HUMOR. Britten Ricky Gervais driver i sin nya stå-upp show ”Humanity” med debattklimatet i samhället. Han vågar utmana det politiskt korrekta.

Ricky Gervais har gjort sin första show på sju år. Stand-up, ensam på scen i drygt en timme. Den finns hos Nexflix. Gervais slog igenom med BBC-komedin The Office, som blev en världssuccé. Han har vunnit 11 BAFTA Awards, två Emmy, tre Golden Globe och 2006 års Rose d’Or.

Han har alltid varit specialist på att driva med mänskliga beteenden och tillkortakommanden. Men det som gör honom unik är att han som komiker vågar driva med allt. Han har naturligtvis fått kritik i medierna för att han i nya showen skämtar om transpersoner, nötallergiker, om barnlöshet, adoptioner och missbrukare.

Ibland blir det riktigt, riktigt vulgärt. Men av ansiktsuttrycket ser man att han njuter av att utmana och reta publiken, och då blir i vilket fall jag förlåtande. Det ligger i en komikers och satirikers uppdrag att utmana. Det är en uppgift som alla svenska så kallade komiker glömt bort och det är därför de är så tråkiga och ointressanta.

Gervais intar vissa politiskt korrekta ståndpunkter, som att vara emot Brexit. Men han säger något intressant om det rådande klimatet i den politiska samhällsdebatten. Här ett utdrag:

– Sån är världen. När folk hör om något som de inte gillar, vill de att det ska upphöra, istället för att hantera sina egna känslor. De vill att vi ska bry oss om det lika mycket som dem. Det är därför världen blir allt värre.

– Missförstå mig inte, jag tror att jag har fått uppleva mänsklighetens bästa 50 år, civilisationens höjdpunkt. För allt. För tolerans, frihet, kommunikation, medicinska vetenskapen. Men nu går det åt andra hållet. De senaste åren. Och jag klandrar sociala medier för det.

– Det var där den här fåniga idén spreds och fick fotfäste: Det är viktigare att vara populär än att ha rätt. Alla skriker efter ”gilla”-markeringar.

– Det finns bara två lägen: ”Gilla!” eller ”Jag håller inte med, så jag blockar dig!”

– Nu i eran av post-sanning bryr sig folk inte om att argumentera. De lyssnar inte till argument, utan säger: ”Vem är det som påstår det?”

– Nej, de är inte på vår sida. Då har de fel.

– Allt detta är vansinnigt.

– Det har också befäst en löjlig uppfattning som vi alltid haft. Min åsikt är lika mycket värd som din åsikt. Men nu har vi fått något än värre, nu är min åsikt lika mycket värd som dina fakta, vilket är nonsens.

– Man får ha sin egen åsikt, men kan inte ha sina egna fakta.

Att lägga skulden på sociala medier anser jag fel, men attityden han beskriver är träffsäker. Vi ser idag en enorm brist på respekt för erfarenhet och kunskap. Och man delar upp människor i ”goda” och ”onda”, vi-och-dom. Det gäller i allra högsta grad i gammelmedierna. Det är där tonen sätts. Och där finns detta tänkande i allra högsta grad.

Den som vill ha ett aktuellt exempel kan lyssna på tidskriften Kvartals podcast ”veckopanelen” (publicerad idag), där Expressens kulturredaktör Karin Olsson tycker det är lustigt att jag som annars kritiserar Expressen så hårt, plötsligt berömmer att tidningen skrivit om vilka som utför gruppvåldtäkter.

För Karin Olsson måste man antingen vara för Expressen eller emot, man kan inte ha uppfattningen att viss rapportering är dålig och att andra artiklar är bra. Man kan bara ”gilla” Expressen som helhet – eller inte. Vilket ju är något av ett intellektuellt haveri…

Ricky Gervais fångar alltså, som en god komiker, tidens fenomen. Även om han blandar och ger, både lågt och högt. Att han vågar driva med det korrekta och utmana publiken är behållningen. Det ger must och energi. Även om man inte uppskattar alla skämten. Det får man ta. Det är ju trots allt humor, inga lagförslag i riksdagen.