Så länge Kristersson vill väcka liv i allianssamarbetet framstår hans uttalande om tuffare migrationspolitik som ett spel för gallerierna. Han vill locka tillbaka väljare med ett budskap som låter restriktivt, men som i praktiken aldrig syftar till att ändra politiken på riktigt.
Vi har sett konturerna av valtaktiken från Socialdemokratin: Ju mer man öppnar gränserna och beslutar om amnesti, desto mer pratet man om att vi inte kan ta emot fler än vi klarar av och om svenska värderingar. I handling är deras politik den rakt motsatta till det man säger i ord: allt fler ska få stanna utan asylskäl och utvisningar inställas.
Från Ulf Kristersson och Moderaterna har vi hittills mest hört löfte om att samla allianspartierna. Vad betyder det? Det är ännu oklart. Ska M låta C och L styra på samma sätt som S låter MP bestämma i regeringen?
I en ny Svd-intervju säger nye moderatledaren att ”integrationsproblemen är en tickande bomb”. Sverige får en ny typ av utanförskap när andra generationens invandrare fastnar i bidragsberoende.
– I dag är det långvarigt bidragsberoende bland människor som inte talar svenska och inte kommer in i det svenska samhället som är det mest akuta problemet, säger Kristersson. Han pekar på att barn till invandrare i hög utsträckning ärver sina föräldrars utanförskap och beskriver det som ”det enskilt största sociala problemet i Sverige i dag”.
Kristersson anser att samhället måste våga ställa tuffare krav även på barn och unga som kommer från sämre förhållanden.
– Det handlar om att ha väldigt höga förväntningar på närvaro, väldigt höga förväntningar på goda resultat. Och behövs det sociala insatser så ge läxhjälp. Det är sådana saker. Sikta på att nästa generation ska få bättre förutsättningar. Mycket handlar om en mental inställning, säger Kristersson.
Men hur ska denna tuffare och rakare mentalitet kunna få genomslag om Kristersson tänker bilda regering med Centerpartiet och Liberalerna som älskar att dalta med nyanlända och vägrar ställa några krav. Dessa människor har ju varit med om så mycket hemskt i sina muslimska hemländer att de måste behandlas som kungar. De måste få gå före svenska ungdomar i bostadskön, de måste få tränga ut våra sjuka och funktionsnedsatta från sjukvården och framför allt måste de få ständigt nya bidragsmiljarder som innebär att andelen svenska fattigpensionärer blir fler.
För C och L är det otänkbart att vara tuff mot nyanlända. Krav är ju rasism.
Hur tänker Kristersson jämka mellan dessa motsatta synsätt? Hur ska han med C och L kunna skapa en ny mentalitet där krav ställs? Så länge Kristersson vill väcka liv i allianssamarbetet framstår hans uttalande mer som ett spel för gallerierna. Han vill försöka locka tillbaka väljare med ett budskap som låter restriktivt, men som i praktiken aldrig syftar till att ändra politiken på riktigt.
När det gäller Moderaterna bör man tänka på att ju mer de talar om alliansen, desto mindre menar de med sina egna utspel. Bara om Moderaterna intar en friare ställning och är beredda att ta strid för sin nya, mer tuffare linje mot borgerliga partier med annan inriktning, finns det anledning att ta Moderaterna på allvar.
Under valåret som snart är här, behöver vi som väljare ständigt påminna oss om att varken S eller M går till val på sin egen politik, utan som delar av var sitt block. Dessa block tenderar att vara betydligt mer för öppna gränser och för asyl utan asylskäl. Det är bara det tredje blocket, under ledning av Jimmie Åkesson, som säger det man menar, och menar det man säger. Glöm aldrig det.