Valrörelsen närmar sig. Den kan bli ett drama mellan tre riktningar, två för mer splittring och en för sammanhållning. Mot de två traditionella huvudmotståndarna, identitetsvänsterns rasifisering och högerns liberala rättigheter utan plikter, står nu ett socialkonservativ alternativ som vill motverka splittring och istället värna gemenskapen och den sociala tilliten i samhället.
Partierna släpper nu sina valplattformar inför valet om drygt sex månader. Igår var det Sverigedemokraternas tur. Av de 20 avsnitten handlar 10 om trygghet och välfärd. Det visar partiets prioritering på mjuka frågor. På rätten till sjukvård i tid, om bostäder, om familjepolitik, om pensioner, om de funktionsnedsattas rättigheter, om kultur, om levande landsbygden, om utbildning och forskning. Men också om skärpt kriminalpolitik för att skapa trygghet i vardagen.
Ett bärande element för att lösa dessa problem är att tillämpa den restriktiva migrationspolitik som partiet alltid haft. Asylrätten ska gälla enligt dess ursprungliga form, alltså att flyktingar ska ges asyl i första säkra land. Det betyder att bara de som flyr från Sveriges grannländer har rätt till asyl, vilket i praktiken bli noll asylsökande.
Välfärdssystemen ska också mer tydligt tillfalla medborgarna.
Den ideologiskt övergripande temat är sammanhållning. Sverige behöver mer än någonsin en politik för att värna vår gemenskap och stärka den sociala tilliten. ”Sammanhållning innebär ett gemensamt kollektivt ansvar för det svenska samhället”, konstateras i plattformen.
Här finns förutsättningar för att valrörelsen kan bli ett triangeldrama mellan denna socialkonservativa ansats till sammanhållning och dess två motståndare som står för fortsatt splittring av Sverige: identitetsvänstern som genom rasifiering och ständig jakt på att ställa grupp mot grupp med anklagelser om diskriminering å ena sidan, och å den andra liberaler som genom individualism gärna kräver rättigheter, men vägrar att erkänna att i ett civiliserat samhälle har vi som medborgare också omfattande skyldigheter och plikter mot samhället.
Sverigedemokraterna har kunnat utveckla och förfina sin plattform eftersom partiet haft rätt om samhällsutvecklingen över tid. Alla andra riksdagspartier har dramatiskt fått ändra sina valprogram eftersom den kosmopolitiska utopismen inte fungerar i verkligheten. De öppna gränserna och gränslös migration, som de andra partierna förespråkat, har fört landet till randen av sammanbrott.
Igår slog Socialstyrelsen larm om att inget landsting (eller region) klarar av att uppfylla den lagstadgade vårdgarantin. Köerna växer snabbt både på akutmottagningarna och för att erhålla planerade operationer.
Unga medborgare har svårt att finna sin första bostad, eftersom regeringen tvingat kommuner att låta migranter gå före i kön.
Den grova kriminaliteten växer. Skjutningar, granatattacker och gruppvåldtäkter blir alltmer vardag, medan polisen är demoraliserad pga avsaknad av ledarskap och stöd från etablissemangen. Vardagskriminaliteten gör att alla, från livsmedelsbutiker till vårdcentraler måste anlita väktare för att skydda personal och verksamhet. Sverige är på väg att bli laglöst land.
De etablerade partierna har fullständigt misslyckats eftersom de hållit fast vid sina drömmar om öppna gränser där alla i världen välkomnas att plocka pengar ur den svenska skattkistan. Istället för det tack de förmodligen förväntat sig, drabbas landet av våld, förakt för de svenska och terrordåd.
Väljarna har i höstens val att tala om vilket vägval de vill göra inför framtiden. Ska landet rikta in sig på sammanhållning och solidaritet inom gränserna, eller ska landet fortsätta att ha öppna gränser och präglas av splittring, gräddfiler för utländska medborgare och ovilja att uppfylla skyldigheterna mot landet?
*
Se mer: Sverigedemokraternas valplattformen i pdf-fil.