Även om leninism och maoism har fallit i glömska, handlar det för vänsterradikalismen fortsatt om att ta makten över andra människor, stöpa om samhället och inta en hätsk ton mot oliktänkande. Nu i termer av multikulturalism, radikalfeminism och miljöalarmism.
Under förra århundradet tog den radikala vänsterrörelsen i Sverige och övriga västvärlden ställning för diktatoriska regimer i deras kamp mot kapitalism, pluralism och demokrati. Det har funnits många grupperingar på vänsterkanten och deras inbördes konflikter är ett kapitel för sig, men exempelvis Vänsterpartiet hette länge Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) och var under årtionden lojalt med Sovjetunionen.
De svenska maoisterna var givetvis vänligt inställda till det kommunistiska Kina medan de allra värsta excesserna pågick där, inklusive massmord och massvält. Låt vara att övergreppens och vanstyrets omfattning har klargjorts först i efterhand. Många före detta maoister bär idag slips och kavaj, är väl inbäddade i medieetablissemanget och väl sedda i TV-rutor och tidningskolumner.
Utfallet av 1900-talets höger-vänster-konflikt är allom bekant. Verkligheten gjorde till slut narr av socialisternas profeter och deras anhängare gled diskret över i andra positioner än demokratins och yttrandefrihetens avskaffande. Även den extrema synen på ägande blev med tiden lite obekväm.
Men monstret har ändrat skepnad. Vänsterradikalerna finns kvar, fast med nya agendor. Leninism och maoism har fallit i barmhärtig glömska och istället har vi fått radikalfeminism, miljöalarmism och multikulturalism. Det handlar fortfarande om makten över andra människor, att samhället ska stöpas om och att folk ska rätta in sig i ledet. Och tonen mot oliktänkande är tidvis minst lika hätsk.
Jämställdhet mellan könen är förstås bra, miljöfrågor ska tas på allvar och rasism är dåligt, men vänsterns lösningar är ofta kontraproduktiva och brukar i första hand vara en garant för konflikter – konflikter som i sin tur utgör deras livsluft.
The issue is not the issue, the issue is the revolution.
Citatets ursprung är inte glasklart, men innebörden i en amerikansk kontext är ungefär att vänstern har dubbla agendor. Man säger sig kämpa för exempelvis minoriteters rättigheter, men det egentliga syftet är en strävan efter makt. Sverige är inte annorlunda. Minoriteters situation i länder som styrs eller har styrts av socialistiska regimer brukar för övrigt vara riktigt usel.
Vad gäller mångkulturalismen har den radikala vänstern under de senaste decennierna rönt mycket stor framgång. I valet 2014 ramlade sju av åtta partier över i en position som innebar fri inflyttning till Sverige från vissa konfliktdrabbade länder, utan nämnvärda krav på motprestation, lika med en vänsterradikal idé som till den förment högerorienterade Alliansen alltså gjorde till sin egen. Även i genus- och miljöfrågor sätter vänsterradikalerna ofta agendan med stor inverkan på det politiska samtalet.
Jag tror faktiskt inte att väpnad revolution och proletariatets diktatur är deras dröm längre. Men synen på yttrandefrihet och demokrati omfattar ofta vissa förbehåll. Det är inte möjligt att tysta oliktänkande med våld, därför använder man mer subtila metoder för att tvinga bort sina meningsmotståndare från debatten. De gamla vänsterdiktaturerna hette påfallande ofta något med ”demokratiska republiken” så bli inte förvånade om socialisternas syn på folkstyre och det fria ordet kan vara lite ”normbrytande”, även i modern tid.
Vad är då socialisternas mål idag, på 2000-talet? Ja, om vänstern har satt sitt avtryck på den nya tiden, så har även aktuella trender påverkat vänsterrörelsen. Personliga karriärer, bekräftelse och självförverkligande fungerar jättebra som drivkraft för många.
Nu när man dessutom tillskansat sig så mycket inflytande, kan de ”rätta” åsikterna för väldigt många utgöra grunden för en god ekonomisk försörjning på myndigheter och universitet, i partier, partianknutna organisationer, kulturinstitutioner och så vidare.
Revolutionen misslyckades men revolutionärerna har ändå tagit sig till pyramidens topp. Bibehållen makt och fortsatt försörjning på skattebetalarnas bekostnad är idag deras mål.