Västvärlden kokar av uppbrottsstämning. Donald Trump ser nu ut att ge efter för demokraterna skrik och skrän, hot och utpressning. Han är beredd att förhandla om amnesti. Ska det bli hans fall?
Donald Trump är den förste presidenten i USA på över hundra år som förstår problemen med en ständigt pågående s.k. flyktinginvandring till de samhällen som traditionellt befolkas av européer, men han är bakbunden av en illasinnad inre och yttre opposition som vägrar röra sig en milmeter från sina positioner.
Motståndet följer ett mönster, som vi kan skåda även i Europa. Vänsterliberaler, som demokraterna i USA, och de flesta företrädare för de etablerade partierna i länder som Sverige, är överens om en sak – släpp aldrig fram en konservativ eller nationell kraft i politiken. Men det blir emellertid allt svårare att blunda för de problem som en växande proteströrelse mot vänsterliberala experiment lyfter fram.
1) Förtroendeproblem: alltför många invandrare är skenasylanter eller ekonomiska flyktingar, som får stanna ”av flyktingliknande skäl”, får amnesti, vilket leder till att alltfler börjar misstro de humanitära kraven för en ”generös flyktingpolitik”. En växande opinion undrar om ”man inte utnyttjar vår blåögda godtrogenhet”. I USA ställer sig kritikerna också frågan om inte detta med amnesti skickar ut fel signaler. Ska det löna sig att vistas illegalt i USA?
2) Arbetsmarknadsproblem i ett försämrat konjunkturläge eller i en tid då automatisering och digitalisering stöper om arbetslivet: med stigande arbetslöshet och ökat budgetunderskott som framtvingar alltfler besparingar i de offentliga utgifterna framstår det för alltfler som onödigt att vi, med lånade pengar, skall betala för en fortsatt allt dyrbarare s.k. flyktinginvandring av personer som endast till ringa del kan sättas in i den produktiva arbetsmarknaden. Om länder i Europa eller med övervägande europeisk befolkning tillämpade samma system för flyktingmottagning som flertalet utomeuropeiska länder att låta flyktingarna försörja sig själva i särskilda flyktingläger med en del bistånd från frivilliga organisationer, så skulle flyktinginvandringen knappast utgöra något nämnvärt (socialt och ekonomiskt) problem.
Men att låta flyktinginvandrare – på mellan 60.000 och 100.000 årligen – bli särskilt omhändertagna, ofta inkvarterade på lyxhotell, och sedan fullt delaktiga av det svenska välfärdssamhällets alla (materiella och sociala) förmåner, är en mycket dyrbar historia som allt färre med rötter i Europa kan väntas att stillatigande acceptera, utan här finns sedan länge ett utrymme för en växande proteströrelse mot den etablerade invandrings- och flyktingpolitiken som de ansvariga politiska beslutsfattarna inte helt kan ignorera. Detta vet många Trumpanhängare.
3) Problem med den ökande kriminaliteten (egendomsbrott och våldsbrott) där särskilt vissa invandrarkategorier (med eller utan medborgaskap) är relativt sett, rikligt företrädda bidrar till att hos alltfler öka misstron till den ”generösa” invandrings- och flyktingpolitiken, särskilt gäller detta spridningen av narkotika (med alla dess följdverkningar) och det ökande antalet barn- och kvinnomisshandel, våldtäkter.
4) Ett nationellt och socialt problem: Kan de länder som traditionellt befolkas av européer som nationer överleva med en fortgående relativt omfattande invandring av svår- eller oassimilerbara invandrare och kan detta leda till en fragmentisering och upplösning av tidigare traditionellt relativt enhetliga nationalstaterna med allt svårare sociala och ekonomiska problem?
5) Ett informationsproblem för det vänsterliberala etablissemanget (som slår vakt om den förda ”generösa” invandrings- och flyktingpolitiken) är deras behov av att motverka den ökande folkliga kritiken och motståndet, vilket innebär stort upplagda satsningar på propaganda för flyktinginvandringen (som dels humanitärt förpliktigande, dels ”kulturellt berikande för länder som av tradition befolkats av européer”) och mot kritikerna (som ofta betecknas som ”fördomsfulla”, ”främlingsfientliga” eller ”rasistiska”). Observera att detta endast omfattar länder med övervägande europeisk befolkning. Ty, om detta skulle vara omvänt med en europeisk bosättning i Asien eller Afrika hade det varit kolonialism och exploatering, ett oanständigt utnyttjande av arma och utsatta. Problemet med denna uppifrån styrda och av media underblåsta propaganda är att den förlorar alltmer i trovärdighet.
Västvärlden kokar av uppbrottsstämning. Trump ger efter för demokraterna skrik och skrän, hot och utpressning. Ska det bli hans fall? Väljarna tålamod är inte oändligt.