EU:s internationalism står i motsats till det som verkligen karaktäriserar Europa, mångfalden och heterogeniteten. Trots Brexit har EU varit varit påfallande frånvarande i svensk debatt. Eventuellt kan en ny välargumenterad bok ge bränsle till en sådan.

Sällan har EU-samarbetet drabbats av ett sådant bakslag, som då britterna i juni 2016 röstade för att lämna unionen. Även om det inte är ett av grundarländerna är det utan tvivel en av unionens viktigaste länder, inte minst i kraft av att det är en stor nettobidragsgivare som lämnar EU ekonomiskt försvagat i flykten. Trots detta är den svenska EU-debatten tämligen oförändrad. Ingen verkar tycka det är värt att ifrågasätta den offentliga opinionens fortsatta EU-vurm.

En avvikande röst är nationalekonomen Mark Brolin som skrivit boken Sveriges roll i det nya Europa – 17 skäl till Svexit och internationell nystart (Realia, 2018). Han har typiskt nog också varit verksam i Storbritannien och har därmed tagit del av en mer nyanserad EU-debatt. Han är kanske ännu inget välbekant namn i Sverige, men han har skrivit åtskilligt i engelsk press – framförallt i konservativa Daily Telegraph.

Han avser i sin bok att sammanfatta ett antal viktiga argument för ett svenskt EU-utträde. Brolin framhäver svårigheten att bilda sig en nyanserad uppfattning om EU, då praktiskt taget alla offentliga aktörer numera är positiva till EU. Den offentliga informationen speglar av naturen maktens perspektiv, men också akademiker och experter kan vara beroende av EU-anslag eller påverkas av den rådande ideologiska hegemonin. Hans bok skall på så vis tjäna som motvikt.

Brolin är i princip för internationellt och europeiskt samarbete. Författaren hade heller inget problem med EG och är för ett europeiskt – och internationellt – frihandelsområde. Det han vänder sig mot är det EU som utvecklats de senaste 20 åren med maktkoncentration och kostnadsexpansion. Han får på det sättet ändå uppfattas som en moderat EU-kritiker.

Brolin gör en ekonomisk analys och kommer fram till att EU tidigare på grund av handelsfördelar hade ett ekonomiskt nyttovärde, men att detta sedan EU:s expansion de senaste decennierna förbytts till en tydlig förlust. EU slukar alltmer pengar, bara byråkratin utgör sex procent av budgeten. Sveriges EU-avgift har höjts från 11 miljarder år 1995 till 30 miljarder år 2017. Denna kostnad kommer med all sannolikhet att öka, nu när det kapitalstarka Storbritannien lämnat det sjunkande skeppet.

Vidare kritiserar han de ideologiska fundamenten till EU-samarbetet, som baseras på en naiv och utopisk internationalism. Denna internationalism står i motsats till det som verkligen karaktäriserar Europa, mångfalden och heterogeniteten, och får därför uppfattas som en anti-europeisk inställning. Till den ideologiska kritiken av EU-projektet får också räknas hans analys av den utopiska människosyn som ligger till grund för EU-projektet, som bortser från människans ofullkomlighet och oförmåga att hantera gigantiska projekt av detta slag.

Andra ämnen som tas upp är bland annat demokratiunderskottet, den falska fredsretoriken, svårigheterna att framföra internkritik och omöjligheten att reformera EU. Den ger sammantaget ett välargumenterat och välavvägt destillat av många av de viktigaste frågorna i detta frågekomplex. Den är vederhäftig och korrekt, samtidigt som den riktar sig till den allmänna publiken och inte kräver några särskilda förkunskaper.

Kan man ur någon synpunkt önska sig mera? Finns det några frågor som inte har täckts eller täckts otillräckligt? En fråga som kanske kunde problematiserats något är den entydigt positiva synen på frihandel som författaren har, och hans därmed sammanhängande slutsats att EU bör ersättas av ett, gärna internationellt, frihandelsområde utan politisk överbyggnad. Ett tidigare självklart konsensus i frihandelsfrågan har med Donald Trump och en ny våg av ekonomisk nationalism börjat ifrågasättas. Författaren utgångspunkt är kanske här väl axiomatisk. En annan fråga som kunde ha fördjupats är EU:s påverkan på asylsystemet. Det nämns i marginalen som ett negativt inflytande, men med tanke på frågans vikt, skulle en utförligare behandling inte ha skadat.

På det hela taget måste dock boken betraktas som den bästa i sitt slag, och ett ovanligt undantag i den mycket endimensionella debatten. Frågan är dock om han kommer tala för döva öron eller om EU-debatten kan väckas till liv.

Vilka politiska rörelser skulle kunna vara mottagliga för hans budskap? Såsom det ser ut nu, är det bara Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna bland riksdagspartierna som är entydigt motståndare till dagens EU. Att SD inte framhäver sin EU-kritik särskilt ofta kan bero på att man är upptagen av andra frågor, men också att det är svårt att få genomslag i debatten. Med ett svenskt EU-utträde, ett Swexit, på dagordningen skulle man ha ytterligare en fråga där man praktiskt taget har monopol i den politiska diskussionen, en fråga som dessutom passar väl ihop med partiets nationalistiska grundsyn.

Hur som helst får man hoppas att Brolins bok får berättigad uppmärksamhet och väcker den döda svenska EU-debatten till liv.

*

Notera: recensenten har utgivit en bok på samma förlag som författaren, men har i övrigt inga kopplingar till författaren.