Så trillade vänsterns senaste stjärnskott Linnea Claeson dit. Igen. Hennes krönika ”Så tystar nationalismen kvinnorörelsen” visade sig till stora delar vara copy-paste. Och nej, det hjälps inte att man hänvisar till källan. Att direkt kopiera är i dessa sammanhang bara tillåtet om det tydligt framgår vilka passager som är citat.
Och det var inte första gången. Tidigare har hon plankat en dikt och publicerat den som sin egen. Det är inte OK.
Den svenska feminist-vänstern verkar ha problem med detta. Journalisten och världssamvetet Alexandra Pascalidou fick för tre år sedan sparken som krönikör i Metro efter att vid minst två tillfällen ha presenterat andras alster som sina egna. Hennes intressanta förklaring löd: ”Jag hörde bara en sång som fick mig att tappa andan och sen rann raderna ut över mitt blanka papper.” Skrev hon alltså för hand anno 2015? Har någon testat att ord för ord skriva ned en sång som man hör på radio? Jag är skeptisk till hennes så kallade förklaring.
Partiet Feministiskt initiativ verkar vara ett kapitel för sig. Partiledaren Gudrun Schyman sålde en gång i tiden en plagierad text till Kristianstadsbladet som sin egen. Av allt att döma hade hon plockat en text direkt från nätet och gjort några symboliska ändringar. Hade hon gjort det som student hade det betraktats som fusk.
Hennes kortvariga parhäst som partiledare Victoria Kawesa är fälld just för att ha plagierat i sin roll som akademiker. I en presentation hade hon ordagrant kopierat ett tjugotal formuleringar utan att hänvisa till källan. För detta dömdes hon i december 2017 för brott mot upphovsrättslagen i Stockholms tingsrätt.
Detta är alltså toppen av isberget, alltså det vi vet med säkerhet. Visst är det intressant att samtliga som fastnade i nätet tillhör den gapiga feministvänstern?
I mer än ett fall rör det sig dessutom om ganska tramsiga alster som hade mått bäst av att faktiskt få falla i glömska. Artikeln som Kawesa hämtade sitt material från hette till exempel ’Trött på vithet’ – Intersektionalitet i Dan Anderssons Kolarhistorier.
Varför denna slagsida åt vänster? Kan ni nämna en enda konservativ eller klassiskt liberal profil som ertappats med att stulit andras texter? Självklart finns det kufiga vänsterintellektuella också som inte behöver plocka andras texter. Men många av dem passar inte in i identitets-vänsterns värld, eftersom de har fel etnicitet (svensk), fel kön (man) eller i värsta fall både och.
Notera att många av vänsterfeministernas förmodat egenhändigt författade texter ofta är platta och intetsägande, skrivkrampen lyser igenom. Om man gör karriär på att med hög röst upprepa det som andra redan har sagt kan det vara svårt att på beställning komma på något eget. Man lyfter fram personer utifrån deras kaxiga framtoning och yttre attribut, detta samvarierar inte nödvändigtvis med kreativitet och analytisk förmåga.
Eller är det så enkelt att den som besitter kreativitet och analytisk förmåga inte blir vänsterfeminist?
*
Se mer: Gudrun Schymans krönika var plagiat, Victoria Kawesa (Fi) åtalas efter misstänkt plagiat, Förre Fi-ledaren döms för upphovsrättsbrott, Så tystar nationalismen kvinnorörelsen, Jag vill ha kvinnorepresentation.