Nu gör Socialdemokratin allt för att dölja regeringens politik där ett nej inte längre är ett nej. Löfven har öppnat slussarna för att alla som ansöker till gymnasiet får stanna, även dem utan asylskäl. Det är ytterligare en åtgärd som förhindrar avvisningar av dem som saknar asylskäl.
I en DN-intervju säger finansminister Magdalena Andersson (S) att Sverige inte ska ta emot fler flyktingar än vi klarar av att integrera. Man kan bara skaka på huvudet åt detta uttalande. Det är otroligt. Inte minst med tanke på att Andersson för bara några veckor sedan, som statsråd i regeringen, har föreslagit att ännu fler – utan asylskäl – ska få stanna.
Varför säger hon då detta?
Vi får här en föraning om hur valrörelsen kommer att låta. Socialdemokraterna tänker uppenbarligen prata restriktiv invandringspolitik, medan man i realiteten gör tvärtom. Man vill både äta kakan och ha den kvar.
I handling agerar regeringen, pådriven av Miljöpartiet, så att bostadsbristen blir värre, välfärdens påfrestningar öka och arbetslösheten större. Allt fler får stanna. Allt färre avvisas. Våren 2016 sa dåvarande inrikesminister Ygeman (S) att uppemot 80.000 skulle avvisas. Bara en bråkdel av detta har skett.
Aktivisterna får som de vill. Vi kan se hur olika restriktioner luckras upp från alla håll. På grund av kritik mot åldersbestämningar av unga kvinnor har dessa upphört, vilket betyder att de får stanna. Hemländerna krånglar och vill inte ta emot sina medborgare. Asylsökande som fått avslag på asyl ska, enligt den regering Andersson ingår i, bara behöva skicka in en ansökan till gymnasiet (även om de inte tänkt sätta sin fot i skolan), så får de stanna. Då ska polisen inte kunna verkställa utvisning.
För att väga upp den aktivistiska migrationspolitiken, som inte har stöd i svenska folket, lägger partiet samtidigt ut retoriska dimridåer för att lura traditionella S-väljare att allt ska blir som förr, att Socialdemokratin är ansvarstagande, står för ”ordning och reda” och att man värnar välfärden för skattebetalarna.
Trots den aktivistiska politiken, talar finansministern i självkritiska ordalag:
– Under senare år ser vi att det tar alldeles för lång tid för människor att komma i arbete. Vi har en stor bostadsbrist och en stor lärarbrist. Det tycker jag att vi kunde ha sett och varit tydligare med tidigare än hösten 2015, säger Magdalena Andersson.
De som tidigt sagt just detta har dock av Socialdemokratin stämplats som rasister och nazister.
Har Magdalena Andersson gått och blivit nazist? Nej, lika lite som tidiga invandringskritiker skulle vara det, är finansministern nazist.
Förmodligen har Socialdemokratin upptäckt det inte är särskilt effektiv opinionsbildning att naziststämpla dem som anser att bostadsbrist, påfrestningar på välfärden, kriminalitet och risk för terrorangrepp är skäl för att stoppa massinvandringen.
Det är därför man nu helt lägger om retoriken, snarare än politiken.
Kan detta bli en framgångsrik valtaktik? Det beror på hur massmedierna agerar. Om de går i regeringsmaktens ledband och låter bli att avslöja Socialdemokratins panikartade taktiska spel, kanske en och annan väljare lyssnar – därför att de vill tro på partiet.
Men för de väljare som är vakna, och om det enda riktiga oppositionspartiet genomför en energisk valrörelse, kan valresultatet bli den dom över den förda politiken som regeringspartierna förtjänar.