SKARA. Alexander, 20, beskriver sin gymnasietid som ”otrygg och hotande”. Allt kulminerade när två ensamkommande slogs i matsalen så att blodet skvätte. – Det kunde lika gärna varit en kniv i magen, nu blev det en gaffel i ansiktet, säger Alexander.
Skara har sedan 1800-talet en stolt tradition som lärostad med stort studentfirande. Men de senaste åren har skolstaden beskrivits i oroande artiklar. Alexander, som egentligen heter något annat, gick en praktisk linje för att bli snickare. Han vill berätta om hur tiden på skolan präglades av den stora andelen invandrarkillar. På skolan gick sfi-elever, en hög andel invandrarungdomar i klasserna samt förberedande klasser för ensamkommande som inte talar tillräckligt bra svenska. Samtiden träffar Alexander och hans mamma i hemmet, drygt ett år efter att han har gått ur gymnasiet.
– Överallt demonstrerade de utländska killarna sin makt. De la upp sina ben på lediga stolar så att vi inte kunde sätta oss. När man gick i korridoren stod de i grupper och gav en onda ögat, de bara stirrade efter en. Man visste inte vad de sa eftersom man inte förstod deras språk och man visste inte om det var allvar eller inte, om hotet var på riktigt. Det var obehagligt.
De svenska tjejerna var också utsatta.
– De tryckte sig mot tjejerna i matkön. Men ingen vågade säga ifrån. Man var väl rädd för att bli kallad rasist.
Slutade äta
Alexander och hans kompisar gick inte gärna till matsalen.
– Det kändes inte tryggt. Vi slutade faktiskt att gå och äta.
Mamman förstod inte varför han bad om att få med matlådor.
– Varför går ni inte och äter, frågade jag. Jag visste ju att han var stark och kunde ta för sig, så han borde inte vara rädd för någon.
Gaffeldramat
Svaret fick hon när det som de kallar Gaffeldramat inträffade. Det blev kulmen på en ny skolkultur med provokationer mot svenska killar och skarp fiendskap mellan olika invandrargrupper.
– Två ensamkommande hamnade i bråk i matsalen. Jag tror en var från Syrien och en från Afghanistan. Den ene högg den andre med en gaffel i ansiktet. Blodet sprutade och det blev panik. Vi såg inte så noga vad som hände för det var massa folk som stod i vägen och många skrek. Det var otäckt.
Rektorerna låste in sig
Rektorerna låste in sig för krissamtal efteråt. När Alexanders mamma fick höra vad som hänt tog hon sig snabbt till skolan och krävde att få prata med rektor.
– Ska man inte kunna känna sig trygg för sitt barn i skolan? Kan ni verkligen garantera elevernas säkerhet?
Hon blev inte tillfredsställd med svaren.
– De bagatelliserade. De kallade det för en enskild, isolerad händelse.
Många utländska elever
Alexanders mamma hade inte insett hur stort inslaget av elever med utländsk bakgrund var.
– Jag fick en chock, jag såg knappt någon svensk någonstans.
Hemliga utrymningsdirektiv
Tre dagar med Securitasvakter följde.
– En personal från matbespisningen berättade att de hade fått hemliga direktiv på vart de skulle springa och låsa in sig om behov uppstod.
Inga verktyg
För eleverna blev det också ändrade rutiner.
– Vi fick inte längre ha med oss våra verktyg utanför salen. Vi brukade alltid ha arbetskläder med verktyg i när vi gick till matsalen, men nu var det slut på det, berättar Alexander.
Frustration
Snickareleverna var missnöjda med inskränkningarna.
– Lärarna var lika frustrerade som vi, men de kunde inget göra.
Det blev en konstig känsla på skolan.
– Det kändes som om något var allvarligt fel, så hade det aldrig varit förut. Är det här ett mentalsjukhus? Är det risk att vi blir nedhuggna med våra egna mejslar?
Maktlösa
Alexanders familj hade inte längre förtroende för säkerheten på skolan. De kunde inte heller sätta press på skolan för att få till en förändring.
– Om man hotade att hålla barnen hemma brydde de sig inte, för skolplikten gäller inte på gymnasiet. Det var bara vi själva som förlorade på det. Vi var maktlösa, säger Alexanders mamma.
Skjutits raketer
Situationen på Katedralskolan fortsatte vara instabil. Under hösten 2016 var det flera allvarliga incidenter. En dag fick ambulans och polis rycka ut två gånger. Lokaltidningen uppger att två elever kom till redaktionen och vägrade gå tillbaka till skolan för att de var så rädda. Eleverna bad inte rektor eller någon lärare om hjälp, utan sprang till tidningsredaktionen. Det har också varit knivuppgörelser mellan grupper av elever vid matleveransintaget, uppger tidningen.
Alexander har kompisar som går på gymnasieskolan idag.
– Det har inte blivit bättre.
Vakter och bråk
Dessutom har det varit inbrott, skadegörelse samt skjutits med raketer inomhus på högstadieskolan bredvid. Den gamla högstadieskolan, som skulle rivas, brann sedan ner till grunden dagen före terminsstarten i höstas. Under hösten 2017 har den nya högstadieskolan haft vakter efter oroligheter och nyårsafton i Skara blev en riksnyhet då en grupp på 30-40 personer hamnade i bråk.
Stora knivar
Alexander har jobbat på ett företag i en närliggande stad där han säljer vildmarksutrustning. Både han och arbetskamraterna var chockade över hur många knivar de säljer till invandrarkillar.
– Och det är inga små knivar.
Han visar med händerna och sticker inte under stol med att vetskapen ökar känslan av otrygghet.
– Det är långa, farliga knivar. Det behövs ingen licens…så vi kan inget göra… men det känns inte säkert, fortsätter Alexander.
Vårt land
Alexander och hans kompisar går inte ut i Skara efter att det har blivit mörkt.
– Många gånger har folk blivit jagade av flera stycken, det spelar ingen roll om man är kille eller tjej.
Hela familjen funderar på att flytta till något annat land. I tysthet funderar de på vart och hur de skulle försörja sig.
– Det känns inte som om det finns någon framtid här. Ungdomarna vågar inte gå ut. Min gamla mamma vågar inte gå ut. Hela Skara känns som ett katastrofområde, säger Alexanders mamma.
Alexander nickar.
– Det känns fel att det är vi som ska fundera på att flytta, det här är ändå vårt land. Vi har inget annat.
*
Fler länkar här, här och här.
Läs även:
Den svenska skolan 2 ”Kriminella och klanledare är redan innanför väggarna”
Den svenska skolan 3 ”Jag såg hatet i deras ögon och vet att jag hade tur”
samt Dick Erixons ledare ”Haveriet i svenska skolan är bara början”