Det verkar ibland som att migranter förväntas stödja fri invandring eftersom de själva liksom har dragit nytta av det nya landets gästfrihet. Är det ett rimligt resonemang? Det är tvärtom något av en internationell kodex att man respekterar värdlandet och dess sedvänjor. I Sverige har vi i strid med denna kodex, dumt nog, tonat ned våra egna värderingar som om vi skämdes för dem.
I en intervju före jul med Svenska Dagbladet framhöll Jimmie Åkesson att Sverigedemokraterna satsar på att nå fler invandrarväljare inför valet i september i år. Det kan låta kaxigt, men denna utveckling är faktiskt redan i rullning. Enligt Statistiska centralbyrån har Sverigedemokraternas stöd bland utlandsfödda flerdubblats mellan 2014 och 2017, låt vara från en relativt låg nivå.
Denna ökning är inte ett dugg motsägelsefull. Det finns ingen som helst motsättning mellan att vara född i ett annat land och samtidigt uppskatta Sverige just som en svensk nation och därmed inse betydelsen av reglerad invandring. Man kan absolut känna sig trygg i sin argentinska, lettiska eller persiska bakgrund och på samma gång dela Sverigedemokraternas socialkonservativa åsikter. Givet att svensk politik på många sätt är extrem är det i många frågor just Sverigedemokraterna som står för normalitet i ett internationellt perspektiv.
Självklart är gruppen ”utlandsfödda” mycket heterogen och deras kunskap om och förståelse för det svenska samhället varierar kraftigt, liksom deras värderingar. Och om man exempelvis vill att sunnimuslimska kalifat ska breda ut sig i Sverige så är det inte rationellt att rösta SD, ej heller om man vill se kravlösa regler för exempelvis anhöriginvandring. Å andra sidan tror jag att många invandrare faktiskt har bättre förutsättningar än medelklassvenskar att förstå varför det nuvarande systemet inte har fungerat och varför vi behöver förändring.
Det verkar ibland som om migranter förväntas stödja fri migration eller åtminstone mycket liberal asylpolitik eftersom de själva liksom har dragit nytta av det nya landets gästfrihet. Är det ett rimligt resonemang? Om jag som svensk skulle etablera mig i Japan eller Förenade Arabemiraten, måste jag då verkligen anse att värdlandet måste slå upp sina dörrar för fri migration och generös välfärd för vem som helst? Självklart inte.
Men hur är det, bör en migrant i Sverige känna tveksamhet inför Sverigedemokraternas assimileringssträvanden? Det handlar alltså om att migranterna själva eller kanske deras barn en dag ska kunna identifiera sig som svenskar. Om detta är en så fasansfull tanke så kanske man ska fundera på om man har kommit till rätt land. Dessutom är det en ganska naturlig process som äger rum över tid om allt det där med utbildning, arbete och integration fungerar som det ska.
I ett demokratiskt samhälle kan man knappast tvinga någon att känna sig svensk. Det man kan göra är att lite starkare betona hemlandets språk och kultur i exempelvis utbildningsväsendet istället för att ösa pengar över utländska kulturföreningar. Återigen är detta något som sett utifrån skulle förefalla helt normalt och något som de flesta invandrare borde ha förståelse för.
Vidare är det något av en internationell kodex att man som resenär eller migrant respekterar värdlandet och dess sedvänjor. I Sverige har vi i strid med denna kodex, dumt nog, tonat ned våra egna värderingar som om vi skämdes för dem. Det har utan tvivel skapat viss förvirring bland invandrare och har dessutom krattat manegen för högljudda kravmaskiner som inte vill anpassa sig till det nya landet.
Jag kan garantera att detta väcker stor irritation bland dem som kommit till Sverige med ärligt uppsåt. Bli inte förvånade om många av dem röstar på SD i september.
*
Se mer: Samtiden i SD större än C-L-KD i invandrargrupper och SVT i SD ökar kraftigt bland utrikes födda.