Något dysfunktionellt vilar över vårt land när de som riktar befogad kritik mot islam och invandring blir hånade, blockerade och misstänkliggjorda, istället för bemötta med seriösa samtal om samhällsproblemen. Att agera mot islams kvinnoförtryck är en moralisk plikt för de politiker som menar allvar med jämställdhet.
I min förra krönika skrev jag om hur olika verklighetsbilder skulle målas upp inför höstens riksdagsval. Jag tillhör dem som hävdar att Sverige är på dekis och därför har beskyllts för att svartmåla eller vara en alarmist, att Armageddon lurar runt hörnet. Jag tror att många klarsynta som är intresserade av samhällsfrågor känner på sig att något dysfunktionellt vilar över vårt land.
Den grekiske hjälten Herakles fick i uppdrag att rengöra kung Augeas stall, något som inte hade skett på 30 år. I stallet fanns över 1.000 djur som alla var välgödda och friska, ja till och med odödliga, vilket hade fått dem att producera en ohygglig mängd gödsel. Herakles löste uppgiften genom att leda in två floder genom stallet och spola rent. Några sådana renande floder är knappast att räkna med från det politiska etablissemanget i Sverige. De som borde ha tagit tag i sakernas tillstånd, de icke-socialistiska partierna, har fastnat i en kletig spindelväv som främst har spunnits av vänstern.
Spindelväven har spunnits runt de flesta av våra samhällsinstitutioner; myndigheter, skolväsendet, kyrkan, public service, kultur (film, teater, muséer, bibliotek), politiska partier m.fl.
I den civilisation vi tillhör, den västerländska, råder i stort sett konsensus om att kvinnor och män skall ha samma rättigheter och ges frihet att forma sina liv efter eget gottfinnande. Genom en stor invandring från främst Mellanöstern och Nordafrika har kulturer och fenomen etablerat sig här och som i vissa fundamentala avseenden strider mot våra mest grundläggande värderingar som demokrati och jämställdhet. Men jag tänker också på kvinnosynen i allmänhet samt det som kallas ”hederskultur” och som drabbar hundratusentals flickor och kvinnor i vårt land. Som ett litet exportberoende land bör vi bejaka öppenhet och tolerans vilket dock inte innebär att vi skall acceptera anstötliga inslag i strid med det vi håller högt.
Det så kallade hedersvåldet handlar inte endast om mord och fysisk misshandel utan även om en hård social kontroll av främst unga kvinnor som; fråntas möjligheter till högre studier, hindras att utveckla sig själva, bli självständiga individer och förverkliga sina livsdrömmar samt förnekas ett livsberikande socialt liv. En ordning som innebär kraftiga begränsningar i möjligheterna att integreras i det svenska samhället. När det gäller hedersvåldet har vänstern, socialliberalerna och de världsfrånvända och hycklande feminist-alkemisterna svikit de systrar som hamnat under Islams omänskliga domvärjo. Men om detta får inte talas öppet utan har frågan snärjts in i den klibbiga spindelväven vars syfte är att dölja fakta och förvränga sanningen.
De som försöker slita bort väven och blotta den nakna verkligheten straffas hårt. Några exempel;
Ann Heberlein, författare och teologie doktor i etik, har på eget bevåg undersökt gruppvåldtäkter 2012–2017 och avser att publicera sina resultat i en bok med titeln ”Våldtäkt och kultur”. För att uppbringa finansiering av boken anlitade Heberlein en plattform, Kickstarter, som sysslar med s.k. gräsrotsfinansiering via internet. Plötsligt bryter Kickstarter med Heberlein med hänvisning till att projektet strider mot Kickstarters ”inkluderande anda”!
Man anser att boken främjar en fördomsfull agenda kring migrationsfrågan. Vilket kvalificerat skitprat. Det handlar enbart om att plattformen inte vill stöta sig med det politiskt korrekta kollektivet. När fakta strider emot vävarnas förljugna verklighetsbild så vågar man inte vara med.
Vi talar om en studie av brottsstatistik som bland annat motiveras av att Brottsförebyggande Rådet (Brå) inte längre publicerar data om etnisk bakgrund hos brottsförövare. Vår justitieminister, Morgan Johansson, hänvisar till sådan statistik från 2005 och tycker att den inte passerat bäst före datumet och detta trots att bland annat gängvåldtäkter exploderat under senare år.
Socialdemokraten Nalin Pekgul blev utfryst av partiet då hon vågade tala klartext om islamism, hedersvåld och annan kvinnoförnedring. Hon lämnade politiken och återgick till sitt yrke, sjuksköterska.
Statsrådet Nyamko Sabuni (L) degraderades av Fredrik Reinfeldt från integrationsminister till biträdande utbildningsminister. Hon hävdade att det svenska samhället måste agera mycket kraftfullare då våldsbenägna traditioner fått fäste i landet. Hon ville krossa hederskulturen. Hon ansåg vidare att det var barockt att skattemedel gick till antidemokratiska verksamheter något jag själv påpekat i tidigare krönikor. Ingen inom Alliansen förutom Lars Leijonborg stöttade henne och alla hennes förslag till reformer förkastades, nota bene så även inom partiets kvinnoförbund!
Även Liberalerna (tidigare Folkpartiet) hade fastnat i vänsterns klibbiga spindelnät och förnekade det kulturanknutna begreppet hedersvåld och pekade i stället på patriarkala strukturer. Det var rasism som var begreppet för dagen. Inte ens Sabunis förslag om obligatorisk samhällsinformation för nyanlända accepterades.
Moderate riksdagsmannen Hanif Bali, en av våra offentliga sanningssägare som vågar tala klartext om Islam och dess negativa inflytande på samhället. Bali trycks ned av sitt parti och skulle åka ut med huvudet före om han inte var så oerhört populär i sociala medier. Inte ens moderaterna har undgått att fastna som en fluga i spindelväven.
Aktivisten Sohelia Fors (född Gilan-Gharb) kommer från den kurdiska delen av Iran och från en urgammal släkt som förlorade maktkampen med släkten Pahlavi till vilken den siste shahen hörde. Hennes släkts egendomar konfiskerades av den islamistiska staten under Ayatollah Khomeini. Fors anslöt sig till motståndsrörelsen mot Khomeini. Hon kom till Sverige 1993 med sina två barn. Här misshandlades hon svårt och togs in på ett kvinnohus.
Sophelia Fors är grundare till Tehuset och föreningen Khatoon dit förtryckta kvinnor kan vända sig för samtal och hjälp. Nedan följer några citat från hennes Facebook:
”I våra hemländer är islamisterna vargar som kallar andra för avfällingar eller Allahs fiender, som torterar, våldtar och dödar oliktänkande. Men här i väst blir vargarna till lamm som talar om mänskliga rättigheter, som kallar kritik mot Islam för rasism och som propagerar för sin rätt i religionsfrihetens namn. Min fråga är: Varför gäller mänskliga fri- och rättigheter inte för kvinnorna i de svenska förorterna eller människorna i våra hemländer utan bara er? I propagandan smutsar ni ner väst men ni är de första vid grytorna för att utnyttja västs fördelar. Bara en fråga till; Om väst är hedningarnas land varför lämnar ni det då inte för det paradis, Fredens Hus, ni skapat i Mellan Östern?
Sanningen är att ni är gräshoppssvärmar burna av onda vindar som förtär allt levande. I hedningarnas land bygger man jordbävningssäkra hus eller söker botemedel mot epidemier.
Men hos er säger man att jordbävningarna kom för att kvinnor blottade håret och att epidemier kommit för att Allah vill pröva människorna. Ni klär er i lammskinn, ni bräker så stilla när utomstående hör på men vi vet att ni är vargar. Vi hör er morra bakom stängda dörrar och nu börjar svenskarna också att förstå. De börjar också se att skinnen ni bär är från lamm ni slaktat. Era goda dagar är över”.
Det är drastiska formuleringar men komna från en kvinna som ”varit med”, sett och utsatts för det muslimska förtrycket mot i första hand kvinnor och unga flickor.
Att ta upp islam i allmänhet och kvinnoförtryck i synnerhet kanske inte är den givna valvinnaren men det är en moralisk plikt för de politiker som menar allvar med att vilja skydda utsatta kvinnor mot en människofientlig kultur.