De totalitära liberalerna

Yttrandefrihet och öppen debatt är ett kärnvärde inom klassisk liberalism. Men idag sviker så kallat liberal press denna kärna genom att stämpla ut åsiktsmotståndare som extremister istället för att ta en saklig debatt.

Dagens Nyheter går i spetsen för att försöka ta heder och ära av dem som inte är för öppna gränser och stor invandring. Man tillgriper gamla totalitära knep som Josef Stalin var specialist på, nämligen konspirationer av den typ som DN kopierat när man skriver, ”Riksdagsman A citerar debattör B som nyligen gillade debattör C, fanjunkare i NMR” (DN 6/2 2018).

Den som talar med fel person kunde få nackskott i Stalins kommunistiska samhälle. I DN:s Sverige förlorar den som talar med fel person sin rätt att delta i samhällsdebatten, eftersom brännmärkning på lösan grund är ett starkare maktvapen för att vinna över meningsmotståndare än att bemöta motståndarnas argumenten i sak.

De som kallar sig liberaler har på ett skrämmande lättvindigt sätt anslutit sig till extremvänsterns irrationella känslosvall av hat och förakt för oliktänkande. Därmed har försök att blockera och tysta motståndare hamnat i förgrunden. Någon saklig debatt är inte att vänta från Dagens Nyheter och övriga liberaler. John Stuart Mill skulle vända sig i sin grav, om han fick höra att DN med likasinnade kallade sig för ”liberaler”.

Det har nämligen ingenting alls med liberalism att göra, när motståndare brännmärks istället för att bemötas med fri debatt i sakfrågor.

Man kan också fråga sig varför DN & Co inte riktar samma förakt mot den vänster som så sent som på 1980-talet kramade om diktaturer som spärrade in oliktänkande. De vänsterextremister som Dagens Nyheter, Expressen med flera lever i symbios med och gärna anlitar, som ”researchgruppen”, har betydligt närmare till politiskt våld och antidemokratiska aktörer med makt att faktiskt tysta oppositionella. Vänsterpartiets partiledning kramade om DDR:s diktator Erich Honecker, och Olof Palme skålade med honom.

Ändå är det konservativa, som ifrågasätter de stora folkomflyttningarna och den gigantiska migrationens effekter på det svenska samhället, som stämplas som demokratins fiender. Det är åsikter som på inget sätt nedvärderar andra människor, som inte har någon vilja att spärra in eller förtrycka någon. Tvärtom handlar det om att värna svenska folkets rätt att leva efter sina seder, traditioner och kultur på samma sätt som alla andra folk har rätt att verka för sina i frihet.

Att vilja bevara svensk kultur i Sverige är inget hot mot någon annan kultur eller något annat folk. DN brukar hävda att konservativa har en ”negativ” människosyn om de främmande, vilket naturligtvis är en falsk nyhet, för att använda modern definition. Att värna den egna kulturen betyder inte att man ser ner på eller förkastar andra kulturer. Tvärtom. Exempelvis är konservativa ensamma om att vilja bevara ett mångfaldens Europa genom självständiga nationalstater, snarare än att underkasta sig en likriktningens tyranni från Bryssel.

Det är egentligen ganska enkelt. Om andra kulturer ska erkännas, måste vi också i logikens namn erkänna vår egen.

Jag menar att man bara kan vara emot kulturimperialism och förtryck av olikhet om man själv är förankrad i sin egen kultur. Kosmopoliter däremot, saknar identitet och är därför lätta byten för totalitära idéer, som ofta formuleras av några få som får för sig att de bättre än alla andra kan lösa samhällsproblemen genom att skapa ”nya” människor.

De enda som gick emot tvångssterilisering av ”mindervärdiga” i Sverige i början av 1900-talet var de konservativa juristerna. Däremot hade socialdemokrater och liberaler inga problem att kränka människors värde genom kroppsliga tvångsingrepp.

Bästa sättet att värna en god människosyn, som inte enbart handlar om rätten till liv och frihet utan också till sociala förmåner, är att låta den komma till uttryck genom medborgerliga rättigheter. Medborgarrätten är konkret och satt i ett juridiskt sammanhang inom en nationalstat där rättigheter svarar mot skyldigheter, medan människosyn är en internationell förhoppning utan garantier.

Medborgarrätt är också värnet mot de totalitära liberaler som försöker ta ifrån oliktänkande deras rätt och möjlighet att delta i samhällsdebatten. Föga förvånande är det konservativa som står för medborgarrätt, medan liberaler gärna talar vackra ord om människosyn samtidigt som de trampar på yttrandefriheten och inte respekterar en fri debatten i sak med meningsmotståndare.