Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3790

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3791

Varför är Moderaterna så ängsliga inför en opinion där en klar majoritet vill minska flyktingmottagandet och fyra av tio vill se betydligt färre?

Migrationspolitiken håller på att spräcka Alliansen. Medan Centern ställer sig på vänsterregeringens sida försöker Moderaterna att framstå som restriktiva och ansvarsfulla. Väljarna får dra sina egna slutsatser, men den som har följt Moderaternas utveckling på det här området ser ett mönster av inkonsekvens och obeslutsamhet.

Man gick till val på ”öppna hjärtan”, alltså den ultraliberala politik som arbetades fram tillsammans med Miljöpartiet, som togs över av vänsterregeringen och som ledde till den helt ohållbara situationen 2014-2015. Partiledaren Fredrik Reinfeldt avgick på valnatten men hade informellt ett stort inflytande under handplockade Anna Kinberg Batras första tid som partiledare.

I december 2014 uttryckte han offentligt att ”[d]är finns oändliga fält och skogar…”, en sorts antydan att det finns hur mycket plats som helst i Sverige för migranter från främmande kulturer. Detta var Moderaternas politik i början av mandatperioden.

Hösten 2015 skrev Moderaterna på den besynnerliga sexpartiöverenskommelsen, som kallades ”historisk”, men som visade att varken regeringen eller Alliansen ännu hade förstått situationens allvar. Inför helt orimliga migrationstal ville man genomföra några symboliska justeringar av politiken, vilket inte hade någon effekt alls.

Men kort därefter gjorde Moderaterna ett riktigt lappkast och lade sig förvillande nära Sverigedemokraternas politik med gränskontroller, asylstopp och ett begränsat antal kvotflyktingar.

Här gick vi in i en väldigt bisarr period där M och SD förespråkade i stort sett samma migrationspolitik, men Moderaterna avvisade allt samarbete på oklara grunder. Ja, vi fick höra en kaskad av svepskäl, som ingen fortfarande förstår ordentligt. Det egentliga skälet var förstås att det skulle ha splittrat Alliansen.

Sedan skedde en gradvis glidning i Moderaternas retorik, där man diskret närmade sig sina mer asylvänliga allianspartners.

Moderaternas migrationspolitiske talesperson Johan Forssel har kallat de nuvarande nivåerna för ”normala” och kvotsystemet har skjutits fram på obestämd tid, en uppenbar anpassning till Liberalerna och Kristdemokraterna. I klartext hoppas man att EU ska lösa detta så att vi slipper ta några obekväma beslut i Sverige.

Samtidigt råder intern oenighet. Elisabeth Svantesson, ekonomisk-politisk talesperson, föreslog i februari i år att migrationskostnaderna skulle redovisas och begränsas, ett utspel som partiledaren Ulf Kristersson omedelbart tog avstånd ifrån.

Kort sagt, osammanhängande politik och total osäkerhet eftersom frågan river isär partiet inifrån. Det löser man med otydliga budskap för att hålla både asylvänliga och asylkritiska sympatisörer på gott humör.

I en nyligen publicerad valfilm säger Tobias Billström, migrationsminister under Reinfeldt, att ”Sverige måste ta sin del av ansvaret för människor på flykt…” och han understryker att migrationspolitiken ska vara långsiktig, stram och rättssäker. Det kan låta balanserat, men det är definitivt inte en uppgörelse med den dysfunktionella politiken.

Rättssäkerhet låter förstås bra, men i sammanhanget är det just detta som skapar helt orimliga situationer. Det innebär att svenska myndigheter i flera instanser och utdragna processer tvingas ”bevisa” att en person inte (!) har skyddsbehov. Annars asyl och långsiktig försörjning på skattebetalarnas bekostnad, vilket även fortsättningsvis gör Sverige till ett attraktivt mål för asylbedragare. Ett grundproblem som Moderaterna alltså inte orkar ta itu med.

Varför denna ängslan inför en opinion där en klar majoritet vill minska flyktingmottagandet och fyra av tio vill se betydligt färre? Och samtidigt sneglar 61 procent av Moderaternas sympatisörer på samarbete med Sverigedemokraterna, enligt en färsk underökning av Aftonbladet/Inizio. Det borde vara ett jätteproblem för Moderaterna i valrörelsen, och att man blundar för det måste bero på rena låsningar inom partiet och inom det som är kvar av Alliansen.

Lita inte för mycket på opinionsundersökningarna. Många väljare kanske uppger att de är moderater under en intervju, men om Sverigedemokraterna i ännu en valrörelse får monopol på den migrationskritiska opinionen kommer kritiska väljare att rösta därefter. Moderetarnas eftervalsanalys kan bli mycket smärtsam.

Se mer: Reinfedlt: Fler flyktingar får plats, När skeppet sjunker, M vill sätta tak, M: Redovisa kostnaderna för invandringen, Kristersson om partikollegans utspel, Moderaterna och volymerna, Svenskarna har svängt, Majoriteten vill se samarbete med SD.