Internet får allt större betydelse i våra liv. Därmed ökar kampen om makten på nätet. Facebook, Google och YouTube pressas nu från såväl gammelmedier, som förlorat annonsintäkter, och statsmakter, som vill öka sin kontroll över nätet.
Det är smutsig maktarrogans som driver kritiken mot de nättjänster som blivit så populära hos konsumenterna. Facebook, Google och YouTube har givit oss alla mer makt över vår konsumtion av nyheter, underhållning och underlättat kontakterna mellan människor. Nya aktörer kan nå spridning för sina budskap, utan att gamla makthavare kan stoppa dem. Friheten för vanliga människor har ökat dramatiskt.
Fördelarna är enorma. Det är därför dessa tjänster blivit så framgångsrika.
Men det finns förlorare. De gamla massmedierna, främst dagspressen, har fått se annonsörerna flytta sina budgetar från tryckta medier till internet.
Och än värre: internet innebär att massmedierna inte längre är grindvakter för opinionsbildning och samhällsdebatt. Förr kunde redaktionerna effektivt tysta de åsikter man ogillade. I valet av vilka som intervjuades och vilka som fick publicera debattartiklar hade journalistiken en nästan diktatorisk makt över vilka politiska ämnen och förslag som ”fick” diskuteras. Frågan är om Sverigedemokraterna hade kunnat nå riksdagen, om internet inte funnits. Före internet var partiet hänvisat till flygbladsutdelning som enda informationskanal, vilket är en dyr, tidskrävande och trubbig kanal.
Med internet har de gamla medierna förlorat sin censurmakt. Det svider starkt hos Dagens Nyheter och andra.
Men istället för att ta upp konkurrensen och leverera bättre journalistik som skulle göra mediekonsumenterna mer villiga att betala för redaktionellt material, sänker man sig till en vulgär maktkamp där man smutskastar de nya nättjänsterna.
Och vad är effektivaste i smutskastning? Ja, inte är det att klaga på att man förlorar annonsintäkter. Nej, smutskastning fungerar bättre om man kan få den att framstå som moralisk. Alltså slänger man ut anklagelser om rasism, hat och extremism.
På samma sätt är statsmakterna i många länder ute efter att strypa nättjänsterna. Kina, Ryssland, Iran och andra vill stoppa den yttrandefrihet som finns på nätet. I demokratiska stater vill man kontrollera internet, både därför att man vill kunna beskatta nätet så som man beskattar allt annat i samhället, och därför att man är lierad med och beroende av att gammelmedierna kan kontrollera samhällsdebatten till deras fördel.
– Jag tror att vi i vart fall måste utöva större press på nätjättarna. De låter material ligga kvar som är olagligt. Så kan vi inte ha det, sa justitieminister Morgan Johansson (S) i SVT:s Agenda 11 mars
Gammelmedier och politiker som Morgan Johansson är som adeln på 1800-talets slut. De har kunnat gotta sig som ohotade makthavare, men upptäckter att deras ställning undergrävs av demokrati. Nu i början på 2000-talet hotas makthavarnas ställning av friheten på internet.
Medborgarnas möjlighet att delta i samhällsdebatten ska inte få beskäras därför att Morgan Johansson (S) känner sin makt hotad av att fler aktörer kan göra sina röster hörda.
Men samtidigt ska sägas att nättjänsterna har brister. I vissa fall plockar man bort material som inte är olagligt, bara därför att stingsligt vänsterfolk känner sig kränkta. Ibland låter man sådant som är olagligt ligga kvar. Skälet till röran är att nättjänsterna inte är publicister och medieredaktioner utan tekniska plattformar som tillhandahåller kommunikation.
Vi kräver inte att Telia, Tele2 eller Telenor ska ta ansvar för telefonsamtal mellan kriminella när de använder mobiltelefoner för att genomföra olagligheter. Det är polisens uppgift att ta fast tjuvarna. Samma rollfördelning måste gälla på nätet.
Nu är dock nättjänsterna inte bara som telefonsamtal, men de är definitivt inte heller publicistisk verksamhet. Utan ett nytt fenomen. Som vuxit snabbt. Därför ser vi barnsjukdomar. Google, Facebook och YouTube behöver finna metoder att underlätta för rättsväsendet att gripa in mot olagligheter som sprids via plattformarna. Men samtidigt slå vakt om det som gjort internet till vår tids största demokratiska frihetsrevolution: möjligheten för alla att kommunicera utan att maktfullkomliga etablissemang kan sätta munkavle.