7   +   10   =  

När ministrar klär sig i knutblus för att ”manifestera” feminism är det verkliga budskapet att regeringen blivit så maktlös att man ägnar sig åt menlösa jippon.

I sociala medier pågår omröstning om vilket feministisk bild med koppling till Socialdemokratin som är mest pinsam. I omröstningen ingår a) feministisk regeringsföreträdare på Iranbesök, b) statsråden Eneroth och Damberg i knytblus, c) Byggnads styrelse i ”fittmössor”.

Mot bakgrund av striderna inom Svenska akademien fylls sociala medier av politiker som poserar i knytblus för att, som man säger, ge sitt stöd till den avgångne ständige sekreteraren Sara Danius, som är känd för att ofta klä sig i detta plagg.

Att privatpersoner leker med bilder på Facebook, Instagram och Twitter är inget att ha synpunkter på. Men när statsråd sjunker så lågt att man ägnar sin tid åt fjantiga och meningslösa demonstrationer är det både ovärdigt och konstitutionellt omdömeslöst, för att citera Expressens ledarsida.

I fallet med Svenska Akademien är den en av få anrika institutioner som Socialdemokraterna och staten inte lade beslag på under 1900-talet. Den är fortfarande en privat verksamhet, instiftad av kung Gustav III. Därför är det, som vi i Samtiden var tidigt ute med att framföra, viktigt att kung Carl XVI Gustaf så som beskyddare går in och styr upp verksamheten. Han bör begära att alla ledamöter som brutit mot stadgarna avgår, vilket innefattar Horace Engdahl (som burit mot tystnadsplikten).

Sedan bör kungen och hovet ta fram sina förslag på vilka personer som ska inta de tomma stolarna. Om Gustav III kunde utse de första aderton, borde nuvarande kung kunna fylla på till dess Akademien åter har aderton stolar besatta. Här blir det naturligt att kungen först ber dem som just nu inte deltar i verksamheten, att ompröva detta beslut (om de inte begått brott mot stadgarna) och bli aktiva ledamöter igen – eller lämna för gott.

Kungen kan kräva av de inblandade att de ska ta ansvar för något som är större än dem själva och hjälpa till att värna några av Sveriges starkaste och mest prestigefulla varumärken, som Nobelpriset i litteratur.

I detta arbete har alltså regeringen absolut ingenting att tillföra. Ministrarna borde ägna sin energi åt att bättre ta ansvar för sina fögderier, som de överlag sköter illa. Socialdemokratins larviga och omdömeslösa inhopp sänker inte bara deras egen trovärdighet, det förminskar regeringsmaktens anseende.

Det är ju inte första gången man agerar kontraproduktivt. Vid besök hos ayatollorna i Iran 2017 iklädde sig S-kvinnorna slöja och gick med på att de som kvinnor är så ovärdiga att de inte ens försöker ta den iranske presidenten Hassan Rouhani i hand.

Symbolik kan vara viktig i politiken, men den kan också slå åt motsatt håll än man tänkt sig.