Terje Tvedt har bidragit till att avslöja arkitekterna bakom den sinistra globaliseringsplanen. En utveckling som aldrig varit föremål för en allomfattande samhällsdebatt och som medborgarna aldrig fått ta ställning till.

I vårt östra grannland, Norge, pågår inom akademin en kritisk forskning där det fortfarande finns utrymme för den fria tanken och där forskarna vågar ställa frågor och ge svar som inte smörjer den etablerade makten.

Terje Tvedt, professor vid Universitetet i Bergen, beskriver hur Norge går från en idé om ett relativt homogent land till ett mångkulturellt samhälle. Boken har en talande titel: Det internasjonale gjennombruddet: Fra Ettpartistat til flerkulturell stat. Det är en resa som det officiella Norge har tagit från ett försvar av landet som en homogen nationalstat till att vända och frammana norrmännens internationella förpliktelser.

Utvecklingen sammanföll med en likande förändring i Sverige. Alla riksdagens partier, fram till Sverigedemokraternas inträde, har helhjärtat anslutit sig till FN som idé och representativ världsorganisation. De har dessutom genomsyrat vårt lands lagstiftning för att främja omstöpningen av den relativt homogena nationalstaten och utsatt Sverige för en veritabel globaliseringschock.

Det officiella Norge, liksom i Sverige, deklareras högtravande att våra länder inte är isolerade från omvärlden – våra länder tillhör (geografiskt och historiskt) Norden, Norden tillhör Europa och Europa är en del av världen. De förfasade sig över att stater i Europa tidigare koloniserat stora del av världen. Efter andra världskriget och avkolonialiseringen av Afrika och Asien hade länder som Norge och Sverige en särskild roll som brobyggare mellan Europa och övriga världen.

Vi rönte enligt etablissemangen i våra länder betydande inflytande i olika delar av världen och senare påverkade vi dem kommersiellt, teknologiskt och vetenskapligt. Biståndspolitiken blev för de nordiska ländernas en viktig väg ut i världen. Hela detta synsätt att Norge och Sverige tillhör världen och att mänskligheten är en gemenskap, inte strängt åtskild som tidigare i olika folk, religioner, raser, nationalstater och ideologier, har blivit en allmänt accepterad uppfattning – främst på grund av tillkomsten av FN och genom kommunikationerna oerhört snabba utveckling (TV, radio, tele, fax, digitalisering osv och flygförbindelserna).

Till allt detta kommer utvecklingen av rymdteknologin och utvecklingen av rymdsatelliter – sedd i ett rymdperspektiv är vår jord en och odelbar planet, inte en väldig röra av olika nationalstater som kivas inbördes och bekämpar varandra. Den akuta miljöföroreningen av hela vår planet känner inte av några nationsgränser, inte heller insatser för att bekämpa nedsmutsningen.

Internationellt samförstånd för fred i världen blir i Norge och Sverige en paradgren, och därmed blev nationalism som politisk doktrin överkörd, komprometterad. Historiens bittra läxa, enligt detta synsätt, hade lärt oss att nationalism leder till rivalitet och motsättningar mellan nationerna som i sin tur leder till krig. Öppnare gränser blir den bästa garanten för personlig frihet, ekonomiskt framsteg, social trygghet och humanitet. Massinvandring kom som ett brev på posten.

Förenta Nationerna innebär enligt Tvedt en förpliktelse att alla världens nationer skall förenas bakom FN:s stadgar, resolutioner och rekommendationer om demokratiska ideal om frihet, social rättvisa och humanitet. Nationalism som politisk doktrin är helt oförenlig med FN-tanken och FN:s ideal.

Hela denna förändring har genomförts av ett fåtal beslutsfattare som utan debatt och utan allsidig information till folket. De gjort vad de ansåg var bäst för våra länder. Någon riskanalys har aldrig genomförts. Att mångkulturella länder i hela världen präglas av svåra konflikter och inbördeskrig har aldrig diskuterats och nått de folk som drabbas av denna omdaning som genomfördes med våldsam kraft.

Med hårdvinklad retorik och raffinerad förföljelse av oliktänkande har de kastat in våra länder i ett experiment som till sin monstruösa karaktär saknar motstycke i våra länders tusenåriga historia. Detta är viktigt att förstå när vi nu står inför en uppgörelse med de synsätt och värderingar som lett så många länder i Nordeuropa mot en avgrund.

Terje Tvedt har bidragit till att avslöja arkitekterna bakom den sinistra globaliseringsplanen och för detta får han utstå kritik från de som ostört vill fortsätta framställa sig själva som goda, och friktionsfritt vill kunna demonisera försvararna av den stabila nationalstaten och det goda samhället bortom splittring och söndring.