Glöm löften från Moderaterna om en migrationspolitik byggd på lag och ordning. Man kommer i regeringsställning att gå tillbaka till öppna gränser och fullfölja rådande praxis att inte utvisa dem som fått avslag på asyl. Flera signaler pekar på det.

Ulf Kristersson uttalar sig tydligt för ett mångkulturellt samhälle under en partiledarintervju på centralstationen i Stockholm förra veckan.

På frågan om moderaterna nu står för en restriktiv migrationspolitik, svarar han, ”Nej, jag tycker det är en felaktig beskrivning”.

Kristersson får seden frågan om det inte det finns betydande skillnader på hans och centerpartiets politik

– Jag tycker inte att de är betydande. När det gäller integrationspolitiken har vi väldigt mycket gemensam politik. När det gäller migrationen är vi mer måna om att understryka hur viktigt det är att migrationen blir långvarig hållbar.

Som partiledare läxar han också upp sin ekonomiskpolitiske talesperson, Elisabeth Svantesson, som sagt att, ”Vi måste ha en seriös diskussion och en långsiktig tanke om vad invandringen ska kosta.”

– Jag skulle inte uttryckt mig på det sättet, säger Ulf Kristersson och hänvisar istället till det Annie Lööf sagt i en tidigare intervju där kostnaderna inte är det viktiga.

Sedan kom en debattartikel med de fyra alliansledarna där man om migrationspolitiken skrev: ”Den tillfälliga lagen bör när den löper ut 2019 ersättas av en ny blocköverskridande överenskommelse, med bas i den överenskommelse som slöts mellan Alliansen och regeringen hösten 2015, för att säkerställa stabila spelregler som håller över tid.”

Mot detta invände Jimmie Åkesson och Paula Bieler i en replik att det innebär en återgång till öppnare gränser:

”Vid första anblicken kan det verka som en vinst för Moderaterna, hösten 2015 fattades ju ett antal åtstramande beslut. Faktum är dock att flertalet av de regler som gäller i dag har tagits fram av regeringen ensam, efter överenskommelsen.

En återgång till de regler som Alliansen nu vill ha som grund för migrationspolitiken skulle bland annat innebära att betydligt fler personer beviljas permanenta uppehållstillstånd, att fler grupper utan egentliga asylskäl får stanna samt att anhöriginvandringen kommer skjuta i höjden, dessutom utan försörjningskrav för de allra flesta.”

Medierna vill hjälpa alliansen att slippa tala klarspråk med väljarna. I Expressen tycker man att S och M ska ingå en storkoalition som i Tyskland. Dagens Industri tycker att de borgerliga inte behöver bli överens före valet.

Skälet är naturligtvis att i valrörelsen försöka slippa diskutera den extremistiska svenska migrationspolitiken som fullständigt misslyckats. Man vill lalla runt och säga att nyanlända ”ska i jobb”, även om all vet att Sverige är sämst i världen på att få migranter i arbete.

Det finns bara ett alternativ i riksdagsvalet i höst som tar den misslyckade migrationspolitiken på allvar. Alla andra kommer att göra allt för att dribbla bort problemen, dupera väljarna till att tro att de tänker ändra politiken även om man saknar vilja att göra det.

Varför kan inte de gamla partierna säga som de tycker? Svenska folket borde inte sura, utan bita ihop och betala välfärden, även om man inte får ta del av den själv. Det finns så många andra människor i världen som bättre behöver omsorg. ”Öppna era hjärtan”, den parollen gäller lika mycket 2018 som den gjorde 2014.