Bristerna hos Transportstyrelsen är enorma. Ledning och styrning har varit obefintlig. Frågan är hur representativ Transportstyrelsen är för andra myndigheter.
Igår presenterade den särskilde utredaren av it-skandalen i Transportstyrelsen sin slutrapport. Justitierådet i Högsta domstolen, Thomas Bull, radar upp brister: dålig kunskap om vilken information myndigheten hanterade, dålig kunskap om hur känslig information ska hanteras, dåligt genomförda upphandlingar, dålig tidsplanering, ansvaret är splittrat, oklar ansvarsfördelning och dålig kommunikation mellan personal i myndigheten.
Kort sagt: Transportstyrelsen var och är djupt inkompetent i att hantera stora register över alla svenskars körkort, över hela landets fordonspark, vägar, broar och annan infrastruktur.
Det är ju ingen nyhet. Generaldirektören Maria Ågren undertecknade flera beslut om att göra ”avsteg från gällande lagstiftning”. Det var ”en del i en rutin som man kunde ta till när det behövdes” vid Transportstyrelsen, har hon berättat för Säpo. Detta beteende demonstrerar en inkompetens som är svår att ta in. Att svenska lagar gäller lika för alla borde hon ju vetat sedan hon gick i grundskolan.
Att detta totala fiasko för ledning och styrning bara skulle omfatta Transportstyrelsen är svårt att tro. Den groteska inkompetensen är förmodligen utbredd i all statlig verksamhet.
Jag menar, i annat fall – om Transportstyrelsen och Maria Ågren vore ett sällsynt undantag – borde väl någon reagerat och slagit larm? Nej, Transportstyrelsen är förmodligen en indikation på hur statlig förvaltning fungerar nuförtiden.
I svenska folket lever den gamla ämbetsmannatradition från Axel Oxenstierna kvar om att statens tjänstemän präglades av nit, redlighet, sakkunskap och oväld. I verkligheten har meritokratin avskaffas och ersatts av vänskapskorruption. Det gäller att känna rätt politiker i rätt partier för att göra karriär. Antalet generaldirektörer och höga tjänstemän i staten som visat grov inkompetens ökar för varje år. Det räcker med att säga: Riksrevisionen, Skatteverket och Karolinska institutet. Alla har fått sina ledningar avsatta pga jäv eller annat bristfällig moraliskt agerande.
Ett skäl till att inkompetensen breder ut sig i statsförvaltningens högsta lager är att riksdagspartierna kommit varandra så nära, de har samma bakgrund och erfarenheter. De tillhör samma politikerklass. De känner samma människor. De kan dela ut chefsposter till sina kompisar, för det finns ingen opposition.
Här kan det nyaste partiet i riksdagen bidra med lite frisk luft, med människor som kommer utifrån, från verkligheten och som inte tillhör etablissemangen. De har en viktig uppgift i att ifrågasätta korruptionen som förekommer inom staten.
Statsförvaltningen utför synnerligen viktiga uppgifter i ett samhälle, uppgifter som ingen annan aktör kan utföra. Då måste den också, i Oxenstiernas anda, vara kompetent och opartisk.
Vi borde återgå till den gamla ämbetsmannatraditionen och endast utse chefer efter deras meriter i sakkunskap, inte i vänskapsband.