JIHADISM. Sverige har blivit en jihadistisk rekryteringsbas. Men vem utkrävs ansvar för att det blivit så? Några riktar direkt kritik mot regeringen och minister Alice Bah Kuhnke (MP) som har strösslat islamistiska organisationer med bidrag.

Plötsligt är det på allas läppar. Sverige har sedan flera decennier varit ett Mecka för jihadister, där de har kunnat verka ostört och bygga upp internationella nätverk. Forskaren Peder Gyllengren från Försvarshögskolan säger i klarspråk i SVT att det är svenska myndigheters rädsla att utmålas som rasister som tystat kritiken och hämmat lagstiftning, vilket Samtiden skrivit om här. Stödet till och oförmågan att agera mot det har gjort Sverige till en bas för jihadism. Några hundra våldsbejakande islamister har blivit tusentals.

Dessutom visar en enkät att hälften av Göteborgs anställda på skolor och liknande upplever ett starkt hot från våldsbejakande extremister. IS-sympatisörer sprider sitt material helt öppet på skolor, bibliotek, lokala torg och idrottshallar. Rekryteringen till terrororganisationen fokuserar numera på att få anhängare att begå våldsdåd i Sverige, istället för att resa till Syrien och Irak.

Ekobrott och välfärdsbrott
Det finns även fler anledningar till att Sverige har blivit drivhus för jihadister. Terrorforskare Magnus Ranstorp tillägger på Twitter: ”Kan lägga till skäl varför Sverige blivit en ”hot spot” för jihadister. Nyckelpersoner uppkopplade mot både Ansar al-Islam & marockanska jihadnätverk (som sträcker sig över västra EU). Möjligheter till ekobrott, välfärdsbrott. Svag terrorlagstiftning.”

Vem utkrävs ansvar
Nyheten att Sverige varit en bas för IS borde enligt vissa utkrävas ansvar. Journalisten Sofie Löwenmark riktar ljuset på kulturminister Alice Bah Kuhnke. Löwenmark skriver i en debattartikel att statliga islamofobi.se är bara ett av många haverier och att kulturministern har en lång historia av att dela ut pengar till föreningar som sår splittring i samhället. Som GD för Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor ”var hon ytterst ansvarig för att hundratusentals kronor delades ut till personer med kopplingar till extrema föreningar.”

Hyllar jihadister
Som kulturminister har Bah Kuhnke fortsatt i samma stil, bland annat har Megafonen, Pantrarna och Rådet av Enade Kreoler fått vara med och dela på 130 miljoner kronor.

”Samtidigt som Alice Bah Kuhnke ansvarade för arbetet mot våldsbejakande extremism i regeringen initierade hon alltså projekt som gav pengar till grupper som hyllar jihadister. Det är rent häpnadsväckande”, skriver Löwenmark.

Studieförbundet Ibn Rushd – med kopplingar till Muslimska Brödraskapet – har skapat sajten islamofobi.se med regeringsbidrag. Det var på Bah Kuhnkes uppdrag till myndigheten SST att genomföra insatser ”mot rasism riktad mot muslimer”, vilket Samtiden tidigare skrivit om.

Inte dragit i bromsen
En kulturminister kan visserligen inte detaljstyra exakt vilka föreningar som får bidrag.

”Men hur kommer det sig att Bah Kuhnke inte har dragit i nödbromsen när tvivelaktiga föreningar gång på gång har fått miljonbidrag? ” frågar sig Sofie Löwenmark.

Motarbetar
Även riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (V) kritiserar Bah Kuhnke och sajten islamofobi.se i en debattartikel.

”Regeringen bad en myndighet om en kampanj om islamofobi och hatbrott – fick en sajt som misstänkliggör arbetet mot hedersförtryck i retur. Är demokratiminister Alice Bah Kuhnke och regeringen nöjda med hur Myndigheten för stöd till trossamfund har utfört sitt uppdrag?”

Hon syftar bland annat på att Masoud Kamali, professor i socialt arbete, medverkar som expert. Detta trots hans uppfattning att uppmärksammandet av hedersvåld och förtryck syftar till att demonisera muslimer.

Urartat 
”Även andra val av experter pekar i samma riktning, som när debattören Kitimbwa Sabuni i nedvärderande ordalag beskriver ”moderata muslimer” som ”vill ta majoritetssamhället i handen” mot islamofobin. Varför den ambitionen skulle vara dålig framgår inte. Tydligen bör en god muslim hålla sig på sin kant gentemot majoritetssamhället?”  skriver Kakabaveh.

Kakabaveh menar att informationsprojektet säkerligen inte hade urartat på samma sätt om det inte hade getts till ett aktivistiskt ideellt studieförbund.