När greker nyligen demonstrerade mot att ”makedonierna” approprierat delar av den grekiska identiteten, framställdes det av identitetslösa svenska journalisterna som en märklig, exotisk strid om ett namn. Men upprördheten bör ses som ett sundhetstecken. Grekerna har all rätt till sin historia.
I början av denna månad kablade världspressen ut bilder på jättelika grekiska demonstrationståg över världen. Upprördheten gällde den nuvarande grekiska regeringens, och särskilt premiärminister Alexis Tsipras’, kompromissvillighet gentemot den forna jugoslaviska republiken Makedonien, som gör anspråk på namnet ”Makedonien” och ett antal andra historiska symboler.
Namnet Makedonien förvirrar nog många i vår tid. Den skolgosse eller skolflicka som läser om det antika Makedonien i sin lärobok, får nog lätt intrycket att det måste ha något att göra med dagens Makedonien (eller Den forna jugoslaviska republiken Makedonien, som landet egentligen heter). Slår han upp Alexander den store i en uppslagsbok får han veta att han föddes i Pella (Πέλλα) i den nuvarande grekiska regionen Makedonien, alltså utanför Republiken Makedoniens gränser. Undersöker eleven vidare var det antika kungadömet Makedoniens gränser låg, skall denne finna att de bara obetydligt gick in på Republiken Makedoniens gränser och nästan helt och hållet låg på nuvarande grekiskt område.
Alexander den store (356-323), denne den europeiska historiens mest mytomspunna gestalt, som lade stora delar av den kända världen under sig, tills han slutligen hindrades av sina egna soldater vid en av Indus bifloder, har alltså ingenting med den nuvarande republiken Makedonien att göra. Trots detta finns det flera platser, bland annat en flygplats, som är nämnda efter Alexander den store i republiken Makedonien. Det är alltså uppenbart att man försöker appropriera ett väsentligt inslag i europeisk historia.
Och vad ännu värre är ur grekernas synpunkt är att det kan anses utgöra ett anspråk också på den grekiska regionen med samma namn, som bättre motsvarar det historiska kungadömets Makedoniens utsträckning.
Varför har detta namnanspråk över huvud taget väckts? Ja, namnet ”Macedonia” användes av romarna för en mer vidsträckt provins än det ursprungliga kungadömet. Den romerska provinsen sträckte sig över nästan hela det område som i dag är republiken Makedonien. Sålunda har namnet understundom använts mera inexakt i folkmun, för att också beteckna det område som den större romerska provinsen omfattande. Detta missbruk till trots finns det ingen anledning att låta detta namn, för den europeiska historien så avgörande, som för alltid kommer förknippas med det antika kungadömet, användas på detta sitt. Till detta kommer att namnet, annat än som region i Grekland, inte haft någon politisk relevans på länge, innan den nybildade makedonska staten kom att lägga beslag på det.
Det starkaste argumentet mot grekernas anspråk vore nog, att hävda att inte heller det antika Makedonien kan sägas ha helt grekiska rötter. De talade ursprungligen inte någon av de grekiska dialekterna, utan ett närbesläktat språk. De hade också delvis avvikande sedvänjor och kultur. Dock hade de under klassisk tid genomgått en hellenisering, och ingen är väl mer känd än Alexander den store för att ha spridit det grekiska språket och kulturen över världen. Kulturepoken hellenismen var hans verk. Det grekiska anspråket på namnet får därför gälla för starkt, eller i alla fall för betydligt starkare än det ”makedonska” anspråket.
Med dessa överväganden i åtanke finns det alla skäl att visa förståelse för grekernas ilska. Den vänsterorienterade premiärministern Alexis Tsipras, som av ideologiska skäl inte förstår värdet av historisk identitet, har till skillnad från sina företrädare öppnat för något slags kompromisslösning, där makedonierna kanske kallar sig ”Nya Makedonien” eller något sådant. Det grekiska folket vet bättre och hundratusentals människor har därför protesterat för att visa sitt missnöje.
Det grekiska folket är värda all respekt för att de försvarar sin historiska identitet. Man kunde bara hoppas att det svenska folket lika pietetsfullt skulle försvara sig mot alla angrepp på sin historia.