2   +   4   =  

Vad är det största problemet för muslimska kvinnor – så kallad ”islamofobi” eller islamisk fundamentalism?

Det är islamisk fundamentalism som tvingar kvinnor att täcka sitt hår. De får inte dansa och sjunga. I länder där islamisk fundamentalism har stort inflytande får kvinnor inte gå ut eller resa utan tillstånd från en ”övervakare”. De har ingen religionsfrihet, om de lämnar islam kan de bli straffade och bli fråntagna sina barn.

Men vissa vill att vi inte ska tänka så mycket på islamisk fundamentalism, vi ska i stället oroa oss för så kallad ”islamofobi”. Problemet som muslimska kvinnor har, säger de, är att icke-muslimer i västvärlden ser snett på dem eller förolämpar dem. Dock råder stor brist på sådana händelser. Vad gör man då? Man får hitta på!

Så gjorde en muslimsk familj i Kanada. Och det lyckades! Den elvaåriga flickan Khawlah Noman i Toronto berättade, att en dag då hon var på väg till skolan, hade en man smugit sig på henne och försökt klippa sönder hennes sjal med en sax. Det blev en internationell nyhet.

På emotionellt laddad presskonferens fredagen den 12 januari, omgiven av sin familj, berättade alltså Khawlah, med tårar i ögonen, om den traumatiska upplevelsen. Hennes sjal, det vill säga en hijab, var oskadd. Men ändå, den kunde ha klippts sönder. Hon var så rädd att hon tvekade att gå tillbaka till skolan.

CNN (även känt som Clinton News Network) rapporterade om det ”islamofobiska brottet” utan att tveka en sekund. En man hade klippt sönder flickans hijab då hon var på väg till skolan.
Och Kanades premiärminister Justin Trudeau kom ut direkt för att visa sympati för flickan, grät liberala tårar och varnade för intoleransen i Kanada. Och Torontos borgmästare John Tory var förstås chockad och bestört. Ja, alla som kunde tog tillfället i akt – här fanns bekräftelsen på att det västerländska, i detta fall det kanadensiska, samhället, var genomsyrat av ”islamofobi” och att vi behövde göra bot och bättring.

Muslimer levde i fruktan i våra samhällen. Män med saxar låg i bakhåll för att klippa sönder den vackra symbolen för den muslimska kvinnans heder – hijaben.
Men storyn visade sig snart vara en bluff. Polisen lade ner fallet. (Läs: Reported hijab attack on 11-year-old girl ‘did not happen’, Toronto police say, (15/1 2018) på kanadensiska public service-bolaget CBC.)

Den elvaåriga flickan blev förmodligen utnyttjad av sin familj. Hon skulle spela offer för att blåsa upp problemet med så kallad ”islamofobi” och ta bort uppmärksamheten från islamisk fundamentalism. Man ska ju vara försiktig med att kritisera islamisk fundamentalism. För hård kritik, eller för mycket kritik, kan underblåsa den så kallade ”islamofobin”, och leda till att små flickor får sina sjalar sönderklippta.

Vad händer nu när den islamofobiska attacken har avslöjats som fejk? Jo, nu är pk-politikerna och etablissemangsmedierna i Kanada oroliga för en ”backlash”. De är inte ett dugg kritiska mot familjen för att den inte bara tvingar på sin dotter ett huckle, utan också manipulerar henne att ljuga. Nej, nu är det synd om familjen som får utstå så mycket ”islamofobi”. Nu varnar man för hotet om hämndattacker från ”islamofobiska” lynchmobbar.

Så här fungerar det: när ”islamofober” attackerar muslimer, då är muslimerna offer. När attackerna visar sig vara fejk, då är muslimer offer. När fanatiska muslimer utför jihadattacker, då är de också offer. De har ju tvingats leva i ”utanförskap” i det rasistiska västerländska samhället. Vem blir inte så frustrerad över att leva i ”utanförskap”, med skola, bibliotek, fritidsgård, sjukvård och bidrag, till den grad att man vill ropa Allahu akbar och spränga sig själv i luften?

Jihadattacker är en normal del av livet i en storstad, sade Londons borgmästare Sadiq Khan. Han är själv muslim. Men tydligen är ”islamofobi” något vi ALDRIG får vänja oss vid. Den måste bekämpas med grundligt och nitiskt och ryckas upp med rötterna.

När islamiska fanatiker attackerar våra länder heter det att det inte finns någon som helst koppling mellan terrorism och islam. Jihadisterna citerar Koranen i var och varannan mening. Men det saknar betydelse. Islam betyder fred. Men när en flicka får sin hijab sönderklippt då ska hela samhället piska sig självt. Vi är alla ansvariga för vårt ”islamofobiska” samhälle. Vi är alla skyldiga att blir mer öppna och toleranta, och framför allt, att släppa in fler invandrare från islamvärlden.

Sanningen är att muslimer har det bättre i det ”islamofobiska” väst än i sina egna hemländer. Det är därför de kommer hit. Det är därför de hellre lever här.