Att Anders Lindberg som ”socialistisk propagandaminister” bjuds in av kyrkan för att prata politik är skamligt för kyrkan. Vårt samhälle är sekulärt. Politik och religion ska hållas isär.
Jag har haft min Gudstro sedan barndomen. Att vara kristen innebär ett bejakande av de värden som tillsammans kan bidra till att vi i någon mening blir ”goda människor”. Kristendomen lär oss dock även att vi är ofullkomliga och inte fullt ut kan leva upp till det som enligt doktrinen krävs av oss.
Vår Gud är dock förlåtande och beredd att benåda oss såvida vi tror, är uppriktiga och beredda till ånger när vi felar. I det kristna credot ingår att älska vår nästa, att visa barmhärtighet, att inte döma andra efter andra måttstockar än vi tillämpar på oss själva. Till allt detta kommer Lagen, det vill säga Dekalogen (Tio Guds bud) som pekar på vad som betraktas som synd, dvs att vi inte skall döda, stjäla mm.
Som jag ser det behöver vi som enskilda individer inte alls de politiskt korrekta pekpinnar som medias vänsterpopulister öser över oss dagligen, dvs ”värdegrund”, ”alla människors lika värde”, ”hållbarhet”, etc. Alla dessa slagord och mantran är endast politiskt betingade och kastas slentrianmässigt ut från i stort sett alla politiker med självbevarelsedrift då de annars steks på spett av vänstermedia.
Allt det vi kallar gott ryms i den sant kristne. En annan sak är hur vi som kristna lyckas leva upp till dessa goda ting. Detta är ytterst en individuell och privat fråga. Den reflekterande människan ägnar sig väl åt att genom studier, kontemplation och självrannsakan skapa sig en livshållning som gör att hon förhoppningsvis kan se sig själv i spegeln utan att skämmas.
Jag har skrivit flera krönikor och artiklar om den svenska kyrkans politisering och pekat på hur vänstern lyckats infiltrera och mer eller mindre ta över kyrkan. Kyrkans organisation centraliseras allt mer vilket underlättar politiseringen som utgår från toppen på hierarkin. Den urkristna tanken på en församling som tar ansvar för sin egen kyrka och dess program är nu en ren illusion och skapar en alienering som sakta men säkert bryter ner den vackra tanken om gemenskap i Jesus Kristus anda.
Min hustru har under årens lopp engagerat sig i kyrkan på de platser vi bott på; I Oscars församling i Stockholm, i Svenska kyrkan i Genève samt i Brandstorps kyrka på Hökensås i Västergötland där vi har haft vårt fritidsställe. Vi har ofta i familjen under årens lopp diskuterat religiösa frågor. Jag har alltid påpekat att man måste skilja på kyrkan som en byråkratisk organisation och själva tron. Och visst kan man odla sin tro utan att gå i kyrkan. Men kyrkan som institution fyller även en rent kulturell funktion. Den har ”alltid” funnits där och de flesta har känt sig bekväma med att döpa och konfirmera sina barn i kyrkan, begrava sina döda och ingå äktenskap i kyrkans hägn. Allt detta verkar återhållande på manfallet i den svenska kyrkan som dock fortsätter i en takt av ca 100.000 per år.
När vi så för några år sedan flyttade till Jönköping trodde vi i vår enfald att här, i ”Sveriges Jerusalem”, kanske man kunde finna en kyrka som höll fast i sin grundläggande uppgift; att idka själavård och administrera de kristna ritualerna, kompromisslöst upprätthålla det kristna credot och avstå från all politisering.
När vi nu häromdagen fick se att kyrkan i Jönköping, är en av inbjudarna till ett föredrag via dess närstående studieförbund Sensus, där vänsterpopulisten Anders Lindberg skall hålla föredrag under rubriken; ”Desinformation som ett hot mot demokratin”. Han skall berätta om ”alternativa sanningar och propaganda som politiska verktyg och hur vi kan motverka dem”!
Det hela sker inom ramen för ett av Sensus initierat projekt kallat ”Demokratisoppan” och stöttas av, förutom kyrkan, Den globala skolan (Universitetet), Region Jönköping (Landstinget) och Europa direkt (EU-kommissionens propagandacentral).
Anders Lindberg är redaktör på Aftonbladet och en hängiven megafon för den sittande röd-gröna regeringen i synnerhet och vänsterpopulism i allmänhet. Att Lindberg som ”socialistisk propagandaminister” bjuds in av kyrkan för att prata politik är skamligt för kyrkan men tyvärr inte förvånande för de av oss som följer vad som händer inom såväl politik som kyrka.
Vår demokrati är sekulär och bygger på val till riksdagen som i sin tur stiftar lagar. Demokratin stöttas av grundläggande lagar som stipulerar en rad friheter för den enskilde. Förvisso intressanta frågor, men inte något som kyrkan skall ägna sig åt, särskilt inte när det sker i propagandistiska former som här. Landstingen, en helt onödig organisation för övrigt, borde ägna sig åt främst sjukvårdsfrågorna och inte politisk vänsterpropaganda.
Vår regering, ateistisk får vi förmoda, ser kyrkan endast som en förmögenhet att användas för politisk propaganda och saknar naturligtvis helt intresse för kristendomen i sig. Att vår kulturminister 2016 beviljade ett annat studieförbund, ibn Rushd, 46 miljoner i bidrag är ett annat tecken på att allt handlar om politisk makt. Ibn Rushd är en extremistisk muslimsk organisation som står det Muslimska Brödraskapet nära. Ibn Rushd har bland annat kallat Sverige en apartheidstat då man vänder sig mot hedersvåld, barngifte, kvinnlig omskärelse med flera aparta muslimska seder.
Och trots detta dessa mångmiljonbidrag! Varför? Allt i röstfiskande syfte naturligtvis och knappast i demokratins namn då islam är allt annat än demokratisk.
En försiktig gissning är att Lindberg inte kommer att beröra just detta ”demokratiska problem”.
Ovanstående arrangemang kommer att gå av stapeln i Jönköping den 27 april, klockan 12–13. En protest borde uppbådas av de som vill bevara en kristen och icke politiserad kyrka. Det är sannolikt för sent att rädda den svenska kyrkan men anständigheten kräver en reaktion.