På förmiddagen valde tyska Bundestag Angela Merkel till förbundskansler för fjärde gången, men med bara 9 rösters marginal. Många ledamöter i det egna regeringsunderlaget lät bli att rösta på Merkel.

I den slutna omröstningen på onsdagsförmiddagen fick Merkel bara 364 av parlamentets 709 röster, endast nio röster mer än de 50 procent som krävs.

Många parlamentariker i storkoalitionen mellan kristdemokratiska CDU/CSU och socialdemokraterna avstod från att rösta. Angela Merkel borde fått 399 röster om alla parlamentsledamöter i koalitionen röstat för henne, men 35 lät bli. Det är bara ett tecken på hur svag Angela Merkel är. Ett annat svaghetstecken är att det tog 171 dagar från valdagen i september 2017, att alls bilda en regering.

Skälet till att Angela Merkel gått från Europas stjärna till en haltande och svag regeringschef är att hon inte lyssnat på folket, utan låtit gränserna stå öppna för miljontals migranter från Mellanöstern och Afrika. ”Vi klarar av det”, var hennes hurtfriska svar på kritiken över folkvandringen 2015.

Nu har hon tappat all glans och får regera vidare på nåder och bara därför att det inte finns någon utmanare.

Merkels fall som trovärdig ledargestalt är exakt vad som ska hända i en demokrati, när makten inte lyssnar på folket.

Hennes förtroenderas visar hur stark demokratin är i Tyskland. Och de andra länder som har regeringar som bedriver politik som går på tvärs mot vad stora majoriteter i väljarkåren önskar sig.

Och den folkliga oron för stor invandring blir ständigt bekräftad i form av ökande klyftor. Det som gör saken så explosiv är att många i befolkningen ser ett samband mellan de växande sociala klyftorna och migration/flyktingpolitik.

– När en matbank i Essen häromdagen beslutade att inte dela ut mat till utlänningar som inte varit registrerade sedan tidigare utlöste det en het debatt. Kritiker talade om rasism. Andra varnade för en hotande fördelningskamp mellan nyanlända och befolkningsgrupper med låga inkomster, skriver Tomas Lundin i SvD.

Medborgarna i Tyskland har inte bett om att få fler sociala ”utmaningar”, som politiker så gärna uttrycker det. Ändå har Angela Merkel (liksom Reinfeldt/Löfven-regeringarna i Sverige) medvetet – med berått mod – skapat dessa nya problem. Hade det politiska ledarskapet i Europas västländer lyssnat på folket och stängt gränserna, hade problemen inte alls varit lika påtagliga.

Således är Angela Merkels svaga ställning ett utslag av en fungerande, frisk och levande demokrati i Tyskland.

Det viktiga är nu att nya alternativ till regeringsbildare kan växa fram till nästa val och som har som ambition att följa väljarkårens önskemål. Det ligger i samhällskontraktets logik, att statsmakten i första hand ska se till de egna medborgarnas problem. Det är förmågan att lösa den uppgiften som ger deras maktinnehav legitimitet. Först när den egna befolkningen är tillfreds, kan man utveckla andra och vidare målsättningar.

*

Se mer: Deutsche Welle, CNN