Donald Trump och hans ”skitländer”

Säga vad man vill om USA:s nuvarande president – han är ärlig, han säger vad han tycker och han retar gallfeber på det medieträsk som förpestat tillvaron för vanliga européer i decennier och som levt i maskopi med den etablerade makten.

Etablissemang som över huvudet på människor har styrt och ställt, de har omformat länder efter sin egen agenda, sin egen dåliga smak. Fräckt har de tagit på sig rollen som den överlägsne, tolerante och allvetande domptören som minsann ska få européerna att veta hut, särskilt de som inte tillhör den egna exklusiva gruppen vänsterliberala globalister.

Med Trump har de för första gången fått en person med makt som tar dem i örat, som ifrågasätter deras självutnämnda roll som godhetsapostlar, som demaskerar deras verkliga syften och som har modet att gå till motattack. Han ställer dem mot väggen, han vänder deras anklagelser mot dem själva.

När medierna talar om falska nyheter, levererar han en moteld som först överrumplar många självgoda proffstyckare men som i förlängningen får dem att hata ännu mer, eftersom hat mot européer i allmänhet och de som vill ta ledningen och försvara deras intressen i synnerhet är deras paradgren.

Senast i raden av hetskampanjer mot Trump är några ord han sägs ha sagt innanför Vita husets väggar. Bakgrunden förefaller vara att någon talat om USA:s humanitära plikter riktade mot afrikaner och asiater, varvid Trump ska ha ifrågasatt själv grunden i argumentationen genom att fråga sig varför länder med övervägande europeiska befolkning år efter år, årtionde efter årtionde ska behöva ta emot människor och totalt omvandla sina egna hem. Trumps sägs ha använt ordet ”skitländer”, men vilka tillförlitliga källor hänvisar de officiella medierna till? Är hans politiska motståndare sanningsvittnen?

Hans kritiker låter sig ofta medvetet missförstå honom. Man tyckte sig skönja en klar nationalistisk tendens och detta avvisas alltid av de etablerade vänsterliberala medierna. Att hans ordval och formuleringar, som de indignerat återgivits via vänsterliberala mediekanaler, inte alltid är strikt sakliga utan subjektivt ledande, får inte skymma sikten för den viktiga frågan om vilket ansvar folken i Afrika och Asien har för att skapa levnadsförhållanden som gör att de inte behöver flytta till länder som sedan länge bebotts av européer.

Dessutom vill han inte ta risken att få in människor i USA som försämrar livsvillkoren för amerikanska medborgare, en riskbedömning alla politiker verkligheten borde göra före varje beslut som drabbar det egna landet.

Hur saklig är medias rapportering om Trumps senaste utspel? De tar ett uttalande bakom lykta dörrar för en sanning och klipper ihop ett reportage från det norska statsbesöket för att förstärka bilden av Trump som en typisk s.k. Vit maktförespråkare. Etablissemanget – de väletablerade politiska partierna, intresseorganisationerna, pressen och de som uttalar sig om saken i massmedia – har här en och samma uppfattning: alla som ifrågasätter den migrationspolitik som har förts och förs är rasister och att ta emot vad de kallar flyktingar från Afrika och Asien är en hjärtesak, en stor och värdefull tillgång.

Verkligheten ser annorlunda ut, den ändrar bilden av västerlandet, den rycker undan tryggheten för européerna.

För att förstå den kraftigt vinklade rapporten av de senaste händelserna i Vita huset måste etablissemangets i årtionden pågående krig mot vanliga människor i Europa beskrivas. Inom etablissemanget råder här alltså fullständig konformism. Därav följer att endast EN uppfattning är officiellt godkänd som lika självklar som anständig: den etablerade uppfattningen att invandringen är bra och att (alla kategorier av) invandrare är en stor och värdefull tillgång för européerna, främst nationalekonomiskt, kulturellt och socialt.

Avvikande uppfattningar betraktas inte bara med misstro utan avfärdas som avskyvärda uttryck för ”främlingsfientlighet” och ”rasism”, som sägs bero på ”okunnighet”, ”fördomar” och ”rädsla för det okända och främmande”. Detta är ett beprövat taktiskt trick att nedtysta och oskadliggöra besvärande kritiker och oppositionella, men retligt för denna yrkeskår i vanrykte är att de inte lyckas med Donald Trump.

Visserligen kommer de fortsätta att stämpla honom som människofientlig och utpeka honom som moraliskt belastad men jag tror att folkets dom inte blir den de förväntar sig.

För att få till stånd förändring är det ytterst fråga om en attitydförändring som går på djupet, en mognande insikt om att vi har olika roller i livets skådespel – min är att gå mot strömmen och känna av vad som rör sig i det europeiska folkdjupet. År 2018 går vi mot nya landvinningar – ner med lögnmedia.