I dagens ungerska val kan Orbán för tredje gången vinna uppemot hälften av landets väljare i ett val med hård konkurrens från oppositionen. Ingen politiker i väst kommer i närheten av ett lika stort folkligt stöd.
Trots att Viktor Orbán och regeringspartiet Fidesz i val efter val samlar fler väljare än vad partier i väst kan drömma om, stämplas han av EU och massmedier som varande en mörk kraft som inte är fullvärdigt demokratisk.
Därför låter angreppen mot Orbán mer som avundsjuka. Politiker som får långt färre väljare än Orbán påstår sig vara mer demokratiska. Betyder inte det att politiker i väst måste dragit slutsatsen att det är fel på folket, som inte väljer dem utan politiker som Orbán? Vem är det då som är god demokrat? Minns att exempelvis Emmanuel Macron vann bara 23,5 procent i första valomgången av franska presidentvalet.
Att medievänstern attackerar regeringarna både i Polen och Ungern, trots att de har betydligt starkare folklig uppslutning i allmänna val än någon regering i väst, beror på att dessa regeringar bedriver konservativ politik. Men istället för att diskutera ideologi, konservativa förslag mot vänsterliberal utopism, ägnar sig medierna åt ren smutskastning, ett propagandaarbete som inte står Putinregimen efter i förakt mot såväl fakta som väljarna i dessa länder.
Istället för att spy ut sitt hat mot Orbán borde massmedier fråga sig varför han och hans regeringsparti Fidesz vinner val.
Orbán har suttit två mandatperioder i rad som premiärminister och väntas i dagens val få över 40 procent av väljarnas stöd. Släng er i väggen, Stefan Löfven och Ulf Kristersson! Ni kommer aldrig att komma i närheten av samma folkliga uppslutning.
Demokratins absoluta kärna är att folket kan rösta bort en sittande regering. Alla diktaturer avslöjas av att de inte riskerar sin makt genom fria val, även om de själva kan ha kommit till makten genom val. I Ungern har oppositionspartier alla möjligheter att utmana om regeringsmakten. Men folket har valt Orbán och Fidesz vid tre av landets senaste fem parlamentsval – 1998, 2010, 2014.
Varför har det konservativa Fidesz så stark ställning bland ungrarna?
I väljarkåren finns spänningar mellan en vänsterintellektuell och välmående övre medelklass i städerna och en mer kristen och konservativ under- och medelklass på landsbygden. När sovjetkommunistiska ockupationen hade krossats och friheten var vunnen, växte i väljaropinionen kritiken mot den vänsteraktivism som dominerar i väst, med identitetspolitik, feminism och normkritik.
Partiet Fidesz, som bildades i kampen mot den kommunistiska diktaturen på 1980-talet för att framföra kraven på demokrati och medborgerliga fri- och rättigheter, har sin socioekonomiska väljarbas utanför städerna. Orbán tog till sig av kritiken och utvecklade ett konservativt program. Men inte mer än att Fidesz är med i EPP, svenska M och KD:s grupp i Europaparlamentet.
Kritikerna menar att Orbán övergav liberalismen för konservatism och nationalism av rent opportunistiska skäl. Men om det är oportunism att vinna väljare, är väl alla politiker det? Orbán var, enligt Paul Lendvais mycket kritiska biografi om honom, redan under juriststudierna en udda fågel, han kom från landsbygden och såg mer till praktiska problem för jurister att lösa, än till högtravande intellektualism. Redan där kan man ana vilken sida som är mest naturlig för honom, så bara kalkylerande opportunism kan det inte handla om när det gäller Orbán.
Mediernas smutskastning handlar också mycket om ”cronyism”, alltså vänskapskorruption. Att till Fidesz närstående gynnats vid statliga beslut. Men titta på Socialdemokratin! Hur mycket ”cronyism” skulle man inte här kunna belägga i relationen till LO, dess förbund och företrädare? Regeringen ger dessa närstående aktörer enorma fördelar framför, säg näringslivsorganisationer. LO sitter ju till och med i det socialdemokratiska regeringspartiets högsta ledning, verkställande utskottet. Institutionaliserad vänskapskorruption.
När man kritiserar Polen, Ungern och andra länder i östra Europa för osunda kulturer och bristfällig lagstiftning, borde man studera dem genom att jämföra med situationen i Sverige och andra västländer. Då skulle man upptäcka att skillnaderna inte alls så stora som mediernas smutskastning vill påskina.
Är då allt bra i Ungern? För egen del tycker jag inte om den hårda retorik som Orbán använder, som kritikerna utnyttjar i sin svartmålning. Exempelvis vänder jag mig mot ”illiberal” som något gott. Många liberala principer är viktiga, även om de som kallar sig liberaler egentligen är vänster. Jag anser att Orbán genom att använda ”illiberal” går vänsterliberalernas ärenden och ”skänker bort” liberalismen och legitimerar deras tolkningar. (En annan tolkning kan vara att Orbán syftar på den amerikanska uttolkningen av ”liberal”, som just är synonymt med ”vänsteraktivism”, och där vår svenska definition av liberal blir ”conservative” eller ”libertarian”.)
Men varför röstar ungrarna på Fidesz i mycket större utsträckning än svenskar röstar på S och M?
Orbán vinner väljare därför att han driver en politik som inte är utopisk, utan pragmatiskt lyssnar på folket. Ungrarna vill inte ha folkvandringar där stora volymer av människor okontrollerat kommer till deras land. Väljarna gillar att Orbán var den förste regeringschef som hösten 2015 försökte stoppa folkvandringen till Europa genom att sätta upp stängsel vid Ungerns gräns. Det ansågs av västra Europa vara en skam – innan man några månader senare själva agerade för att stoppa folkvandringen norrut i Europa.
Det hyckleri som etablerade partier i västra EU visade hösten 2015 står i skarp kontrast till Orbán. Han var rak, tydlig och konsekvent.
Ungerska regering har också skött ekonomin på ett sådant sätt att många väljare upplever att de fått det bättre ekonomiskt. Arbetslösheten har sjunkit dramatiskt sedan 2010, från 11,6 procent till 3,8 procent. Tillväxten var hela 4 procent 2017 och reallönerna har stigit rejält, enligt Economist. Visserligen från en låg nivå i Europa, men det är ju förändringen som folk känner av och uppskattar.
För att sammanfatta, kan man säga att Viktor Orbán står för en politisk linje som folket uppskattar, till skillnad från de flesta regeringar i väst som på flera punkter driver en politik stick i stäv med vad väljarna önskar. Och han levererar.