Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3790

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 3791

Det finska hundraårsjubiléet har satt många avtryck, också här i Sverige. Ett sådant är att en nyfilmatisering av Vainö Linnas moderna klassiker ”Okänd soldat” visas på svenska biografer. Trots att bokens psykologiska djupperspektiv hamnar i bakgrunden, är det en gripande och sevärd skildring av finsk frihetskamp.

Finlands hundraårsfirande av självständighet 1917-2017 har inneburit en strid ström av hyllningar, skrifter och diskussioner av olika slag, också på svenskt språk. Inte minst Mannerheim-biografierna tycks ha fått en väldig renässans. Ett uttryck för denna finska minneskultur är en nyfilmatisering av Vainö Linnas Okänd soldat (1954), som SF egentligen inte tänkte visa i Sverige, men som efter stor efterfrågan trots allt går upp på svenska biografer (se mer om aktuella visningar här).

När boken Okänd soldat publicerades 1954 bearbetades ett nära i tiden liggande skede i den finska historien, det finska fortsättningskriget – som avslutats bara ett decennium tidigare. Boken blev en omedelbar succé och har haft en omätbar betydelse för hur man uppfattat och diskuterat krigshändelserna i filmen. Den var dock inte okontroversiell. Den avvek från mer romantiska och heroiserande krigsskildringar genom att beskriva krigets brutalitet, liksom soldaternas negativa sidor. Jag själv anser dock, att den just genom att framhäva soldaternas mänsklighet framhäver deras insats desto mer. Det var den okände soldaten, den vars namn inte kommer att ihågkommas, som stod i centrum.

Två filmatiseringar har gjorts tidigare (1955 och 1985). Denna gång är det Aku Louhimies som står för regin. Att bakgrunden och bokens innehåll inte längre förväntas vara bekant visas därigenom, att bakgrundsförklaringar och utdrag ur journalfilmer berättar om den historiska bakgrunden, vilket ger filmen ett något didaktiskt intryck – som om filmen vore tänkt att upplysa dagens ungdomar om Finlands frihetskamp.

I början av filmen kan den förefalla något fokuserad på rena krigsscener, litet som de många amerikanska krigsfilmerna som gjorts de senaste decennierna. Efter hand blir det dock mera fokus på de enskilda människoödena. I centrum står soldaten Rokka, som ännu mer än i boken framträder som den verklige huvudgestalten. Rokka är en gammal och erfaren soldat med något anarkistiska böjelser, som ständigt driver gäck med sina överordnade, men som i varje skarpt krigsläge ändå visar sig vara en särskilt tapper och driven soldat – en man som brinner för sitt land. Historien om Rokka har byggts ut med scener från hans hemliv, vilket gör att filmen, till skillnad från boken, inte bara visar soldaternas frontupplevelser, utan också lyfter fram något av hur det var för dem som stannade hemma.

Filmen har alltså tydligare än boken en centralgestalt (även om Rokka är viktig också där). Detta kan förefalla nödvändigt för det filmiska uttryckets naturliga personcentrering, men gör att kriget som kollektiv upplevelse träder litet i bakgrunden. Den okände soldaten blir mindre okänd, när han så tydligt framträder som huvudgestalt och hjälte.

De mycket omfattande samtalen mellan de olika personerna måste också, som i all film, reduceras till tämligen få repliker. Detta drag är sannolikt ännu starkare i den internationella filmversionen, vilken är den version som visas i Sverige. Den internationella filmversionen är en knapp timme kortare än den finska versionen, vilket gör att man klippt bort många bipersoner och -handlingar. Här kan jag inte följa producenternas resonemang. Varför skulle icke-finnar vara oförmögna att smälta en längre film?

Försvinner bort gör också bokens djupa psykologi; boken är i mångt och mycket en reflektion över krigets psykologi, där de medverkandes drivkrafter, motiv, drömmar, passioner och ångest spelar en stor roll. Detta låter sig inte så lätt överföras till film.

Men styrkorna bör framhävas. Det är på det hela taget en lyckad återlansering av en modern klassiker – en klassiker som fått särskild aktualitet. Det är en gripande krigsskildring, som också får en svensk att känna med broderlandets öden.