6   +   3   =  

Det har blivit ett mantra i medierna: ”demokratin är hotad”. Men så fort man skrapar på ytan, visar det sig att det är etablissemangen som känner att deras makt är hotad. Skillnaden mellan dessa hot är väsentlig och måste påpekas.

Det går inte en dag utan att något mediehus pumpar ut det halsstarriga budskapet: Demokratin är hotad. I dag måndag är det Svenska Dagbladet som på ledarplats har rubriken, Unga har förlorat tron på demokratin. Här görs först en internationell utblick, och då är det korrekt att Kina, Iran och Ryssland inte är några demokratier. Det är ingen nyhet, men dessa länder har fått ökad makt på världsscenen, och på det sättet har de demokratiska västländernas inflytande minskat.

Men detta demokratiunderskott använder många skribenter som ”tecken” på att demokratin också i väst skulle vara i ”kris”. I Svenska Dagbladet heter det således:

”Betydligt närmare Sverige, exempelvis i Frankrike och Tyskland försämrades det politiska läget av att högerpopulistiska partier tog mandat i respektive lands parlament. I Nederländerna ökade deras antal mandat och i Österrike lyckades till och med nationalkonservativa FPÖ ta plats i landets koalitionsregering.”

Lägg märke till hur skribenten slirar på orden. Nu talar han inte om demokratihot, utan om försämrat ”politiskt läge”. Vad är det? Jo, att väljarna i demokratiska och fria val har röstat på ”fel” partier, enligt skribentens synsätt. När folk inte tycker som skribenten, då är det demokratihot å färde.

Så här håller de på.

Alla möjliga känslor och reflektioner kokas ihop på lösa fragment som är helt ovidkommande, för att skapa budskapet: demokratin är i kris.

Hur kan en liberal tidningsredaktion hävda demokratihot, när de menar att folk har röstat fel? Har man då, egentligen, själv ett demokratiskt sinnelag? Nej, man är elitist som anser att folket inte borde ha rösträtt, om de inte röstar som de blivit tillsagda. Där, om något, skulle ett hot mot demokratin kunna beläggas. Men dessa tankar är så grumliga att de, förhoppningsvis, inte kommer att omsättas i sabotage av våra västerländska, fria, öppna och demokratiska val.

Istället för att gråta krokodiltårar över ett falskt konstruerat hot mot demokratin, borde dessa självgoda etablissemang för en stund ägna sig åt självrannsakan. Varför överger allt större del av väljarkåren etablissemangen? Svaret är givet: etablissemangen lyssnar inte, de levererar inte, och förstår inte vad folket efterfrågar. Man har istället, mycket tack vare EU-scenen, distanserat sig från Bromölla, Bromma och Bastuträsk för att istället mingla i Bryssel. Man rycker på axlarna åt växande samhällsproblem, som är på riktigt.

Migla inom en politisk klass kan diktaturernas hantlangare göra, men i en demokrati kan makthavarna aldrig kapa banden med folket och sedan tro att folket ska stödja dem ändå.

Det vi ser är ingen demokratisk kris i väst. Tvärtom! Demokratin lever och frodas som aldrig förr. Valdeltagandet i Ungern häromsistens var på rekordnivå. Väljarna har funnit nya företrädare och partier som respekterar verklighetens folk framför att gå på cocktailparty med Jean-Claude Juncker i Bryssel.

De som däremot befinner i kris, de som är hotade, är de gamla etablissemangen. Det är något helt annat än demokratisk kris – det är demokratisk förnyelse.