Den allmänna pensionen ger nu bara 43 procent av den tidigare lönen. Pensionssystemet har pyspunka. Många känner sig grundlurade, eftersom de under årtionden har litat på retoriken om ”trygg ålderdom”, men nu väntar alltså fattigdom.

Ett återkommande vallöfte från socialdemokratin är ”trygg ålderdom”, men många som nu öppnar sina orangea kuvert känner allt annat än trygghet. Enligt beräkningar från Collectum motsvarar den allmänna pensionen i genomsnitt bara 43 procent av den tidigare lönen och trenden är avtagande.

En av tio pensionärer har högst 2.000 kr att röra sig med när månadskostnaden för bostaden är betald, alltså 65-70 kronor per dag. Vi läser om pensionärer som säljer sina ägodelar för att ha råd med tandvård, om pensionärer som säljer gatutidningen Faktum för att ha råd med hyran.

Just nu levererar högkonjunkturen och regeringens valbudget några marginella förbättringar, men uträkningarna från organisationen Senioren visar att pensionerna över tid har stagnerat och riskerar nu att erodera om inflationen ökar bara litegrann. Dessutom betalar pensionärer mer i skatt.

Och det kommer inte att bli bättre. Det självfinansierade pensionssystemet har pyspunka och nu tillkommer många så kallade nya svenskar som inte hinner betala in särskilt mycket innan de pensioneras, om de över huvud taget betalar in något. Sverige är som bekant världssämst på det som brukar kallas integration på arbetsmarknaden.

Samtidigt ökar statens börda. En rapport från Pensionsmyndigheten visar att den stora invandringen från länder med låg utbildningsnivå kommer att fördubbla statens kostnader, idag 43 miljarder per år, för grundskyddet i pensionssystemet. En inte alltför vågad gissning är dock att man kommer att spara in på detta vid nästa lågkonjunktur, vilket innebär fler och ännu fattigare fattigpensionärer.

Lösningen heter förstås höjd pensionsålder och redan idag finns incitament för äldre att stanna kvar på arbetsmarknaden. Givet att medellivslängden ökar och att fler har hälsan efter 65, är det kanske inte så konstigt att pensionsåldern skjuts upp. Men det slår väldigt ojämnt. Tungt arbete, låg utbildning och/eller svag hälsa ger garanterad nitlott i det nya pensionslotteriet, vars förutsättningar alltså håller på att förändras radikalt.

Vissa kanske tycker att det är marknadsliberalt och bra, man ansvarar för sin egen pension helt enkelt. Men att vänstern håller så tyst beror, för det första, på att de är ansvariga och för det andra på att de inte kan göra något åt saken.

Många femtiotalister, som idag närmar sig pensionsstrecket, känner sig grundlurade, eftersom de under årtionden har litat på retoriken om ”trygg ålderdom”. Men nu väntar alltså fattigdom. I solidaritetens namn betalade de skyhöga skatter under hela sitt yrkesliv och nu får de reda på att de dessutom skulle ha sparat till pensionen. Och märk väl, ännu har systemet inte kapsejsat helt och hållet, om några år blir det ännu värre.

När bilen krockar ska man vara glad att det finns en krockkudde, men det är inte roligt att vara den som måste ta smällen. Ungefär så kan man beskriva svensk ekonomi under de kommande åren. Unga, friska människor kan påverka sin situation genom att exempelvis utbilda sig och arbeta hårt, men för många äldre människor är den vägen stängd. De kan inte göra så mycket mer än att vända på slantarna för att ha råd med nästa tandläkarbesök.

Problemet är att pensionssystemet inte är designat för den demografiska utvecklingen, alltså ökande medellivslängd och en växande grupp migranter med svag utbildning. Och även om statens finanser för ögonblicket är i ordning så har vi, sett över en konjunkturcykel, inte råd med några dramatiska förbättringar.

Återstår alltså att lappa och laga. I riksdagen sticker Sverigedemokraternas budget ut som den som tar störst hänsyn till pensionärernas situation. Avskaffad pensionärskatt, höjd garantipension och höjt bostadstillägg skulle kosta staten 10-12 miljarder per år fram till år 2020, vilket är en rimlig avvägning. Sedan tillkommer satsningar på vård och tandvård som skulle komma många äldre tillgodo.

Detta är inget quick fix på ett enormt problem och staten har många andra viktiga åtaganden, men det är några steg i rätt riktning. Nästa lågkonjunktur kommer obönhörligen även om SD skulle få inflytande över statsbudgeten. Trygg ålderdom är alltså upp till var och en att ordna, oavsett vad politikerna säger.

Två goda råd. Pensionsspara och borsta tänderna ordentligt.

*

Se mer: Oranga kuvertet bara halva sanningen, Sverige sämst på integration, Ekonomier: Sverige sämst på integration, Sveriges andel fattigpensionärer ökar tvärtemot övriga Norden, Var tionde kvinnlig pensionär lever på 2000/månad, Pensionen: starkt 2018 döljer systemfel, Birgitta, 74: efter hyran har jag 3000 att leva på, Pensionärer säljer hemlösas tidning för att inte bli vräkta, Migrationen fördubblar pensionskostnaderna.