Veteranen och miljöpartiprofilen Per Gahrton gillar att hans parti pressat fram att fler ensamkommande utan asylskäl ska få stanna. Nu vill han att Miljöpartiet ska tuffa till sig och pressa Socialdemokratin till fler eftergifter.
Miljöpartiet satte hårt mot hårt förra månaden för att tvinga regeringen att luckra upp asylmottagningen, så att ett nej inte längre är ett nej.
– Den tuffheten måste vi se ett antal gånger till nu före valet, säger Per Gahrton till Dagens Industri. Samtidigt meddelar han att han siktar på att bli språkrör för Gröna seniorer i februari. Det ger honom rätt att närvara på partistyrelsens möten.
Statsminister Stefan Löfven lär inte få det enklare. Han har redan, för maktens sötma, tvingat offra sin heder. Det var han som sa att ett nej på asylansökan ska vara ett nej. Har man fått avslag ska man lämna landet, sa Löfven. Det gäller inte längre. Den som fått nej kan söka igen, igen, igen och igen – utan att lämna Sverige. Budskapet till hela världen är att om du väl kommit till Sverige kan du stanna. Asylprocessen är bara en dimridå för att dölja den verkliga politiken: fri invandring för alla!
En röst på Socialdemokraterna i riksdagsvalet nästa höst är en röst på fortsatt stor invandring, eftersom socialdemokraters ord ingenting betyder. Det är miljöpartisterna som bestämmer.
Läget på den borgerliga sidan skiljer sig inte särskilt mycket. Nye moderatledaren Ulf Kristersson visar upp en tuffare migrationspolitik och har vunnit tillbaka många väljare. Men är det Moderaterna som kommer att styra? Nej, Kristersson säger själv att hans huvudalternativ är en alliansregering. I en sådan kommer C och L att framföra samma sorts ansvarslösa krav som MP nu gör.
Om Stefan Löfven tvingas offra sin heder för att kunna stanna vid makten, vad är det som säger att inte Ulf Kristersson tvingas göra detsamma om alliansen bildar regering?
Det är viktigt att komma ihåg att Moderaterna inte kommer att få igenom sin politik så länge de vill göra upp med C och L. Den som röstar på M ger egentligen sin röst till Annie Lööf. Alliansalternativet i valet kommer att vara en sammanvägning där småpartierna har stor makt att tvinga fram en lika ansvarslös politik som den Fredrik Reinfeldt stod för.
I riksdagsvalet 2018 står alltså två av blocken med samma värderingar och naivitet som före migrationsvågen 2015. Några kämpar för att försöka upprätthålla en mer restriktiv och laggrundad migrationspolitik, men aktivisterna vinner i varje strid. Asylskäl? Strunt samma!
Den som istället för utopism vill ha en rationellt och logiskt grundad politik som värnar Sverige och samhällskontraktet mellan staten och medborgarna och sätter den egna befolkningen först, har dock ett tredje val att göra. Det blir spännande att följa valrörelsen och hur de tre alternativen, allianspartierna, de rödgröna och Sverigedemokraterna kommer att gestalta sina budskap. Särskilt när de måste koka ner sina prioriteringar till tydliga gemensamma förslag.