Kulturministern är en varginna i fårakläder. Bakom charmerande leendet tvingar hon statliga institutioner att flytta fokus från fakta till vänsterns flummiga identitetspolitik.

Kulturministern Alice Bah Kuhnke (ABK) är regeringens kuttersmycke och salongslejoninna som klär sig i haut couture så fort tillfälle ges på olika sociala kulturarrangemang. En sann miljöpartist minsann.

Men ABK:s extravagans är inte det allvarliga i sammanhanget, det är att hon är en varginna i fårakläder där hon skickligt spelar på sin utstrålning och sitt charmerande leende. Hon är mästare på att säga en sak på ett sammetslent och politiskt anständigt sätt för att sedan göra det absolut motsatta. Vi har sett det bland annat när det gäller hanteringen av muséerna där fokus nu skall flyttas från historia och fakta till vänsterns flummantran om identitetspolitik, postkolonialism, värdegrund m.fl. När ny chef för Statens museer för världskultur skulle utses valde ABK naturligtvis en ”abrakadabra feminist” utan några som helst belastande kunskaper inom kärnverksamheterna.

Staten, ofta just via kulturdepartementet, har under en följd av år gett generösa bidrag till en mängd obskyra muslimska organisationer. Kulturskribenten Johan Lundberg skrev 2013 i sin bok Ljusets fiender om en svårgenomtränglig spindelväv av muslimska organisationer, och där ofta samma personer finns med bakom flera organisationer. Man har listigt byggt upp Potemkinkulisser och under åren lurat till sig miljonbidrag under falska skyltar om demokrati, jämlikhet, mänskliga rättigheter, antirasism etc. Ljusets fiender förbigicks i stort sett med tystnad.

Nu har Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap publicerat en rapport, skriven av Aje Carlbom, där man bland annat tar upp det Muslimska Brödraskapets inflytande på både muslimer och svenska institutioner. Inte förvånande protesterade flera inflytelserika muslimska organisationer, bland andra Sveriges Unga Muslimer och ”studieförbundet” ibn Rushd. Redan brödraskapets grundare, Hassan al-Banna, slog fast att islam är en allomfattande ideologi som omspänner såväl det civila samhället som staten, dvs Koranen och sharia övertrumfar demokratin och det som följer med den.

En mängd muslimska organisationer i Sverige är knutna till Muslimska brödraskapet. I toppen av detta närverk finns ”studieförbundet” ibn Rushd som 2016 erhöll inte mindre än 48 miljoner kronor av skattebetalarnas pengar! Ibn Rushd vidaredistribuerar pengar till vad man kallar ”medlemsföreningar” som alla är associerade med brödraskapet; Bland andra Islamiska Förbundet i Sverige, Sveriges Förenade Muslimer, Sveriges Unga Muslimer och Islamic Relief.

I dessa ”medlemsföreningar” finns ingen insyn utan de kan använda pengarna efter eget skön. Traditionella media lämnar dem ifred i den politiska korrekthetens namn. Dessa obskyra aktörer sprider budskap som underminerar värdegemenskapen i samhället. Aktivisterna inom dessa till brödraskapet associerade organisationer ifrågasätter fundamentala värden som; yttrandefrihet i religionsfrågor, jämställdhet mellan män och kvinnor, frihet att ha sin sexuella läggning i fred samt predikar antisemitism. Syftet är att bygga en parallell islamisk sektor, ett särskilt muslimskt civilsamhälle.

Vad står då ”studieförbundet” ibn Rushd för, spindeln i nätet? Ett exempel kan räcka; 2013 diskuterades på en ibn Rushd-kurs en skuggrapport till regeringens utredning om diskriminering och rasism. I rapporten framfördes följande exempel på ”svensk rasism”; Statens kampanjer mot hedersvåld, tvångsgifte och äktenskap med minderåriga. Sverige kallades en ”apartheidstat”. Sug på den karamellen!

Denna högst klandervärda och odemokratiska organisation har således kulturministern gödslat med skattepengar, som i stället borde ha gått till anständiga ändamål. Inte nog med detta; Trots denna för svenskt vidkommande anomali och djupa oanständighet har ABK gett ibn Rushd i uppdrag att motverka islamofobi. Vansinnet har stöttats av vänstern och PK-maffian och där vänsterskribenter agerat nyttiga idioter.

När det började brännas under fossingarna, vad gör då ABK? Jo, tillsätter en utredning som skall lämna förslag på skärpta ”demokratikriterier” när det gäller olika statsbidrag till det civila samhället. När nu äntligen denna bidragshärva börjar töa fram så ljuger ABK tungan svart och påstår: ”Frågan är om hur vi säkerställer att våra gemensamma resurser inte går till antidemokratiska krafter, något jag arbetat med från den stund jag blev statsråd.”

En annan utredning skall se över bidrag som lämnas av Allmänna arvsfonden. ”Demokratikriterier”, vilken bull-shit! Islam är definitionsmässigt odemokratisk och det är hög tid att våra politiker inser detta.

Apropå bidrag så har vi även Myndigheten till stöd för trossamfund. Vi saknar inte myndigheter direkt. Finns Råttgiftsnämnden kvar? Diskuterade bland annat detta med Anna Greta Leijon vid en middag för länge sedan. Det visade sig att hennes man då var generaldirektör i just Råttgiftsnämnden. Det blev heta diskussioner och i slutändan skrek Leijon till mig; ”Du är för faen värre än Palme”!

Jag funderade på om jag skulle ta det som en komplimang eller inte? Nåväl, Myndigheten till stöd för trossamfund delar årligen ut 90 miljoner kronor. Enligt regeringens, uppenbarligen till intet förpliktande, direktiv skall myndigheten ”utvidga och fördjupa dialogen med trossamfunden i syfte att stimulera arbetet med demokrati och öka den demokratiska medvetenheten inklusive jämställdhet!”

Man slås av hur en del myndighetschefer är intellektuella blysänken för att inte säga rena idioter. När chefen för myndigheten ovan, Åke Göransson, fick frågan om myndigheten betalar ut pengar till antidemokratiska verksamheter så svarar den infantile generaldirektören, ”Antidemokratisk, vad är det?” Natti, natti!

Jag tycker sammantaget att kulturministern saknar de kvaliteter som bör ställas på ett statsråd. Allt är yta! Jag är säker på att om hon konfronterades av en journalist angående sina exklusiva haute couture-kreationer så skulle hon svara att tygerna var tillverkade på ett miljövänligt sätt och att inget barnarbete hade förekommit och därefter trippa vidare sorglöst och med sitt bländvita leende på läpparna.

Varför är islam så tabubelagt? Har det att göra med okunnighet och naivitet, rädsla eller ren dumhet? Sannolikt en kombination och till detta skall läggas vänstermedia som är som hökar på dem som har mage att kritisera islam, och i sådana fall omedelbart drar fram islamofobi- eller rasistkortet. Och detta trots att den islamska ideologin så tydligt och kompromisslöst strider mot de värden vi sätter högst.