Allt mindre fakta och allt fler ”misstankar” och ogrundade spekulationer fyller massmedierna. Inte undra på att publiken flyr. Redaktionerna måste ta sitt förnuft tillfånga och återgå till källkritisk journalistik, annars försvagas en viktig infrastruktur för demokratin – granskningen av makten.

Efter min medverkan i SVT Opinion igår kväll (SVTplay, 34 min in i bandet) har flera läsare hört av sig med en synnerligen intressant frågeställning: Varför blåser media upp Hanif Balis twitter i debatten om nationell säkerhet, där inga oegentligheter utreds av Säpo, medan det är tyst om IT-skandalen på Transportstyrelsen där bevisligen lagbrott begåtts och Sveriges säkerhet åsidosattes av regeringen?

Det är en bra fråga. Konstitutionsutskottet förhör den ene regeringsföreträdaren efter den andre som ingenting visste, ingenting förstod och stillatigande lät en myndighet inte bara bryta mot lagar, utan också skicka känsliga säkerhetsklassade uppgifter till utlandet.

Detta haveri behandlas som en nyhet vilken som helst, medan energin är enorm när det gäller vad en enskild riksdagsledamot twittrar.

Och det är inte främst uppmärksamheten i sig som stör mig, utan att ledande medier med Dagens Nyheter i spetsen ägnar sig åt fake news i det sistnämnda fallet. Om man söker på Google News på orden Säpo och utrikesdepartementet, är det bara Samtiden som dyker upp och rapporterar att Säpo inte – inte – agerar på DN-uppgifterna om ”misstänkt” avlyssning av UD.

Om Säkerhetspolisen inte finner uppgifterna om Balis twitter föranleda någon åtgärd, faller ju hela ”skandalen” och ”avslöjandet” platt till marken.

Men massmedierna vill så gärna sprida uppgifterna om ”misstänkt avlyssning” att man låter bli att rapportera Säpo-svaret.

Konspirationsteorin är för bra för att fakta och sakförhållanden ska komma i vägen för rapporteringen. Och rapporteringens syfte är att skandalisera en profilerad moderat riksdagsman. Och konspirationsteoretiserandet, som saknar grund i fakta, har varit framgångsrikt. Moderaternas partiledning har skrämts till att marginalisera och desavouera Hanif Bali.

Konspirationsteorier – hur falska man än vet att de är – utgör alltså mäktiga vapen för stora redaktioner. Bara man förtiger fakta, sparkar konspirationer och misstänkliggöranden.

I alla fall på kort sikt. Liknelsen med att kissa på sig är uttjatad, men ändå väldigt pedagogisk. Det kan kännas som en seger just nu, men när mediekonsumenterna, likt i de gamla öststaterna under sovjettiden, lärt sig att massmedierna manipulerar sina nyheter, då har mediehusen förlorat allt. Då är deras artiklar inte mer trovärdiga än Facebook-inlägg av Pelle i Pålträsk.

Journalistik är en viktig institutionell funktion i en demokrati. Men bara om journalistiken granskar makten, är källkritisk och konsekvensneutral. Idag arbetar man tvärtom, man granskar medborgarna åt makten (jakten på ondskefulla opinioner), man avstår medvetet från källkritik och allt nyhetsvärde avgörs av konsekvenserna – gynnar en händelse ”fel” politisk opinion tystas den ner, och tvärtom.

Det är därför mediebranschen är i kris. Man har övergivit allt vad kvalitet heter och reducerat sig till köksbordsjournalistik som vem som helst kan utföra. Och varför då betala något för den?

Det är därför sociala medier mer fått rollen av att granska makthavarna och ge uttryck för de folkliga opinioner som inte kommer till tals i massmedierna. Och det är därför de gamla medierna nu attackerar de social mediernas tekniska plattformar i form av Facebook, YouTube och Google. Man vill trycka tillbaka deras värsta konkurrenter på mediemarknaden.

De gamla medierna har, menar jag, fortfarande chansen att återta sin centrala roll i samhället. Men då måste man lägga av med att publicera konspirationsteorier som saknar grund och hårda fakta. Man måste återgå till att vara konsekvensneutral, det vill säga rapportera nyheter även om det gynnar partier man ogillar. Och framför allt behöver man sätta källkritiken i förgrunden. Om man kokar ner skillnaden mellan seriös media och löst tyckande, är det en redaktion som utför källkritik.

Att kunna åter kunna lita på uppgifter från stora mediaorganisationer vore inte bara en välsignelse för den vetgirige, det skulle vara ett stort steg för att säkra ett öppet och demokratiskt – folkstyrt – samhälle.