Handskakningsdomen sänder en viktig signal. När kulturer krockar med varandra måste en kultur ha företräde och det bör rimligtvis vara den svenska om vi befinner oss i Sverige.
I Sverige är normen att man tar en utsträckt hand. Att inte göra det är ohyfsat. Du behöver inte gå runt och hälsa på alla du möter, men du ska ta en utsträckt hand. Det ville inte Fardous El-Sakka göra.
I augusti 2016 började Fardous som lärarvikarie på Kunskapsskolan i Helsingborg. När de manliga kollegorna sträckte fram handen för att hälsa, struntade hon i dem. Då fick hon gå. Utmärkt! Man kan inte ha en lärare som inte tar kollegors och elevers utsträckta händer. Men hon insisterade. Vi har ju mångkultur i det här landet! Alla kulturer är ju jämlika!
Hon krävde dessutom 120.000 kronor skadestånd. Hon hade blivit diskriminerad. Den 11 april avgjordes fallet i Arbetsdomstolen. Det blev ett nederlag för Fardous. Det är bra att det svenska samhället markerar mot sådana krav. Men… År 1975 infördes mångkulturen i Sverige. Så här står det i propositionen som antogs av riksdagen:
”Invandrar- och minoritetspolitiken bör präglas av en strävan att skapa jämlikhet mellan invandrare och svenskar. Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten.”
Här står det ju att Fardous har rätt! Man bör ges möjlighet att välja i vilken mån man vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten. Det står också att jämlikhet bör råda mellan svensk kultur och invandrarkulturer.
Men det fungerar inte i praktiken, vilket Arbetsdomstolens dom nu visar. Alla kulturer kan inte vara jämlika, det vill säga ha samma värde och status, på en och samma plats. När de krockar med varandra måste en kultur ha företräde och det bör rimligtvis vara den svenska om vi befinner oss i Sverige.
Man får alltså välja vad som ska gälla. Det är dessa val som definierar vårt kultur, vårt land, vårt samhälle. Det vi valt och valt bort genom historien. Det gör oss svenskar till bärare av en särskild kultur som skiljer oss från andra kulturer.
Ta till exempel högtider. Vilka högtider ska markeras i kalendern? Vilka dagar ska man vara ledig från jobbet? Du kan inte ha en fungerande skola eller arbetsplats om folk är borta lite som de vill. Nu är det ju bara muslimer som skapar denna typ av problem, men ändå. En nation kan inte fira alla världens högtider. Man väljer – och då väljer man samtidigt bort andra. Det är omöjligt att inte exkludera.
En kultur har sina högtider rödmarkerade i kalendern – de andra har de inte. En kultur talar ett språk, svenska, som enligt språklagen från 2009 kallas ”huvudspråk”. De andra språken kallas inte huvudspråk. De har inte samma status.
Den där konstiga formuleringen om jämlikhet från 1975 borde tas bort. Den skrevs i ett naivt Sverige som inte hade någon erfarenhet av mångkultur. Nu har vi mer kunskap och erfarenhet. Nu skulle man till exempel inte komma undan med att skriva en mångkulturproposition utan att nämna islam med ett enda ord, som man gjorde då.
Utgången i målet om handskakning sänder en viktig signal. När det kommer till kritan, till en öppen konflikt, gäller svensk kultur. Det mångkulturella idealet är bara en skrivbordskonstruktion som aldrig fungerat och aldrig kommer att fungera. Men det har lett till onödig förvirring.
Fardous sitter i styrelsen för den skattefinansierade organisationen Svenska muslimer för fred och rättvisa (SMFR). Ledaren för organisationen, Yasri Khan, var tidigare miljöpartistisk politiker, men han fick gå efter att ha vägrat skaka hand med en kvinnlig reporter. Miljöpartiet visade att orden om mångkultur bara var ord. Det fungerade inte ens i riksdagens mest mångkulturvurmande parti.
Fardous menar att det strider mot hennes religiösa övertygelse att ta främmande män i handen. Hon har stöd för detta. Profeten Muhammed sa: ”Jag skakar inte hand med kvinnor”. Och han ska enligt Koranen vara muslimernas föredöme. Men Muhammed sa inget om att i stället nicka och ”lägga handen på hjärtat”. Det där är något handskakningsvägrarna hittat på för att det låter bra.
Jag skulle vilja säga följande till Fardous:
Tänk om någon hade sagt till dig att hon inte vill ta din hand eftersom du är muslim? Hade du inte blivit ledsen eller provocerad? För svensken är det svårt att se någon skillnad på den inställningen och din egen inställning. För svensken är det inte en självklarhet att Muhammed är den klokaste människa som någonsin vandrat på denna jord och att hans ord gäller. De flesta svenskar har levt i mer än tusen år utan att känna till Muhammed. Vi har klarat oss bra, faktiskt bättre än de flesta länder som hyllar Muhammed.