Av rädsla att bli kallade rasister har myndigheter i Sverige låtit bli att kartlägga den våldsamma jihadismen, och därför halkat efter andra länder. Det konstaterar forskare vid Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier på Försvarshögskolan.

Rasistkortet missbrukas grovt i Sverige. Allra mest när det gäller att stoppa det offentliga samhällets analyser och insatser för att motverka svåra islamistiska skadeverkningar, som kvinnoförtryck och terrorism.

Förra månaden kom en bok om hedersrelaterat förtryck som återigen anklagar svenskar för rasism och ”kränkande stereotyp om invandrare”, istället för att ta riskerna med religiös fundamentalism på allvar.

Dessa vänsterkrafter har tagit makten över offentligheten genom att ständigt anklaga alla som lyfter problem för att vara rasister. Detta har inneburit att myndigheter systematiskt förminskar och negligerar problemen. Det blir enklare och bekvämare att tala om och fördöma högextremism eller vanliga svenskar för fördomar.

Denna feghet har förvridit verklighetsbilden i Sverige så till den grad att landet står sämre rustat att möta religiös extremism än andra länder. Sverige har blivit en plantskola för jihadister eftersom svenska myndigheter, allt från socialtjänst till polis, blundar och låter extremismen frodas – av rädsla att bli kallade rasister.

Det märks på flera sätt. Antalet som åkt från Sverige till kriget i Syrien för att ansluta sig till Islamiska staten och andra terrornätverk har varit omkring 300, vilket är näst flest i hela EU i förhållande till vår folkmängd.

I en studie från Försvarshögskolan i höstas, baserad på uppgifter från Säpo, framgick att antalet våldsbejakande islamistiska extremister i Sverige tiodubblats på sju år. I somras var bedömningen att antalet till jihadister var omkring 2.300 personer. År 2000 uppskattades numerären till 200 personer.

I en intervju för SVT idag säger Peder Hyllengren, forskare vid Försvarshögskolan, att säkerhetsarbetet mot våldsamma jihadismen under lång tid bromsats i Sverige eftersom det finns en aktivism som försvårade för politiker och andra att engagera sig i frågan.

– Man riskerade att bli utpekad som rasist på ett sätt som man inte såg i andra europeiska länder. Där var den här frågan lika okontroversiell som vikten av att bekämpa nazism och högerextremism, säger han.

Men i Sverige får rasistanklagelserna hagla obehindrat och slentrianmässigt. Resultatet har blivit att stat och myndigheter låter bli att utföra arbetet med att upprätthålla svenska folkets säkerhet. Det är allvarligt.

När ska etablissemangen sluta bli livrädda för vänsteraktivister som ständigt drar rasistkortet i fråga om islamism? Ja, själv tror jag inte det kommer att ske förrän Sverigedemokraterna tar plats i regeringen. Kultur- och medievänstern backar upp aktivisterna som förhindrar saklig granskning av och åtgärder mot allvarliga samhällshot och deras makt över såväl socialdemokrater som borgare är mycket starkt. Det är nästan så att man kan likna det psykologiska mönstret vid ett sorts Stockholmssyndrom, där annars hyggliga politiker tappar omdömet och vägrar se att de utnyttjas av våldsbejakande och antidemokratiska krafter.

*

Se mer: SVT i Många våldsbejakande extremister har haft sin bas i Sverige.