Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3790

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3791

Det kollektiva åsiktsförtrycket visar sitt fula tryne inom i stort sett alla samhällsområden. Bevare oss från det goda kollektivets floskler och strävan efter åsiktsmässig hegemoni. Detta samhällsfarliga fenomen ställs på sin spets då de falska moralisterna eller ”godhetsmänniskorna” själva blir påkomna med fingrarna i syltburken, när deras hyckleri läggs i dagen.

Jag tror att det var den moderate riksdagsmannen Hanif Bali eller författaren Katerina Janouch som myntade begreppet ”Det anständiga hyckleriet”. Det handlar framförallt om hur vänstern och socialliberalerna, understödda av media, tvingat in oss i en bur där det slås fast vilka åsikter vi ostraffat kan uttrycka. En åsiktsmässig tvångströja där det ”goda kollektivet” sätter normer medan den enskildes rätt förringas och förtrycks. I denna bur har även en stor del den traditionella borgerligheten låtit sig inspärras. I Norge kallas detta fenomen ”Godhetstyranniet” och i Danmark ”Godhetsindustrin”.

Det kollektiva åsiktsförtrycket visar sitt fula tryne inom i stort sett alla samhällsområden. Det som eftersträvas är uppenbarligen kontroll över människors åsikter och tankar på samma sätt som skett och alltjämt sker i totalitära system

Etik och moral är svåra och minerade områden att beträda, men icke desto mindre viktiga. Ett moraliskt beteende kan endast skapas inom ramen för det civila samhället, det vill säga inom oss själva; genom reflektion, via studier, påverkan från andra, det må vara familj, vänner, trossamfund m.fl. Det är inte möjligt att ingjuta moral i enskilda människor genom politiska beslut, kollektiva påbud eller andra liknande former av indoktrinering. Vad det ”anständiga kollektivet” i form av politiker, media, opinionsbildare m.fl. däremot har åstadkommit är; alienation, rädsla och demonisering.

Moral handlar i stor utsträckning om hur vi bemöter andra människor. Det är i handling vi avslöjar vår moral, inte genom proklamationer och prat. Bibelns kärleksbudskap, älska andra som Dig själv, räcker mer än väl som riktmärke för vårt handlande och som moralisk mätsticka.

Bevare oss från det goda kollektivets floskler och strävan efter åsiktsmässig hegemoni. Detta samhällsfarliga fenomen ställs på sin spets då de falska moralisterna eller ”godhetsmänniskorna” själva blir påkomna med fingrarna i syltburken, när deras hyckleri läggs i dagen.

Vår socialistiska regering säger sig vara feministisk och styras av en överlägsen moralisk ”värdegrund” som omfattar ”alla människors lika värde”, jämställdhet mellan könen, demokrati mm. Kort sagt allt som kan anses anständigt och bra!

I Metoo-rörelsens svallvågor har nu bland annat framkommit att rikets andra person i rang enligt statskalendern, talmannen och socialdemokraten Urban Ahlin, under många år varit en ”pain in the ass” för framför allt unga kvinnor inom partiet. Han har enligt uppgift vid flera tillfällen tillämpat kränkande härskartekniker, skickat sexistiska sms, gjort ovälkomna sexuella anspelningar mm. Många kvinnor vittnade om detta anonymt vilket gav sossetoppen möjlighet att förneka och tona ned, mörka helt enkelt, enligt devisen; ”Vi kan inte bemöta anonyma anklagelser”.

Så trädde Cecilia Eklund fram ur anonymitetens skuggor och berättade bland annat att hon tagit del av ”sex-sms” som Ahlin skickat till en ung och förtvivlad socialdemokratisk kvinna.
Ahlins högst olämpliga beteende har enligt uppgift pågått under en längre tid men partibossar har avstyrt utredningar och polisanmälningar med hänvisning till att det skulle skada partiet.

Eklund är en trogen socialdemokrat och har bland andra uppdrag varit pressansvarig hos Mona Sahlin. Hennes trovärdighet måste bedömas som stor. Ahlin blånekar att han någonsin skickat några ”sex-sms”. Hycklaren har talat! Statsminister Löfven, också en edsvuren feminist, har uppenbarligen anpassat sig till den hävdvunna doktrinen; ”sopa under mattan”. Är hans feminism trovärdig eller endast ytterligare ett exempel på hyckleri?

När det gäller hedersvåld, som hycklarna säger sig bekämpa, har sossarna sparkat ut Nalin Pekgul och kommunisterna Amineh Kakabaveh. Två kvinnor som vågat tala klartext om hedersvåldet och dess nära anknytning till islamistisk ideologi och syn på kvinnan. Vidare; 83 procent av unga kvinnor i s.k. utanförskapsområden säger att de inte får umgås med killar i skolan. Den diskussion Löfven & Co tillåter handlar om genustrams, identitetspolitik och andra kvasibegrepp som genusmaffian hittat på, medan verkligheten lämnas därhän. Cyniskt hyckleri! Med vilken rätt kallar sig Löfven feminist? Ingen rätt alls. Han är helt enkelt vår mästerhycklare.

”Sveriges sexigaste politiker”, kommunisten Rossana Dinamarca, demonstrerade högljutt då Sverigedemokraterna Björn Söder utsågs till 2:e vice talman. Vid sitt inlägg från talarstolen i kammaren vägrade hon inleda sitt anförande med det vedertagna ”herr talman” med motiveringen att ”Söder inte var hennes talman”. Hennes personliga åsikt fick ta över demokratiska konstitutionella regler och allmän anständighet! När nyhetssajten 24 utnämnde Dinamarca till ”Sveriges sexigaste politiker” lät hon sig glatt leende fotograferas i bikintrosor och en T-shirt med texten ”Sveriges sexigaste politiker”.

Sin uttalade feminism till trots lät hon sig sexualiseras men försökte förklara sig med att ”utnämningen” hade att göra med hennes kamp mot rasism. Hyckleri med stort H! När det demonstrerades i Stockholm för att illegala afghaner skulle få stanna i Sverige exponerade Dinamarca sig sittande på en trappa iklädd en kort kjol med vitt skrevande ben. När författaren mm Katerina Janouch attackerade Sveriges sexigaste politiker polisanmälde Dinamarca och anlitade kommunisternas och tokfeministernas älsklingsadvokat, Claes Borgström. Att sexualisera sig själv går bra men inte att bli sexualiserad av andra. Dinamarca förvandlades plötsligt till en prinsessa på ärten.

När Dinamarcas egen partiledare, tågkonduktör Ohly, tvingades erkänna att han ägnat sig åt sexuella trakasserier såg vi inte, såvitt jag vet, någon klatschig T-shirt på Dinamarca.

Det har visat sig att en tidsanda bäst låter sig fångas i prosans form. Några framträdande exempel i modern tid är amerikanen Scott Fitzgeralds roman Den store Gatsby som kom ut 1925. Begreppet ”Den förlorade generationen” myntades på 1920-talet i Paris av den amerikanska kulturpersonligheten Gertrud Stein. Kriget hade skördat miljonoffer och den unga generationen blev cynisk och existentialistisk då man insåg att i morgon kan vi vara döda. Det skapade en air av att lev i dag ty morgondagen kan vara den sista. En slags illusionslös hedonism spred sig och vi fick även begreppet ”The roaring twenties”. Denna tidsanda fångade Fitzgerald som vid sidan av Hemingway var den tidens störste amerikanske författare. På motsvarande vis var journalisten Tom Wolfes roman Fåfängans fyrverkeri 1987 en sannskyldig beskrivning av den dåvarande tidsandan av girighet och ”high life” som boomen på Wall Street i hög grad bidrog till.

Det finns så mycket att peka på i dagens Sverige som gått snett och det är inte meningsfyllt att upprepa det här.

Det talas allmänt om politikerförakt men vad det framför allt handlar om är en brist på förtroende som bland annat fått till följd att många helt enkelt inte bryr sig det minsta, en dålig grogrund för en vital demokrati. För att fånga allt detta i ett nötskal krävs en ännu inte skriven roman och en talande och slagkraftig titel för en sådan skildring vore just ”Anständighetens hyckleri”. Vem skall skriva den?