I en ovanligt öppenhjärtig debattartikel förespråkas etnisk segregation i Sverige. Och om migranter lär sig svenska språket ”kan kvitta”. Men inlägget får mothugg.

På näringslivets tankesmedja Timbro är Siri Steijer programansvarig för arbetsmarknadsfrågor. I Aftonbladet har hon skrivit en uppmärksammad debattartikel, Segregation måste inte alls vara något dåligt.

Hon vänder sig emot den opinion som inte vill tillåta böneutrop. Det är inget problem om böneutrop leder till att bara muslimer vill bo där böneutrop sker. Målet om integration är ”överdriven” när politiker ”försöker tukta den naturliga segregation som sker när människor gör fria val, och det läggs fram förslag som utbildningsplikt, integrationsplikt och orientering i svenska värderingar”.

Hon ser ingen mening med gemenskap och sammanhållning i samhället: ”För staten ska det kvitta vilka språk som människor behärskar. Det ska också kvitta vad människor har för värderingar och huruvida vissa väljer att endast beblanda sig med religiöst, etniskt, estetiskt eller politiskt likasinnade. I ett fritt, pluralistiskt samhälle kommer vissa vilja bo nära en förskola eller fotbollsarena, andra en moské.”

Mot det vänder sig flera debattörer. Thomas Gür, kolumnist i Svenska Dagbladet, skriver att inlägget är verklighetsfrånvänt med tanke på de enorma problem som förorterna står inför, med växande utanförskapsområden, med en icke-fungerande bostadsmarknad, med hedersvåld och barn födda i landet som inte talar fullgod svenska. Även ”frivillig” etnisk koncentration är mycket problematisk, vilken omfattande studier – också vid Timbro genom Mauricio Rojas – visar. Den leder till egna lagar, kontraktsslaveri och brottlighet som är svår att komma åt.

Och Charlie Weimers, stabschef för Lars Adaktusson (KD) i Europaparlamentet, påpekar att statsvetenskapliga forskningen visar att ett samhälles ekonomiska framgång är beroende av förmågan att samarbeta, och samarbete sker där människor känner tillit till andra i samhället.

”Detta gör att de flesta är överens om att integration av individer som kommer från samhällen med lägre tillitsgrad, sämre samarbetsförmåga och en högre grad av våldsanvändning än Sverige är ett allmänintresse.”

Weimers menar också att språkets betydelse är viktigt för människors identitet. En studie av spansktalande invandrare i USA visar att ”ju mer invandrare självidentifierade sig som ’latinos’ istället för ’amerikaner’, desto mindre villighet hade de att bidra till det amerikanska samhället.

Han lyfter också den ledande statsvetaren Robert Putnam som i sin senaste studie om invandringens konsekvenser: ”Han kom inte bara, i likhet med många andra forskare, fram till att en större andel invandrare minskar tilliten mellan den inhemska befolkningen och minoritetsgrupper. Det nya i denna studie var att Putnam kunde visa hur en hög nivå av invandring minskade tilliten INOM grupperna.”

För egen del skulle jag också vilja nämna världskände ekonomiforskaren Paul Collier, vars arbete visar att ju större olika invandrargrupper blir till sin numerär i ett nytt land, desto svårare blir det att integrera dem. Och varför ska de integreras? Collier visar att kostnaden för utanförskap framförallt är socialt. Tilliten minskar och otryggheten ökar. Moraliskt minskar viljan att betala skatt, som ju är förutsättningen för omfördelning inom välfärdsstaten. Collier går så långt som att säga att minskad tillit hotar de moderna samhällenas grundvalar.

Med andra ord: anarki, laglöshet och i förlängningen inbördeskrig är att vänta om vi accepterar och bejakar segregation. En ganska okomplicerad slutsats om vi bara tittar på de samhällen som migranterna lämnar: Mellanöstern och Afrika.

Så min fråga till Timbro blir, är det så att ni betraktar Mellanöstern och Afrika som förebilder? Är det verkligen goda samhällen för näringsliv och frihet?

Om inte: se då till att slänga ut den kosmopolitiska utopismen från tankesmedjan.