söka asyl i det första land de kommer till efter flykten — om de där är skyddade från förföljelse och från att sändas tillbaka till de länder de flytt ifrån. En asylsökande som har vistats i ett så kallat första asylland före ankomsten till Sverige kan därför skickas tillbaka dit. Det sker emellertid inte om personen bara rest genom ett annat land utan att stanna där.”
Migrationsverket väljer att tolka det som att de migranter som i sin långa färd upp genom flera demokratiska länder i Europa inte valt att söka asyl där, har rätt att göra det i Sverige.
Men vad står det i Dublinförordningen? Kan man hoppa över första säkra land genom att avstå från att söka asyl där, för att göra det senare i Sverige?
I Dublinförordningens artikel 13.1 framgår att när en asylsökande har passerat gräsen in i EU ska ”den medlemsstat där inresan ägt rum ansvara för prövningen av ansökan om internationellt skydd”. För mig betyder det att principen om ”första asylland” inte har att göra med i vilket land migranten själv väljer att söka asyl, utan om första land man når geografiskt och som är säkert.
Då ligger Jimmie Åkessons krav inom ramarna för internationella avtal. Bara de som flyr från våra grannländer kan hävda att Sverige är första säkra land. De som kommer från Mellanöstern och Afrika stöter på sitt första säkra land långt innan man rest upp till Sverige. Och de ska enligt internationella konventioner få sin prövning där. Inte här.
När regeringen behandlade ändringar i Asylprocedurdirektivet, skrev man i underlag till lagrådsremiss i augusti 2016:
”Under vissa förutsättningar får en asylansökan avvisas, dvs. inte sakprövas. Så är fallet om sökanden 1) i en annan EU-stat har förklarats vara flykting eller alternativt skyddsbehövande, 2) i ett land som inte är en EU-stat har förklarats vara flykting eller har motsvarande skydd, om sökanden kommer att släppas in i det landet och där är skyddad mot förföljelse och mot att sändas vidare till annat land där han eller hon riskerar förföljelse (s.k. första asylland), eller 3) kan sändas till ett land där han eller hon inte riskerar att utsättas för förföljelse.”
Där heter det också: ”Bestämmelserna i Dublinförordningen avgör vilken medlemsstat som ska pröva en asylansökan. Om en asylansökan lämnas in i Sverige men en annan medlemsstat är ansvarig för prövningen ska den sökande överföras dit.”
Det är dessa regelverk Åkesson vill tillämpa strikt, och inte i landet tillåta inresa för dem som kan antas ha annat första asylland. Det handlar i hög grad om ändrad mentalitet vid gränserna. Att inte utgå från att migranter har lagliga skäl till asyl i Sverige, utan i annat land och att de därför inte ska inträda på svensk mark.
Ett skäl till att vara betydligt hårdare vid gränsern, är att det visat sig vara svårt att utvisa dem som inte har asylskäl. Vi har tiotusentals migranter som lever illegalt i landet och som vägrar att låta sig utvisas. Samtidigt har regeringen halverat antalet inre gränskontroller, som är det främsta verktyget för att finna dem som gömmer sig i landet.
Hur enkelt det har blivit att vistas i Sverige illegalt visar, tragiskt nog, fallet med terroristen Rahmat Akilov. Myndigheterna lägger ingen större energi på att följa svensk lag på detta område. Därför behöver inresorna till Sverige begränsas och målet om noll beviljade asylansökningar vid gränsen upprätthållas.